Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hävdeförteckning - Hävd och Hembygd - Hävert, Sughävert el. Sifon - Häverö - Häverösund - Hävla (Häfla) - Hävringe - Hävstång - Häxa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
333
Hävdeförteckning—Häxa
334
Hävdeförteckning, handling, som upprättas
i och för skifte av jord. När skifteslagets
delägare var för sig hävda (innehava, bruka)
vissa områden av den jord, som skall ingå
i skiftet, skall lantmätaren upprätta en h. med
uppgift på såväl de områden delägarna var
för sig innehaft som ock fleras gemensamma
ävensom skifteslagets samfällda mark (jfr
jorddelningslagen 18 juni 1926 12:1). A. E-g.*
Hävd och Hembygd, Svenska
fornminnesföreningens årsbok (hittills ha 2 bd utkommit,
1923, 1927).
Hävert, Sughävert el. Sifon, ett i
båda ändar öppet, vinkelböjt rör, lämpat till
att transportera en vätska från en högre till
en lägre nivå. Om den ena (vanl. kortare)
skänkeln (grenen, benet)
ned-föres i en vätska och man
genom sugning fyller h. med
vätskan, utrinner denna
genom den andra skänkeln, om
dess mynning befinner sig på
en lägre nivå än den fria
vätskeytan. Då h:s verkan beror
på lufttrycket, får dess högsta
punkt ej ligga högre över den
fria vätskeytan än vad
lufttrycket självt skulle förmå lyfta
vätskan, alltså för vatten omkr.
10 m. — En s. k.
dubbel-el. gifthävert har ett
si-dorör, genom vilket man kan
suga för att fylla h. med vät-
ska utan risk att få vätska i munnen. —
En vanlig användning har h. på
laboratorier för att tappa destillerat vatten ur en
större förrådsflaska. J. T.
Häverö, socken på Upplandskusten, Väddö
och H. skeppslag, Stockholms län (Roslagen),
s. om Singöfjärden, vid inloppet till
östhammar; 147,18 kvkm, 5,677 inv. (1929).
Omfattar den milsbreda, av sprickdalar genomsatta
landtungan mellan Edeboviken i v. och
Ortala-viken i ö. 2,053 har åker, 11,278 har
skogs-och hagmark. Rektangulär gråstenskyrka från
omkr. 1300. Omkr. 1500 dekorerades
långhusets väggar och valv med figurala
målningar. I H. ligga Herräng och
huvuddelarna av Hallstavik och Häverösund (se dessa
ord). Ingår i H. och Singö pastorat i
Ärkestiftet, Närdinghundra kontrakt. Om
folkdräkten i H. se Folkdräkt, sp. 706 och
plansch 2., G. R—11; S. H-d.
Häverösund, stationssamhälle i Häverö och
Edebo socknar, Stockholms län (Roslagen),
vid Rimbo—Sunds järnväg, 3 km s. om
Edeboviken och Hallstavik; omkr. 600 inv.
Hävla (H ä f 1 a), bruksegendom i Skedevi
socken, n. Östergötland, vid sjön Tisnaren,
med utbyggda fall från sjöarna Regnaren,
Vagnaren och Hunn. Omfattar järnbruk med
lancashiresmedja, valsverk, 2 hästskofabriker
m. m.; tills. 2,630 har, därav 302 har åker;
tax.-värde 836,700 kr. (1927), därav för
jordbruk 252,600 kr. Tillhör Häfla bruks a.-b.,
stiftat 1899, aktiekap. 400,000 kr., 60 arb.,
årligt tillv.-värde 550,000 kr. H. anlades 1684
av landshövdingen J. Fleming och har sedan
tillhört bl. a. släkten von Post (1827—1918).
Hävringe fyrplats.
Hävringe, skär i havsbandet vid n.
inloppet till Bråviken, samtidigt inlopp till
Oxelösund och Nyköping. Fyrar med ständig
bevakning (och båk, byggd 1753).
Lotsuppass-ningsställe med 1922 byggd modern lotshamn.
12 km i ö. s. ö. utanför H. stationerades 1927
Hävringe fyrskepp. L-r.
Hävstång är en kring en fast axel el.
stödpunkt vridbar fast kropp (stav), på vilken
krafter verka. En rätlinig h. har
vrid-ningsaxeln belägen på
sammanbindningslin-jen mellan krafternas anbringningspunkter,
en vinkelhävstång utanför. En t
vå-a r m a d h. har nämnda punkter belägna på
ömse sidor om vridningsaxeln (stödpunkten),
en enarmad h. på samma sida. En h ä
v-stångsarm el. hävarm är vinkelräta
avståndet från vridningsaxeln till en krafts
riktningslinje. Produkten av en kraft och
dess hävstångsarm kallas för kraftens
statiska moment el.
vridningsmo-m e n t med avseende på vridningsaxeln.
Hävstångslagen utsäger, att vid jämvikt summan
av statiska momenten av de krafter, som söka
vrida h. åt ena hållet, är lika med summan
av statiska momenten av de krafter, som
söka vrida åt andra hållet. J. T.
Häxa (ty. Hexe, av fnhty. hagezussa, av
omstridd betydelse, trol. sammanhängande med
hag, lund, skog; jfr sv. skogsrå), trollkvinna,
är ett ord, som trol. först på 1660-talet
inkom i svenskan. De inhemska svenska
benämningarna voro trollkon a, trollpacka
(äldre form trulbacka; jfr fsv. natbakka,
fladdermus, uggla) och trollkäring. Tron,
att vissa personer antingen själva eller med
makters och andars bistånd förmå på
övernaturlig väg skada sina medmänniskor, är
uråldrig och allmänfolklig. Anklagelser för
trolldom ha därför förekommit i stor
utsträckning hos de flesta folk sedan urminnes tid,
och i regel har man därvid låtit något slags
»gudsdom» (se d. o.) fälla utslaget. I Europa
Gifthävert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
