Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Höga visan - Högbaltiska skedet - Högberg, Olof - Högblad - Högbo - Högbom, Arvid Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
349
Högbaltiska skedet—Högbom
350
berodde sannolikt på att man redan då sökte
tolka H. allegoriskt såsom en bildlig
framställning av Guds förhållande till Israel som
hans äkta maka. Denna uppfattning övergick
till de kristna blott med den skillnaden, att
i st. f. Gud nu trädde Kristus som
brudgummen, och hans församling, det andliga Israel,
uppfattades som hans brud.
Alltsedan J. G. Wetztein 1873 framlade de
i Syrien än i dag förekommande
bröllops-sederna med deras sånger, ha de flesta
sakkunniga tolkat H. på följande sätt. Salomo
och Sulamit äro blott bildliga benämningar
på ett lyckligt brudpar (vilket som helst),
och hela boken utgör en samling sånger, som
plägade sjungas vid bröllopshögtidligheter i
Israel. Sångerna kunna vara mycket gamla,
deras nedskrivande kan däremot ha skett i
sen tid. Litt.: J. Hontheim, »Das Hohelied.
Übersetzt und erklärt» (1908; i »Biblische
Studien», 13:4, utg. av Bardenhewer); R. Munz,
»Die Allegorie des Hohen Liedes ausgelegt»
(1912); A. B. Ehrlich, »Randglossen zur
he-bräischen Bibel», bd 7 (1914). E. S-e.*
Högbaltiska skedet, se Baltiska
isströmmen.
Högberg, Olof, författare (f. 1855 27/»),
student 1876, fil. kand, (matematiker) i Uppsala
1886, verkade efter 1889 i Norrland som
lärare och tidningsman. Redan 1885 började
H. bearbeta
norrländska sägner och
minnen; en omarbetad
behandling, »Den stora
vreden», fick 1905
tidningen Iduns stora
pris och utgavs 1906,
dels i 3 bd, dels i
sammandrag. Rikt på
kulturhistoriskt och
etnografiskt innehåll,
skildrar verket i
egenartad, arkaiserande
stil med storvulen
fan
tasi liv och öden i Ångermanland från Karl
Xl:s till Fredrik I:s tid. Av H:s senare böcker
må nämnas »Baggbölingar» (2 bd, 1911),
»Utbölingar» (1912), »Storfursten av Lappland»
(1915), »Under ’Jesu bröders’ spira» (2 bd, 1915)
och »Lambertska milliarden» (1916). R-n B.
Högblad, bot., se Blad, sp. 457.
Högbo, landskommun i Gävleborgs län,
Gästriklands ö. tingslag, n. om Storsjön och
Sandvikens köping; 111,o kvkm, 1,012 inv.
(1929). Genomflytes av Jädraån, som i H.
genombryter Enköpingsåsens v. gren (här
kallad Ärsundaåsen) och mottager avloppet
från sjön öjaren. Odlad bygd utmed åsen,
f. ö. skog. Tills, m. Sandviken 1,001 har åker,
7,661 har skogs- och hagmark. Egendom: H.
bruk. Bildar med Sandvikens köping H.
församling (12,706 inv.), pastorat i Ärkestiftet,
Gästriklands ö. kontrakt.
Högbom, Arvid Gustaf (f. 1857 ^/i).
Blev fil. dr och docent i geologi i Uppsala
1885, förestod professuren i mineralogi och
geologi där 1887—90 samt var 1891—95 t. f.
lärare och prof, i geologi vid Stockholms
högskola och 1896—1922 prof i mineralogi och
geologi i Uppsala. Led. av Vet.-akad. 1905.
H. har gjort mycket betydelsefulla insatser
inom många olika delar av geologien.
Sålunda har han väsentligt ökat kännedomen
om den skandinaviska fjällkedjans geologiska
byggnad, inlagt stora förtjänster om
forskningen rörande urberget och de postarkeiska
eruptiven samt kraftigt bidragit till
utvecklingen av kvartärgeologien. Det var H., som
(1896—1904) lämnade de grundläggande data
ang. nivåförändringarna i Norrland, och till
största delen genom H:s arbeten blev det
utrett, att isdelaren i n. Sverige under istidens
senaste skede legat långt ö. om vattendelaren.
Till kännedomen om de isdämda sjöarna har
H. lämnat viktiga bidrag och likaledes om
jäslerorna och jordflytningens betydelse som
geomorfologisk faktor (ravin- och
nipbild-ningen m. m.). I den mycket omdebatterade
frågan om glacialerosionens belopp har H.
hävdat, att urkalkstenarnas topografi visar
hurusom denudationen genom inlandsisens
avnötande verksamhet varit obetydlig men att
isen å andra sidan verkat lösbrytande på
sådana ^tällen, där berggrunden varit starkt
förklyftad. Av H:s talrika geologiska
arbeten, i allmänhet tryckta i Geol. Fören:s
Förhand!., Bulletin of the Geological
Institution of the University of Upsala och Sveriges
geol. undersöknings publikationer, må
nämnas »Glaciala och petrografiska iakttagelser
i Jemtlands län» (1885), »Om de s. k.
urgra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
