Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hönssjukdomar - Hönsskötsel - Hönssläktet - Hönsäter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
385
Hönsskötsel—Hönsäter
386
tjockt lager koksalt el. kalk el. övervattnas
med 10 % karbolsyrelösning och sedan ej på
1—2 år användas för kycklingar. E. T. N.
Hönsskötsel är i Sverige en i stark
utveckling stadd binäring till jordbruket. Den
började taga fart under 1880-talet, förnämligast
genom redaktör A. Lagergréns energiska
arbete för bättre hönsraser och bättre
metoder. Sveriges allmänna
fjäderfä-avelsförening, som bildades 1898 och
äger underavd. i nästan alla län, har kraftigt
bidragit till h:s förkovran.
Hönshuset bör helst ligga på en
sluttning åt s. på lerfri mark, skyddat mot skarpa
vindar. Det bör ha dubbla brädväggar med
fyllning, råttfritt golv, dubbelt tak,
innanfönster, stora fönster, god luftväxling, en
golvyta av 4 kv.-fot (0,353 kvm) per höna samt
förses med rymlig, gräsbevuxen gård,
planterad med fruktträd och buskar. Bland de
företrädesvis äggläggande raserna ha
Leghorns-hönsen fått hedersplatsen; bland de mera
köttproducerande tävla Plymouth rock,
Wyan-dotte och Orpington (se Hön s, sp. 381—382).
•Rasen betyder dock i allm. mindre än
stammen; olika individer av samma ras kunna
lämna ytterst olika resultat. I allm. är hönajis
äggläggning rikligast under l:a
produktionsåret, något lägre under 2:a och minskas under
3:e året så mycket, att utgifterna för foder
och vård knappast täckas. Utgallring måste
därför äga rum vid 2x/2 års ålder. Hönan bör
ej användas till avel förrän vid 2 års ålder;
tuppen brukas redan 1-årig. För de mindre
raserna, t. ex. Leghorn, är det nog med 1
tupp till 15—20 hönor, för de större 1 tupp
till 8—12 hönor. För kläckning bör till
ruvning väljas en lugn och pålitlig, helst äldre
höna, som placeras på 12—15 ägg av högst
14 dagars ålder, hellre 2—6 dagar gamla;
ruvningen är slut på 21 dagar. Genom
artificiell kläckning i maskin kan ett större antal
bekvämare utkläckas. Kycklingen uppfödes
enklast och bäst med torrfoder (frö, gryn och
småsäd), som ges från 24 timmars till omkr.
10 veckors ålder, samt grönfoder och
anima-liskt foder (råa ben, kött, köttmjöl el. dyl.).
Efter 10 veckor fodras kycklingarna som
äldre höns; dock bör man då ge dem något
mer animaliskt foder. Kycklingarna böra
helst först fullvuxna sammanföras med de
äldre. Dessa utfodras billigt och förmånligt
med mindre mängder gröpe, kli och kokt
potatis samt en myckenhet hackelse av
klöverhö el. grönfoder, råa ben, annat färskt
slaktavfall el. köttmjöl, köksavfall, råa
rotfrukter, kål, blast o. dyl samt en mindre
kvantitet hel säd, vanl. havre el. korn, ej
blandsäd. Grov sand, snäckskal och träkol
höra dessutom till ett välförsett hönshus. Till
gödning insättas kycklingar vid 4—5
månaders ålder, ävensom 21/2 års hönor, i burar
och fodras i tre veckor med tunn gröt av
havremjöl och skummjölk, varefter de i allm.
äro slaktfärdiga. De små producenterna ha
sammanslutit sig i ägg försälj ning
s-föreningar; Sveriges äggexport är i stort
sett byggd på dessa föreningar. W. S.*
Bankivahöns, Gallus gallus.
Hönssläktet, Ga’llus, tillhör underfam.
fasaner av ordn. hönsfåglar. Hos hithörande
former är stjärten takformigt hoptryckt,
huvudet försett med en köttig kam och hakan
med köttiga bihang (slör). Kinderna äro
nakna. Hos tuppen äro några täckfjädrar i
stjärten förlängda och bågböjda och
halsfjädrarna långa och spetsiga, varjämte tarsen
bär en sporre. H. omfattar fyra arter, alla
från Ostindien. Den viktigaste är B a n k
i-vahönset, G. gallus, som är stamform till
tamhönsen. Huvudet och halsen äro hos
tuppen röda, ryggen brun, bröstet skimrar i
svartgrönt, och stjärtfjädrarna äro svarta.
Hönan är brunsvart. Bankivahönset bebor
djungelområdena i Ostindien ända till
Kochin-kina i ö. och därjämte många av Ostindiska
öarna jämte Filippinerna. — När hönsen
do-mesticerades vet man ej, men redan på
1400-och 1300-talet f. Kr. uppges tamhöns ha
införts i Kina från Indien. Även i Babylonien
och Persien voro tamhönsen husdjur sedan
urminnes tider. Härifrån fördes de västerut
till Mindre Asien och Europa. Till Amerika
kommo de först på 1500-talet genom
européerna. Om tamhönsens raser och skötsel se
Höns och Hönsskötsel.
Även de tre övriga arterna av h. tämjas
av infödingarna, kanske framför allt emedan
tupparna äro ännu djärvare och stridslystnare
än de tama. Djungelhönset, G.
lafay-etti, finnes blott på Ceylon,
Sonnerat-hönset, G. sonnerati, förekommer på
Indiens fastland och gangegaren, G. varius,
på Java, Lombok och Flores. Alla leva i de
täta skogarna. T. P.
Hönsäter, gods i österplana socken,
Skaraborgs län, på Kinnekulles n. sluttning; 1,260
har, därav 450 har åker; tax.-värde 622,400
kr. (1927), därjämte sandstensbrott, kalkbruk,
cementfabrik m. m.; tax.-värde 1,045,000 kr.
Äges av Skånska cement-a.-b. Tillhörde på
1300-talet bl. a. Magnus Eriksson, 1492—1795
X. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
