Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Höpken, Anders Johan von - Höpken, Carl Fredrik von - Höpken, Daniel Niclas von - Höppener, Per Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
389
Höpken, C. F. v.—Höppener
390
H. gjorde där förtjänstfulla insatser särskilt
i arbetet på statshushållningens upphjälpande
och sköts fram som rådets mest auktoritativa
namn. I viss mån främmande för den nya
tiden, vann han dock aldrig monarkens öra
och avgick 1780.
Jämsides med politiken hade H.
vittfam-nande kulturintressen. Han hade stor andel
i Vet.-akad:s instiftande (1739) och var dess
förste sekr. samt utarbetade stadgarna för
Vitt.-akad. I Svenska akad. blev han förste
innehavare av stolen n:r 1. I de lärda och
vittra samfundens tjänst utvecklade han en
lysande vältalighet samt ett omfattande och
stilfulländat författarskap. I allo en
upplysningens målsman, var H. en hängiven idkare
och främjare av natur- och
samhällsvetenskaperna, särskilt i deras praktisk-ekonomiska
tillämpning. Hans akademital »Tal, om
yppighets nytta» (1740) är ett av de yppersta
uttrycken för den merkantilistiska tidsandan.
Med rätta räknades H. som Tessins arvtagare
icke blott som politiker utan även som
kulturpersonlighet. Ett urval av H:s »Skrifter»,
däribland flera samtidshistoriska skildringar
och aktstycken av stort intresse, utgavs av C.
Silfverstolpe i 2 bd 1890—93. Litt.: L. De Geer,
»Minne af ... A. J. v. H.» (i »Sv. akad:s handl.
ifrån år 1796», d. 57, 1882, och i De Geers
»Valda skrifter», 2, 1892). T. S-g.
Höpken, Carl Fredrik von, politiker
(1713—78), yngre son till D. N. v. H. H.
inträdde 1729 i det då av hans fader ledda
Kommerskollegium och sändes 1732 jämte E.
Carleson (se d. o. och uppsats av H.
Daniel-son i Hist. Tidskr. 1923) till Främre Orienten
för att söka främja Sveriges levantinska
handelsförbindelser. Missionen fick från 1734
storpolitisk räckvidd, då åt de båda utsända
även uppdrogs att underhandla om ett mot
Ryssland riktat svensk-turkiskt förbund,
vilket också åvägabragtes 1739. Utnämnd till
envoyé 1738, återkallades H., vars andel i
verket väl var mindre betydande än hans
äldre kollegas, 1742 och blev 1744 minister
i Köpenhamn. Han blev 1747 statssekr. vid
Krigsexpeditionen samt var president 1757—67
i Kammarkollegium och en tid 1767 i
Kammarrevisionen. H. var led. av sekreta
utskottet vid alla frihetstidens riksdagar från 1751
och tillhörde hattarnas ledande män. Särskilt
framträdde han 1760—62 som sekundant åt
sin bror A. J. v. H. samt 1771 som främjare
av »kompositionen» (se d. o.). T. S-g.
Höpken, Daniel N i c 1 a s von, frih.,
politiker (1669—1741). H. inträdde 1696 i
Kansliets tjänst, blev 1714 statssekr. vid
Kammarexpeditionen och framträdde, bl. a. som
led. av Upphandlingsdeputationen, som en
synnerligen driftig tjänare åt envåldsregimen och
Görtz’ system. Förflyttad till
Utrikesexpeditionen 1719, tog han inflytelserikt del i
1719—21 års fredsunderhandlingar samt i
produktplakatets genomförande. 1719 blev han
friherre. H., som stod i stark motsättning till
Arvid Horn, var en verksam främjare av den
holsteinska partipolitiken. Vid dennas
nederlag 1727 avlägsnades han ur Kansliet och blev
president i Kommerskollegium. Som sådan tog
han grundläggande del
i utformningen av
frihetstidens extremt
protektionistiska
näringspolitik. Jämte C.
Gyllenborg trädde han
snart i spetsen för en
ny, mot den Hornska
regimen riktad
frak-tionsbildning, vilken
vann terräng bl. a.
genom att gynna
Fredrik I:s förbindelse med
Hedvig Taube. Under
utrikespolitisk omorientering från Ryssland
till Frankrike bildades 1734 härav hattpartiet
(se d. o. och Ca ste ja), som vid 1738—39 års
riksdag tillkämpade sig makten. H:s roll
härvidlag var den osynlige men verklige ledarens.
Föga nogräknad om medlen, spelade han
mästerligt i kulisserna men synes mindre ha
lämpat sig att framträda utåt, kanske icke minst
på grund av sin tyska härkomst samt på
senare år även på grund av sjuklighet. —
Litt.: A. Helander, »D. N. v. H. 1669—1727»
(1927). T. S-g.
Hö’ppener, Per Johan, publicist (1725—
1802). Disputerade i Lund 1748 under
Lager-brings presidium, promoverades 1749 till fil.
mag. i Greifswald och inträdde 1750 som e. o.
i Riksarkivet och
aus-kultant i Svea
hovrätt. 1752 blev han
kanslist men lämnade
1759
ämbetsmannabanan med titeln
hovrättsassessor. H.
ägnade sig därefter
hu-vudsakl. åt politiskt
skriftställen och
advokatverksamhet. —
H. var en kunnig
och begåvad man men
en tvetydig karaktär,
nästan ständigt invecklad i långvariga
processer även för egen del (segslitna
arvstvister) samt var oupphörligt under åtal för
missfirmligt skrivsätt m. m. Som politisk
skriftställare debuterade H. med flera skarpa
stridsskrifter mot hattpolitiken eller med
memorial, som av andra framburos hos
ständerna. Efter revolutionen ställde han mot
hemligt ekonomiskt understöd sin skarpa
penna till Gustav III:s förfogande. Hans mest
kända broschyrer från denna tid äro
»Bondekuren för den sjuka rikskroppen» (1774) för
myntreformen och »Tertius interveniens» (s. å.)
för tryckfriheten. Trol. i syfte att stödja
konungens plan att utfärda en ny
tryckfrihetsförordning begärde H. i april 1774 i en
inlaga att till tryckning utfå hovrättens
pro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
