Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högkvarter - Högkyrklig - Högland - Höglund, Karl Zeth Konstantin - Högländare - Högmalning - Högmosse - Högmålsbrott - Högmässa - Högmästare - Högplatå - Högprosa - Högqvist, Emilie (Sofia Emilia)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
355
Högkvarter—Högqvist, E.
356
Högkvarter, sammanfattningen av den
personal, som under ett krig står till högste
befälhavarens för fälthären förfogande för
planläggningen, ledningen och utförandet av
krigs-rörelserna; den består av generalstabschefen
med underlydande generalstabsofficerare och
adjutanter m. fl. samt cheferna för de olika
tjänstegrenarna, artilleriet, ingenjörväsendet,
intendenturen, sjukvården m. m. Vid de
större staternas fälthärar är namnet ofta
stora högkvarteret (ty. Grosses
Haupt-quartier, fr. Grand quartier général). M. B-dt.
Högkyrklig, i vidsträckt mening den, som
lägger stor vikt vid sitt kyrkosamfunds
historiskt givna organisation, kult och sed,
särskilt ämbetet och dess ställning; sträng
dogmatisk ortodoxi skiljer däremot ej alltid h.
från lågkyrkliga. Termen har lånats från
England (jfr Episkopalkyrkan). Hj. H-t.*
Högland, ett område, beläget mer än 200
m ö. h., vare sig det är en jämn slätt eller
ett kuperat bergland. Gränslinjen 200 m har
valts därför, att mer än Vs av jordens hela
landyta är belägen under denna nivå. Någon
skarpare gräns mellan h. och lågland (se d. o.)
torde sällan förefinnas. O. Sjn.
Höglund, Karl Zeth Konstantin,
tidningsman, politiker (f. 188 4 29/4). Blev
student 1902, var 1904—05 medarbetare i Ny Tid,
1908—18 red. av Stormklockan, blev chef för
det socialistiska
förlaget Fram 1911 samt
var 1908—11 medlem
av socialdemokratiska
partistyrelsen. H. blev
1909 ordf, i
Socialdemokratiska ungdomsförbundet och var 1915
—17 led. av Andra
kammaren samt av
Stockholms
stadsfullmäktige. Småningom
blevo motsatserna
mellan H. och den gamla
socialdemokratien allt större. H. var en av de
ledande i den grupp, vilken 1917 bildade
Sveriges socialdemokratiska vänsterparti. När
detta 1921 sprängdes (se
Vänstersocialister), anslöt sig H. till det därvid bildade
Kommunistiska partiet. 1919 blev han
huvudred. för Folkets Dagblad Politiken men tvangs
att avgå från redaktörsposten sommaren 1924,
då Kommunistiska partiet sprängdes i två
grupper. Han var därpå ledare av den från
Kommunistiska internationalen separerade
svenska gruppen och redigerade 1924—25 dess
organ, Den Nya Politiken. Den s. k.
Hög-lundsriktningen inom kommunistiska rörelsen
återförenades med socialdemokratiska partiet
1926. Som socialdemokrat invaldes H. ånyo
i Stockholms stadsfullmäktige 1927, blev s. å.
led. av partistyrelsen och är sedan 1929 led. av
Andra kammaren. Sedan 1926 har han varit
sysselsatt med utgivandet av »Hjalmar
Bran-tings tal och skrifter». Bland H:s övriga
skrifter märkas den antimilitaristiska »Det
befästa fattighuset» (1913; i samarbete med
H. Sköld och F. Ström) och ett större
arbete, »Hjalmar Branting och hans
livsgärning» (1929). (R. L-dm.)
Högländare (eng. highlanders), invånare i
skotska högländerna.
Högmalning, se Kvarn.
Högmosse, se Mosse.
Högmålsbrott. Högmål kallades i flera av
Sveriges lagar grova livssaker, som ofta
behandlades i särskilda »högmålsbalkar».
Senare har h. betecknat blott de brott, som nu
vanl. kallas högförräderi och
majestätsbrott (se dessa ord). (R. B-l.)
Högmässa, i katolska kyrkan den form för
offentlig mässa, som försiggår under större
högtidlighet med sång och kyrkomusik (jfr
Mässa). Menigheten är förpliktad att
närvara därvid. Inom svenska kyrkan är h.
kyrkans huvudgudstjänst. Den svenska mässan
skapades efter reformationen av Olaus Petri
enl. mönster från Tyskland, närmast
Nürn-bergsmässan (med pietet för den gamla
mässordningen och för Luther), samt hölls på
svenska. Medan nattvardsfirandet (på katolska
tiden nattvardsoffret) varit h:s höjdpunkt,
sköts detta mer och mer åt sidan till
förmån för predikan. Församlingen lägger
tyngdpunkten på att höra gudsordet, ej s e
prästen utföra liturgiska handlingar. Numera
firas också h. meia sällan tills, m.
nattvardsgång; när detta sker, heter det h. med
nattvardsgång. För predikan finnas fasta texter.
Den senaste svenska evangelieboken
stadfästes av K. m:t 12 sept. 1921 och har tre
serier högmässo- och aftonsångstexter. Så ha
tillkommit flera gammaltestamentliga texter
för aftonsångsgudstjänsterna, böndagarna ha
fasta altartexter m. m. Högmässogudstjänsten
plägade förr börja redan kl. 8 på morgonen
i städerna och kl. 9 på landet. Senare
framflyttades tiden; nu är kl. 10 vanligast på
landet och kl. 11 i de flesta städer. 1823
stadgades, att församlingarna utan hinder av
kyrkolagens föreskrifter fingo överenskomma med
sina kyrkoherdar om tiden för gudstjänstens
början. Dessa överenskommelser skola
emellertid fastställas av domkapitlet. O. Hpl.
Högmästare, se Tyska orden.
Högplatå, se Högslätt.
Högprosa, se Prosa.
Högqvist, Emilie (Sofia Emilia),
skådespelerska (1812 29/4—46 18/i2). H. var 1821—26
elev vid Kungl. teaterns balett och 1828—31
vid dess talscen, där hon från 1831 var
anställd. Hon företog 1834 och 1837 studieresor
till Paris, vistades 1842—43 av hälsoskäl i
Italien, uppträdde sista gången 7 dec. 1845 och
dog av tuberkulos i Turin. Bland H:s roller
märkas Ofelia i »Hamlet», Julia i »Romeo och
Julia», Orleanska jungfrun, Maria Stuart, fru
de Nohan i »Den gifte mannen i staden och
på landet», drottningen i »Ett glas vatten»,
Griselda, Victorine, Georgina i »Kväkaren och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
