Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hypnotism - Hypnum - Hypo- - Hypocentrum - Hypochaeris - Hypochnus - Hypocykloid - Hypodermella - Hypofys - Hypogastrium - Hypogéer - Hypogeisk - Hypogyn - Hypoklorit - Hypokondri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
Hyp num—Hyp oko ndri
222
Hypnos är ett egenartat psykiskt
tillstånd, besläktat men ej identiskt med sömn.
Teorier: 1) Mesmers teori om magnetism,
övergiven men upptagen i modern form bl. a.
av S. A 1 r u t z, som sökte bevisa tillvaron
av »neurothyma strömmar» från hypnotisör
till medium. 2) Liébeault (i Nancy)
ansåg h för en art av sömn. 3) Ber n heim,
ledare av den andra gruppen inom
Nancy-skolan, ansåg, att all h. var uteslutande
suggestion. 4) C li a r c o t (Salpètrièreskolan)
ansåg, att h. var jämställd med hysteriska
tillstånd och sålunda något sjukligt. 5) P.
Bjerre anser h. identisk med fostrets
själstillstånd före födelsen. 6) W u n d t o. a. ha
en rent psykologisk förklaring. 7) M o n
a-ko w, Trömner och Antoni anse h.
bero på ett klyvningsfenomen, i det att vissa
till- och avledande nervbanor avkopplas från
högre centra i hjärnbarken; som bevis anföras
bl. a. vissa följdtillstånd av sömnsjukan.
För att framkalla hypnos brukades förr
fixation av ett glänsande föremål eller
strykningar, s. k. passes-, nu finnas många
metoder. — I ett tillstånd av lätt dvala med
bibehållet medvetande men med ökad
suggestibili-tet kunna alla försättas (pseudohypnos);
i somnambult tillstånd — egentlig hypnos —
komma blott 5—10 %; mottagligheten växlar
dock och är ibland betydligt större. —
Okänslighet för hud- eller andra
sinnesförnimmelser, förlamning el. muskelstyvhet, förändring
av sinnesstämning eller föreställningar kunna
framkallas i hypnos. Insöndringsorganen och
de inälvor, som ej stå under viljans direkta
inflytande, kunna påverkas hos mottagliga
personer. Merfunktionen hos minnet och
sinnesorganen förklaras rent psykologiskt
och beror ej på ökning av
organkänsligheten. — Ingen kan i h. tvingas att begå
handlingar, som han ej eljest kunde förmås
utföra; ingen av de hypnotiska
kriminalaffärerna har stått sig inför vetenskaplig
kritik. Mot en människas vilja lyckas ej
hypnotiserandet. Somliga komma spontant i
hypnos. De, som ej äro hypnotiserade men
tro sig vara under påverkan av hypnos, lida
av en allvarlig psykisk sjukdom. En
sakkunnig och ansvarsfullt utförd hypnotisering
kan aldrig vara farlig. Hypnos försvagar ej
viljan utan stärker den; flera sjukdomar,
mest nervösa, kunna behandlas med h. För
psykisk forskning är h. ofta värdefull.
Hypnotiska förevisningar inför offentligheten äro
numera förbjudna. — Litt.: P. G. Cederschiöld,
Journal för Animal Magnetism (1815—21); F.
Björnström, »Hypnotismen» (1887); O. G.
Wet-terstrand, »Hypnotismen» (1896); smärre
uppsatser av K. af Geijerstam i Psyke 1906 och
av J. Billström i Hygiea 1917; S. Alrutz,
»Hypnos» (1925). J. B-m.
Hy’pnum, bot., se Hypnaceae.
Hy’po- (av grek, hypo’), under-. Motsats:
h y p e r-,
Hypoce’ntrum, geol-, se Jordskalv.
Hypochaè’ris, släkte av de korgblommiga
växterna, står nära maskrosorna, med fjälligt
blomfäste och fjäderpensel. I Sverige finnas
3 arter. Vanligast är H. maculata,
slätter-f i b 1 a, en omår. 5 dm hög, strävhårig,
flerårig ört med rosettställda, ofta fläckiga blad
och stora blomkorgar; den växer på
ängsbackar ända upp till övre Norrland. G. M-e.
Hypo’chnus, bot., se Filtsjuka.
Hypocyklold. Om en godtycklig punkt tages
på en cirkels periferi och man sedan låter
denna cirkel rulla utan glidning på den inre
(konkava) sidan av en annan cirkels
periferi, så beskriver den givna punkten därvid
en hypocykloid. H:s form är väsentligen
beroende av förhållandet mellan den rörliga och
den fasta cirkelns radier. Är detta förhållande
irrationellt, blir kroklinjen icke någon
sluten linje; är det = Vis så har den utseendet
av en fyruddig stjärna, är det åter = 1/2,
sammanfaller den med en diameter. Med
anledning härav begagnas h. vid åtskilliga
maskiner för att förändra en roterande rörelse
till rätlinig eller tvärtom. I. F-m.*
HypodermeTla, svampsläkte, tillhörande
askomyceterna. Flera arter parasitera på
barrträd, t. ex. H- sulcigena, som hos vanlig tall
och bergtall framkallar gråbarrsjuka; de
yngsta skottens barr bli på våren violett grå
med svarta fläckar och falla av, varigenom
trädets tillväxt minskas. H. macrospora
vållar en likartad sjukdom hos gran. Th. Lfs.
Hypofys, anat., se Hjärnbihang.
Hypoga’strium, anat., nedre delen av buken.
Hypogéer, se Katakomber.
Hypogèisk, bot., se G r o n i n g.
Hypogyn kallas blomkrona (el. hylle), när
fruktämnet är översittande.
Hypoklorit, kem., se Klorföreningar.
Hypokondrl (av grek, hypoclu/ndrion,
underliv), symtom vid psykiska sjukdomar av
olika slag. H. kännetecknas av ett sjukligt
stegrat uppmärksammande av den egna
kroppen, dess olika organ och organfunktioner,
vilka vålla ständig oro och oändliga omsorger.
Ängsligt studerar den hypokondriske sitt eget
hälsotillstånd, och ivrigt söker han bot för
mer eller mindre inbillade, alltid överdrivna
åkommor. Några hoststötar och en smula
slem i halsen ge honom anledning att grubbla
över lungsot, en fläck på kroppen eller ett
skavsår blir i hans ängsliga fantasi till syfilis
o. s. v. — H. förefinnes ofta vid neurasteniska
o. a. lättare psykopatiska tillstånd. Även vid
grövre psykiska sjukdomar (sinnessjukdomar)
förekommer h. Härvid kunna den sjukes
föreställningar om förstörelsen i hans kropp lämna
all rimlighet bakom sig och kallas då
hypo-kondriska tankevillor. Den sjuke kan tro
sig besmittad med de hemskaste sjukdomar;
han kan tro, att hjärtat är förstenat,
tarmkanalen förtvinad, hjärnan upplöst o. s. v.
Behandlingen måste rikta sig mot den psykiska
sjukdom, som framkallar h. — Adj.: H y p
o-k o’n d r i s k. V. W-rt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
