Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Iberiska halvön - Ibid. - Ibidem - Ibididae, Ibidinae - Ibisfåglar - Ibiza - Ibn - Ibn Arabschah, Abu-l-‘Abbas Ahmed - Ibn Battuta, Abu ‘Abdallah Muhammed - Ibn Chaldun, Abu Zaid ‘Abderrahman Wali-ed-din
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
407
Iberiska halvön—Ibn Chaldun
408
Helig ibis, Threskiornis aethiopicus.
Iberiska halvön, Pyreneiska halvön.
Ibid., förk. av i h i d e m (se d. o.).
1’bidem, lat., på samma ställe (vid citat: i
samma skrift).
Ibi’didae, Ibi’dinae, zool., se Ibisfåglar.
Ibisfåglar, Plega’dddae (IWdidaé), äro en
fam. av de storkartade fåglarna och
igenkännas på att näbben är lång och försedd med
en från vardera näsborren utgående
längs-fåra. I. omfatta två underfam., i b i s a r,
Plegadinae (Ibidinae), och skedstorkar,
Plataleinae. Hos de förra är näbben cylindrisk
och bågböjd; ansiktet liksom halsen saknar
fjädrar. Av de omkr. 30 hithörande arterna
är heliga ibisen, Threskiornis
aethiopicus (Ibis religiösa), mest bekant. Näbben,
huvudet, halsen och vingpennornas spetsar äro
svarta; f. ö. är dräkten vit el. gulaktig.
Längden uppgår till 75 cm. I det gamla Egypten
ansågs den som en helig fågel, vilket trol.
sammanhängde med att den infann sig
samtidigt med att Nilen började stiga. Även
troddes den förtära ormar. Huvudsaki. lever den
dock av insekter, ehuru den även förtär smärre
kräldjur. Den är numera sällsynt i Egypten
men förekommer i Sudan och s. Arabien. Helst
vistas den vid flodstränder och vattensam-
Skedstork, Platalea leucorodia.
lingar. I fångenskap blir den mycket tam.
Svarta ibisen, Plegadis falcinellus
(au-tumnalis), häckar i s. Europa jämte
angränsande delar av Asien och Afrika och har några
gånger skjutits i Sverige. I likhet med föreg.
art bygger den kolonivis bon i träd el. bland
säv och vass. Den är rödbrun med
metall-glänsande gröna vingar och stjärt.
Skedstorkarna utmärkas av sin platta, raka, i spetsen
utvidgade näbb. Skedstorken, Platalea
leucorodia, är vit till färgen och bär i nacken
en fjädertofs. Den häckar i s. och mellersta
Europa samt i Asien och Afrika. Födan
ut-göres av allehanda vattendjur, som fågeln
fångar vadande. T. P.
Ibiza [icoi’pa], den största ön bland
Pity-userna (se d. o.), Spanien; 597 kvkm (med
kringliggande holmar), 26,568 inv. (1921).
Staden Ibiza, på öns s. ö. kust, har 6,751 inv.
Jfr B alearerna.
Ibn, arab., son.
Ibn Arabschäh, Ab u -1 - ’Ab b ä s A h m ed,
arabisk historiker (1392—1450). Bortfördes
1400 av Timur i fångenskap till Samarkand,
begav sig senare ut på resor och var sekr.
hos sultan Muhammed I i Adrianopel till 1421,
till sist bosatt i Kairo. I. författade bl. a.
»rAdjä’ib el-maqdür» (Timurs historia, utg. av
bl. a. S. H. Mänger 1767—72; övers, till fr.
av P. Vattier 1658). K. V. Z.*
Ibn Battüta (B a 11 ü t a), A b u ’Abd a
1-läh Muhammed, arabisk resande (1304
—77), f. i Tanger i Marocko. Företog 1325 en
pilgrimsfärd över n. Afrika, Egypten och
Syrien till Mecka, besökte därefter
Mesopotamien, Persien, Sydarabien, Östafrika och ånyo
Mecka samt ställde sedan färden till Mindre
Asien, Konstantinopel och Krim, Chiva,
Cho-rasan, Afganistan och Indien (1333), där han
i Delhi mottogs med ärebetygelser av sultanen
Muhammed Tugluq. Av denne sändes han
1342 på en beskickning till Kina, återvände
1347 till Arabien och kom 1349 tillbaka till
Tanger. Senare besökte han Spanien och det
inre av Västafrika. Hans långa och värdefulla
resebeskrivning, fullbordad 1356, är
fullständigt utg. och övers, till fr. av C. Defrémery
och B. R. Sanguinetti (4 bd, 1853—58); hans
resor i Indien och Kina finnas i ty. övers, av
H. v. Mzik (1911). Jfr H. N. Almkvist,
»Ibn-Batutah’s resa genom Maghrib» (i Uppsala
Univ:s Årsskr. 1866). J. Ch-r.
Ibn Chaldün, Abu Zaid ’A b d e r r a
h-män Wali-ed-din, arabisk historiker
(1332—1406), överdomare i Kairo. Första
delen av hans stora historiska arbete »Kitäb
el-’ibar wadlwän el-mubtada’ wa-l-habar» (utg.
i 7 bd 1867) utgöres av en berömd, ofta
citerad »inledning», ett högst värdefullt
kulturhistoriskt verk, utgivet (icke fullständigt)
under titeln »Prolégomènes d’Ebn-Khaldoun»
av E. M. Quatremère (1858) och övers, av M.
G. de Slane (i »Notices et extraits des
ma-nuscrits de la Bibliothèque nationale», vol.
19—20, 1863—65). P. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
