Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hörningsnäs villastad - Hörnjärn - Hörnsjö-Fors bruk - Hörnspark (Hörna) - Hör oss Svea - Hörring, Hugo Egmont - Hörröd - Hörsandsten - Hörselben, Hörselblåsa, Hörselgång - Hörselnerven - Hörselorgan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
397
Hörnjärn—Hörselorgan
398
Är ett huvudsaki. av arbetare bebott
förstadssamhälle. Tax.-värde å fast egendom 867,200
kr. (1927), bev.-tax. inkomst 328,960 kr.
Hörnjärn, se F a s o n j ä r n.
Hörnsjö-Fors bruk, förr Fors, herrgård i
n. Västmanland, Västerfärnebo socken,
Västmanlands län, vid Svartåns utlopp ur
Hörende-sjön; 1,330 har, därav 240 har åker; tax.-värde
280,400 kr. (1927); därjämte såg och kvarn
med vals- och grynverk. Grundades som
järnbruk 1617; ägdes på 1600-talet av Ebba Brahe.
Nuv. ägare: a.-b. Svenska metallverken.
Hörnspark (Hörna), se F o t b o 11, sp. 867.
Hörntand, se Tänder.
Hör oss Svea, fosterländsk manskör av
Gunnar Wennerberg, komponerad 1853.
Hörring, Hugo Egmont, dansk politiker
(1842—1909). Blev 1880 fullmäktig i
inrikesministeriet, var 1882—89 dir. för
grönländska handeln och blev sedan departementschef
i inrikesministeriet. 1894—97 var han
inrikesminister först i Estrups, sedan i
Reedtz-Thotts ministär, 1897—1900 konseljpresident
och finansminister. Hans ministär kunde på
grund av strider med folketingets majoritet
ej åstadkomma nämnvärda resultat. P. E-t.
Hörröd, socken i Kristianstads län, Gärds
härad, på Linderödsåsen och dess s. ö.
sluttningar; 26,08 kvkm, 559 inv. (1929).
Rull-stensåsar och vacker bokskog i v.,
odlingsbygd vid kyrkbyn och Gädderöd i ö. 804 har
åker, 642 har skogs- och hagmark. Ingår i
Maglehems och H:s pastorat i Lunds stift,
Gärds kontrakt. Litt.: A. Hedvall, »Boken om
H.» (1922).
Hörsandsten, se Skåne, geologi.
Hörselben, Hörselblåsa, Hörselgång, se
Hörselorgan 1.
Hörselnerven, anat., se
Hjärnnerver.
Hörselorgan. 1. (Anat.)
I eg. mening de
sinnesorgan, som förmedla
förnimmelsen av ljud. Hos
djuren kan man endast
sluta sig till deras
förekomst av att varelserna i
fråga reagera mot ljud
eller äga organ, liknande
människans h. Bland de
ryggradslösa djuren
antagas h. endast
förekomma hos insekterna, av
vilka många jämväl äga
förmågan att utsända ljud.
Så är fallet med många
rätvingar, t. ex.
gräshopps-arter. Hos dem har man
även beskrivit organ, som
sannolikt måste
betecknas som h. Hos en
vårt-bitare äro dessa belägna
på det främsta benparet,
hos andra gräshoppor på
de främsta segmenten av
Bild 1. Hinnlabyrinten hos A benfisk, B groda, C
sköldpadda, D krokodil, E fågel, F däggdjur. 1—3
ställen, där hörselnerven breder ut sig, 4
hinnsnäckan.
bakkroppen. De bestå av en blåslikt utvidgad
trakéförgrening, i vars vägg sinnesceller sitta.
Andra insekter, ss. myggor, reagera mot ljud
(tvåstrukna d-e}, ehuru man ej hos dem
kunnat påvisa h. — Bland ryggradsdjuren anses
fiskarna sakna h., trots att många visa sig
reagera mot ljud, ett förhållande, som
till-skrives känselintryck. Hos övriga
ryggradsdjur förekommer alltid ett h. och utgör en
del av innerörats hinnlabyrint. Denna
avsnöres på fosterstadiet från ektodermet i
form av en blåsa, labyrintblåsan el.
hörselblåsan, vilken ofta bär en mer el.
mindre väl utvecklad blindsäck (du’ctus
endo-lympha’ticus), som anses representera den ur-
Bild 2. Schematisk genomskärning av människans öra. O ytterörat, A g
hörselgången, Tr trumhinnan, P trumhålan, E eustachiska röret, H
hammaren, A städet, St stigbygeln, Fo ovala fönstret, Fr runda fönstret, Hc en
av de hinnartade båggångarna, U båggångarnas hinnsäck, S snäckans
hinnsäck, Sb nedre trapprummet, Ss övre trapprummet, Sm hinnsnäckans
hålrum, C bensnäckan, Ls benlisten i denna, N hörselnerven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
