Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Höjer, Nils Jakob - Höjer, Torvald Magnusson - Höjerup, Höjrup - Höjesteret (Höiesteret) - Höjesteretssagförer - Höjeån, Lommaån - Höjning - Höjrup - Hök, Höks härad - Hök, Christoffer Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
375
Höjer, T. M.—Hök
376
(1882), »Kommunal uppslagsbok för land och
stad» (1892), »Svensk samhällslära» (1907),
»Svenskt samhällsskick» (1910) samt flera
värdefulla uppsatser i Hist. Tidskr., ss.
»Da-larne och dalkarlarne» (1897) och »Hans Järta
och Sveriges grundlagar» (1910).
Höjer, Torvald Magnusson,
diplomat, historiker (f. 1876 1212), son till M. M. H.
Blev fil. dr i Uppsala 1905, var 1903—06 e. o.
amanuens i Riksarkivet, 1906—09 andre
arkivarie i Utrikesdep.,
blev i dec. 1909 förste
sekr. och chef för den
inom dep.
nyupprät-tade pressbyrån samt
var 1912—19
kansliråd och chef för den
ur denna framgångna
pressavd., en under
världskriget
synnerligen ansvarsfull
befattning. H. blev 1919
mi-nisterresident och chef
för dep:s politiska och
handelspolitiska avd. Ha,n var sekr. vid
nordiska monarkmötet i Oslo 1917 samt vid
nordiska ministermötena i Oslo och Köpenhamn
1920 samt adjungerad delegerad vid
konferensen i Geneve 1921 om Ålandsöarnas
neutralisering. Av tull- och traktatkommittén var han
led. 1919—22. H. blev 1921 minister av l:a
klass och är sedan 1923 envoyé i Oslo. 1925—
27 var han suppleant för de svenska ombuden
vid Nationernas förbunds församling, 1928
biträdande led. av den svenska delegationen
där samt var 1924—25 en av de sakkunniga
för yttrande om det s. k. Genèveprotokollet.
— H. var 1907—17 docent i historia vid
Stockholms högskola och 1905—21 sekr. i Svenska
historiska föreningen samt utgav 1906—20
Historisk Tidskrift. Bland hans historiska
arbeten märkas »Studier i Vadstena klosters och
birgittinordens historia» (1905) och »Till
kännedomen om Vadstena klosters ställning som
religiös institution» (i festskriften »Historiska
studier tillägnade Harald Hjärne», 1908). H.
har utgivit del IV: 1 av »Svenska
riksdags-akter». V. S-g.
Höjerup, H ö j r u p, medeltida kyrka på
Själland, på yttersta krönet av Stevns klint,
vid s. inloppet till Öresund. På grund av
havets erosion i strandbrinken störtade 16
mars 1928 en del av kyrkogården i havet,
medförande bl. a. kyrkans kor. För att freda
återstoden av kyrkan lät danska staten s. å.
förstärka dess underlag med järnbetong.
HöjestereT (förr stundom Höiesteret),
Danmarks högsta domstol. H. inrättades 14
febr. 1661 och övertog den dömande myndighet,
som förut handhafts av Kongens retterting. Den
var högsta instansen även för Island till 1920
samt för Norge till 1814. Urspr. var konungen
själv ordf, i H., men efter 1700 presiderade
han blott formellt en gång om året (till 1917).
H. utgöres enl. lag om rättskipningen av 11
april 1916 av en president och 12
höjesterets-dommere. För ett måls avgörande fordras, att
minst nio domare deltagit i dess behandling.
Proceduren är offentlig och muntlig; viktigare
mål behandlas dock skriftligen. Sedan 1856
offentliggöres motiveringen. När riksrätt
förekommer, besättes denna till hälften av
medlemmarna ur H. Se S. Vedel, »Den
dansknorske H:s historie 1661—1790» (1888). —
Om Norges högsta domstol se H ö i e s t
e-r e 11. P- E-t.
Höjesteretssagförer, da., se Advokat, sp.
187.
Höjeån, Lommaån, å i Malmöhus län,
från Björkesåkrasjön s. v. om Romeleåsen till
Lommabukten av Öresund; flodområde 150
kvkm, längd 41 km. Bildar sträckvis gräns
mellan Bara och Torna härad.
Höjning. 1. (Geol.) Se Landhöjning.
2. (Metr.) Den betonade delen av en
versfot; består av en stavelse, den första i s. k.
fallande takt, den sista i s. k. stigande. Jfr
Vers.
3. (Mus.) H. av en ton med en halvton
medelst J, med två halvtoner medelst X ; i förra
fallet får tonens bokstavsnamn tillägget -iss, i
senare fallet -ississ. Höjningstecknet kallas
kors (ty. Kreuz, it. diesi, fr. dièse). Jfr
Sänknings tecken.
Höjrup, se Höjerup.
Hök, Höks härad, Hallands läns
sydligaste härad; 944,02 kvkm, 19,025 inv. (1928).
Socknar: Våxtorp, Hasslöv, ö. Karup,
Skummeslöv, Ränneslöv, Ysby, Knäred, Laholms
landskommun, Tjärby, Veinge och huvuddelen
av Hishuit. Omsluter Laholm och omfattar
kring staden den bördiga Laholmsslätten, som
i v. utmed Laholmsbukten kantas av
flyg-sandsfält och i s. begränsas av Hallandsås (se
d. o.;) östra delen av H. är en mestadels
ödslig skogs- och bergsbygd med vidsträckta
ljunghedar. Genom H. flyta Lagan (flera
utbyggda fall; se kartan sp. 378), dess biåar
Krokån och Smedjeån samt Stensån och
Gene-vadsån. 29,794 har åker, 26,665 har
skogs-och hagmark. Huvudnäring: jordbruk;
avsevärd sockerbetsodling, främst kring Genevads
sockerbruk. Järnvägar: se kartan. Ingår i
Laholms fögderi och Hallands läns s.
domsaga. Litt.: N. Edberg, »Gården och släkten.
En hembygdsbok för H:s härad» (1921); P.
Osbeck, »Utkast til beskrifning öfver
Laholms prosteri» (1796; ny uppl. 1922).
Hök, Christoffer Wilhelm,
ingenjör, skeppsbyggare (f. 1858 12/ia).
Utexaminerades från Tekniska högskolan 1880,
praktiserade i in- och utlandet 1880—85, var 1885
—1901 anställd vid James Laing & sons
skeppsvarv i Sunderland (England), återvände
till Sverige, där han var teknisk chef vid W.
Lindbergs verkstads och varvs a.-b. i
Stockholm 1901—05 samt utövade en omfattande
konsultativ verksamhet som fartygs- och
sjö-maskinexpert. H. var chef för Lindholmens
verkstads-a.-b. i Göteborg 1911—20 samt för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
