Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högqvist, Emilie (Sofia Emilia) - Högqvist, Jean (Johan Isak) - Högre allmänna läroverk - Högre artilleriläroverket - Högre flickskolor - Högre folkskola - Högre hand - Högre lärarinneseminarier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
357
Högqvist, J.—Högre lärarinneseminarier
358
dansösen», Karl II i »Man kan vad man vill»,
Richelieu i »Richelieus första vapenbragd» och
Elisabet i »Doktor Wespe». H. hade stora
naturliga förutsättningar för sitt kall i sin spröda
skönhet, sin varma känsla, sitt mjuka behag,
sitt kvicka huvud och
sitt glittrande lynne.
Hon tog med
målmedveten energi igen vad
som brast i fråga om
uppfostran och
underbyggnad, växte från
1830-talets mitt med
varje ny roll och stod
snart utan
medtävler-ska såväl i det högre
dramat som i den
finare komedien och
lustspelet. Kring H:s
namn dröjer ännu ett romantiskt skimmer;
samtiden beundrade hennes konst och
god-hjärtenhet samt hyste medkänsla för hennes
lidanden och bittra öde. Hon har kallats en
svensk Aspasia; bland hennes gynnade
beundrare voro dåv. kronprins Oskar, den
engelske diplomaten John A. D. Bloomfield och
den unge Emil Key. -— Litt.: Lilly Lindwall,
»E. H., utkast till en biografi» (1916); N.
Personne, »Svenska teatern» (1913 ff.); G.
Nordensvan, »Svensk teater och svenska
skådespelare» (1917—18); W. Swahn, »Den
svenska Aspasia» (1924). G. K-g.
Högqvist, Jean (Johan Isak),
skådespelare (1814—50), bror till Emilie H. Han
var från början av 1830-talet anställd vid
olika landsortssällskap (1842—43 vid Nya
teatern). H. var en ursprunglig och mångsidig
begåvning men gick tidigt under. Bland hans
roller märkas Ferdinand i »Kabal och
kärlek», Bryngel i »Kronofogdarne» och Propp
i »Positivhataren». G. K-g.
Högre allmänna läroverk, se Skolväsende.
Högre artilleriläroverket, se
Artilleri-och i n g e n j ö r h ö g s k o 1 a n.
Högre flickskolor, se Skolväsende; jfr
även Högre lärarinneseminarier,
sp. 359—360.
Högre folkskola tillkom på grund av
motioner vid 1856—58 års riksdag under påverkan
av T. Rudenschölds idéer. Syftet var att åt
»arbetsklassens» barn på landsbygden bereda
tillfälle att inhämta för framtida självstudier
behövliga förkunskaper, utan att de unga
rycktes ur de vanliga levnadsförhållandena
eller för mycket avhöllos från kroppsarbetet.
Sedermera har h:s ställning vid olika
tillfällen varit underkastad förändringar, senast
genom beslut av 1918 års lagtima riksdag i
samband med nyorganisationen av de
praktiska ungdomsskolorna. Enl. den kungl.
stadgan 16 sept. 1918 har h. som överbyggnad
till den egentliga folkskolan till ändamål att
bereda minderåriga tillfälle att inhämta ett
högre mått av allmänt medborgerlig och
praktisk bildning, utan att de därigenom dragas
från sina vanliga levnadsförhållanden eller
nödig övning i praktiskt arbete.
H. omfattar högst fyra ettåriga klasser och
kan anordnas antingen som allmän el. som
yrkesbestämd; båda slagen av h.
erhålla statsbidrag. H. kan av K. m:t erkännas
som kommunal mellanskola, sedan skolans
undervisning och lärarnas kompetens av
Skolöverstyrelsen prövats.
Antalet h. är underkastat ständiga
växlingar, då å ena sidan nya skolor undan för
undan inrättas, å andra sidan befintliga
sådana övergå till kommunala mellanskolor.
Läsåret 1926—27 voro de 63 på 53 orter; 25
skolor äro yrkesbestämda, de övriga allmänna.
Samma läsår utgjorde antalet lärjungar 5,803,
därav 2,385 gossar och 3,418 flickor. Lärarnas
antal uppgick till 690, därav 368 manliga och
322 kvinnliga. W. B.
Högre hand, jur., se Vis major.
Högre lärarinneseminarier, läroanstalter
för utbildning av lärarinnor för högre
flickskolor och därmed jämställd undervisning.
I Sverige finnas ett statligt h. i Stockholm
samt läsåret 1928—29 tre enskilda.
Högre lärarinneseminariet i
Stockholm (namnet infört 1878) leder sitt
ursprung från en motion av prof. F. A.
Ceder-schiöld vid 1856—58 års riksdag. Riksdagen
1859—60 anvisade medel till Seminarium
för bildande av lärarinnor,
vilket 1 okt. 1861 började sin verksamhet med
55 elever. En övningsskola för eleverna,
kallad Statens normalskola för
flickor, upprättades 1864. Undervisningen vid
seminariet bestreds först av tillfälligt
anställda lärarkrafter. Reglemente utfärdades
av K. m:t 6 aug. 1864 och gäller ännu i vissa
delar; s. å. inrättades fasta lärartjänster.
Kompletterande bestämmelser om styrelse
och förvaltning utfärdades av K. m:t 1905,
då seminariet ställdes under överstyrelsen
för rikets allmänna läroverk i pedagogiska
och under Direktionen för Stockholms stads
undervisningsverk i ekonomiska frågor.
Seminariet omfattade så gott som från
början tre ettåriga klasser. 1892 inrättades en
valfri fjärde årskurs för fackstudier i 1—3
ämnen. Nya bestämmelser för seminariet,
som ännu gälla i allt väsentligt, utfärdades
21 april 1911. Det omfattar nu en lägre
ettårig obligatorisk kurs med huvudsaklig
uppgift att befästa och utvidga elevernas
allmänbildning och en högre tvåårig
obligatorisk kurs, avsedd dels att genom mer
omfattande och självständiga studier bibringa
eleverna erforderliga specialkunskaper i vissa
ämnen, dels att praktiskt utbilda .dem för
lärarinneverksamhet. I högre kursen
meddelas undervisningen delvis genom
vetenskapligt lagda föreläsningar. Praktisk
utbildning vinna eleverna genom att åhöra och
meddela undervisning i Normalskolan samt
åhöra föreläsningar i de olika ämnenas
metodik. Den valfria, i regel ettåriga,
fort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
