Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hår, hos djuren - Hår, växternas - Hård, släkt - Hård (Hårdh), Carl Gustaf - Hård, Johan Ludvig - Hårdbast - Hårdbly - Hårdbrand - Hårdh, Adolf - Hårdhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
Hård—Hårdhet
248
igelkotten och piggsvinet. Se vidare
Däggdjur och Hud; jfr även Hårklädsel
och Håruppsättning. T. P.
Växternas hår äro utskott på
växtkroppens yta; de sitta vanl. ej i någon
bestämd ordning, och deras form är mycket
växlande (cylindrisk, syllik, konisk, klubblik,
sköld formig o. s. v.). De utgöras i vissa fall
av ihåliga utbuktningar från överhudscellerna
(t. ex. rothåren) men bestå i andra fall av en
el. flera celler. Ofta äro de rena
överhuds-bildningar, trikomer; mera sällan äro de
s. k. emergenser (se d. o.). H:s
upp
A hår hos humle, B hos snärjgräs (Galium aparine),
C hos Loasa hispida, D brännhår hos etternässla.
gifter äro mycket olikartade. Ofta nedsätta
de jämte överhuden transpirationen el. skydda
underliggande delar mot för stark
bestrålning (ull-, stjärnhår m. m.). De innehålla då
vanl. luft och ge växten en grå, smutsgul, vit
el. silverglänsande färgton. I andra fall
avsöndra de vätska (slem, flyktig olja m. m.),
som utgör skydd mot för stark transpiration,
växtätande djur o. dyl., samt bilda då ofta
glandler (se G 1 a n d e 1). Mot djur skydda
även andra h., ss. borst, taggar och barktornar
samt brännhår, som vid beröring
avbrytas och bilda en vass udd; samtidigt
utpressas en giftig, brännande vätska. Rothåren
uppsuga vatten, likaså vissa h. på stam och
blad hos ökenväxter och epifyter. D i g e
s-tionshåren hos insektätande växter
avsöndra ett enzym, som löser äggviteämnen,
och uppsuga därefter dessa. H. kunna även
spela en roll vid frukters och fröns
spridning med djur el. med vinden (pensel m. m.)
samt för att fasthålla växter vid underlaget
(h a p t e r e r) och slingrande el. klättrande
växters stam vid stödet. I vissa fall anses
de vara ett slags sinnesorgan för
uppfattningen av mekanisk retning (känselhår;
t. ex. på bladen hos Dionaea och
ståndar-strängarna hos Centaurea). G. M-e.
Hård, gammal frälsesläkt från Västbo
härad (Jönköpings län), känd sedan 1400-talet.
Peder H. (d. efter 1532) blev stamfar för
ätten H. af Segerstad, hans bror Bengt
H. för ätten H. af Torestorp; båda
släkterna introducerades 1625. C. G. H. (se
nedan) av Segerstadsätten blev 1731 greve.
Hård (skrev sig Hårdh), Carl Gustaf,
greve, krigare, riksråd (1674—1744); jfr
släktöversikten. Blev 1700 korpral vid
Livdrabanterna och följde Karl XII i fält. H. blev 1703
generaladjutant och 1706 överste för Västgöta
ståndsdragoner. Vid Poltava sårades H., följde
Karl till Turkiet, blev 1710 generalmajor och
kaptenlöjtnant vid Livdrabanterna, sårades
åter i kalabaliken i Bender 1713 och blev s. å.
generallöjtnant. Han anförde en
truppavdelning från Turkiet till Stralsund 1714—15,
blev 1717 general av kavalleriet samt
guvernör i Skåne och 1719 landshövding i
Malmöhus län. H. blev 1727 riksråd, tillhörde Horns
anhängare och blev därför licentierad 1739.
Han blev frih. 1710 och greve 1731. H. var
känd för sin oförvägna tapperhet.
Hård, Johan Ludvig, greve, krigare,
konspiratör (1719—98), son till C. G. H.
Deltog som löjtnant i kriget i Finland 1741—42,
blev 1747 holländsk och 1748 svensk överste.
H. var ivrig anhängare
av hovpartiet och
uppgjorde 1756 en
revolu-tionsplan, som dock ej
kom till utförande. Då
sammansvärjningen s.
å. upptäckts, flydde
H. till Danmark och
dömdes från liv, ära
och gods, vilken dom
1765 upphävdes. H.
blev 1757 preussisk
överste, var 1759—62
rysk krigsfånge, blev
1763 preussisk generalmajor och besökte 1766
Sverige för att söka åstadkomma ett
närmande till Preussen och Ryssland, vari han
misslyckades. 1770 följde han prins Henrik
till Stockholm, blev 1772 preussisk
generallöjtnant och guvernör i Spandau samt fick
avsked 1780. H:s »Mémoires» utkommo 1788.
Hårdbast, se Bast.
Hårdbly, se Blylegeringar.
Hårdbrand, se Sot.
Hårdh, Adolf, litograf (1807—55). Kom
från Finland till Stockholm, där han var
verksam som stentryckare från början av
1830-talet, på 1840-talet i kompaniskap med J. H.
Strömer. H. utförde bl. a. planscherna till
»Stockholm förr och nu» (1840) och ett stort
antal porträtt. E. L-k.
Hårdhet, i allm. ett ämnes egenskap att
kunna motstå inträngandet av en annan
(hårdare) kropp. Uppfattningen av begreppet h.
är något svävande, vilket framgår bl. a. därav,
att flera metoder med olika utgångspunkter
användas för bestämning av ämnens h., t. ex.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
