Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hyperaciditet - Hyperbel - Hyperbol - Hyperbolisk paraboloid - Hyperboloid - Hyperboréer - Hypereides el. Hyperides - Hyperemesis - Hyperemi - Hyperglycemi - Hypericin, Hypericum - Hyperinos - Hyperion - Hyperit - Hyperius, Andreas Gerhard - Hyperkatalektisk - Hypermetropi (Hyperopi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
Hyperaci ditet—Hypermetropi
218
Hyperaciditèt, abnormt hög saltsyrehalt i
magsäcken. Se Magsjukdomar.
Hype’rbel, en plan kurva, som uppstår, när
en cirkulär dubbelkons båda mantelytor
skäras av ett plan (se Ko ni ska sektioner).
För varje punkt, P, på hyperbeln gäller, att
skillnaden mellan
avstånden till två
fasta punkter, B och
Bi,
brännpunkterna, är
konstant. H. kan
därför konstrueras
medelst en tråd, som
fästes i ena
brännpunkten, B, och i
ena ändan, Q, av
en linjal, BiQ, som
är vridbar kring
den andra brännpunkten, Bi. Spännes
tråden medelst ett stift mot linjalen och denna
vrides kring Bi, så beskriver stiftet ena
grenen av h. Avståndet mellan h:s
skärningspunkter med x-axeln, AAi, är h:s
trans-versalaxel. På y-axeln markeras punkten C,
så belägen, att AC är = OB. Avståndet mellaji
de symmetriska punkterna C och Ci är h:s
konjugataxel. Excentriciteten är OB : OA
(alltid > 1). Genom medelpunkten, O, gå h:s
asymptoter. T. B.
Hyperbol [-bST], grek., överdrift i
uttrycket. — Adj.: Hyperbölisk.
Hyperbolisk parabolold, en rymdyta av 2:a
graden, vars skärning med ett plan i allm.
är parabler el. hyperbler. T. B.
Hyperbolold,
rymd-yta av 2:a graden,
vars skärning med
ett plan i allm. är
ellipser el.
hyperbler. H. har 1 el. 2
mantlar. T. B.
Hyperboréer. 1.
Forntida sagofolk,
vars namn anses be-
teckna »boende i yttersta Norden» (eg.
bortom nordan, Boreas). De ha en viss
betydelse i Apollons kult i Delfi och på Delos.
Som Apollons älsklingar och nitiska
dyr-kare troddes de föra en lycklig och
fredsälskande tillvaro, fria från sjukdomar, split
och lidanden. Olof Rudbeck förläde h:s hem
till Skandinavien. A. M. A.*
2. Se Människoraser.
HyperéTdes el. Hyp e ri’d e s, forngrekisk
politiker (d. 322 f. Kr.). H. var liksom
De-mosthenes motståndare till Makedonien. Då
Aten kuvades av Antipatros, flydde H. men
greps och avrättades. Av H:s många tal ha
ett helt och fragment av några andra
återfunnits i egyptiska gravar (senast utg. av
Chr. Jensen 1917). A. M. A.*
Hypere’mesis, våldsam kräkning (se d. o.).
En särställning har h. gravidarum, som
uppträder under havandeskapets första månader.
I en del fall har orsaken sökts i toxiner
från fostret, mot vilka organismen med tiden
bildar antikroppar (se Antikropp),
varför h. försvinner under graviditetens senare
del. I andra fall spela säkert nervösa
moment stor roll. Behandlingen, ofta mycket
besvärlig, utgöres av allmän dietreglering,
lugnande medel och sådana, som påverka
kräk-ningscentrum, samt, då ibland rubbningar i
kolhydratomsättningen förekommit, i många
fall med påtagligt gott resultat insulin. E.L-g.
Hypereml, ökad blodfyllnad i ett begränsat
område av organismen, t. ex. kring ett
infekterat sår och efter ett varmt bad. Jfr
Blodstockning. Om blodfullhet i
hjärnan, hjärnhyperemi, se
Hjärnsjukdomar, sp. 1119—20. E.L-g.
Hyperglyceml, ökning av blodets
socker-halt. Blodet innehåller, som ett av
vävnadernas viktigaste näringsmedel, socker, omkr.
O,io %. Efter måltider stiger halten till omkr.
0,15 %, och vid stegring av blodsockret till
0,18 % övergår socker vanl. i urinen. Vid
sockersjuka är h. 0,20—0,30 % och mera. Se
Insulin och Sockersjuka. Tillg.
Hypericln, Hyperlcum, seJohannesört.
Hyperinos [-å’s], ökad fibrinhalt hos blodet.
Motsats: hypinos, minskad fibrinhalt. Se
Sänkningsreaktion. Tillg.
Hyperi’on, grek, myt., en titan, far till
He-lios och stundom sammanblandad med denne
(se H e 1 i o s).
Hyperlt, en massformig, små- till
grovkornig, svartbrun, till gabbrobergarterna hörande
men till strukturen närmast diabas stående,
basisk djupbergart, vilken uppträder såsom
band, linser och körtlar i gnejserna i s. v.
Sveriges järngnejsområde, särskilt inom en
zon, som från n. v. Värmland genom
Västergötland och v. Småland går ned till n. Skåne.
Typisk h. uppbygges huvudsaki. av
mörk-färgad, basisk kalknatronfältspat, augit,
hy-persten (därav namnet) och olivin. Om
py-roxenmineralen i h. ersättas av hornblände,
uppkommer s. k. hyperitdiorit. —
Slipad och polerad, antar h. ofta en jämn, svart
färg och brukas liksom vissa diabaser och
dioriter till gravvårdar m. m. (s. k. svart
granit). N. Zn.
Hype’rius, Andreas Gerhard,
holländsktysk protestantisk teolog (1511—64), från 1541
prof, i Marburg. Som ledare inom den
hes-siska kyrkan intog han en förmedlande, om
M. Butzer (se d. o.) erinrande hållning. Bland
H:s arbeten märkas »De formandis
concioni-bus sacris» (1553), den första vetenskapliga
homiletiken och det för den praktiska
teologien banbrytande encyklopediska »De recte
formando theologiæ studio» (1556). Litt.: K
F. Müller, »A. H.» (1895); monogr. av M.
Schian och W. Caspari (i Zeitschrift für
Prak-tische Theologie 1896—97). E. Nwn.
Hyperkatale’ktisk, metr., övertalig. Se K
a-talektisk.
Hypermetropi (H y p e r o p i), översynthet,
Hyperbel.
Hyperboloider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
