Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ibn Challikan, Schams-ed-din Ahmed bin Muhammed - Ibn el-Arabi, Abu Bakr Muhammed - Ibn el-Athir, Abu-Hassan ‘Ali - Ibn el-Baitar, Abu Muhammed ‘Abdallah - Ibn el-Farid (Abu-l-Qasim ‘Omar bin el-Farid) - Ibn Esra, Abraham ben Meir ibn Esra - Ibn Fadlan, Ahmed - Ibn Hischam, ‘Abdelmalik - Ibn Junus, ‘Ali bin ‘Abderrahman - Ibn Sad (Abu ‘Abdallah Muhammed bin Sad) - Ibn Saud (‘Abdelaziz bin ‘Abderrahman el-Faisal es-Saud) - Ibo (Igbo)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
409
Ibn Challikan—Ibo
410
Ibn Challikan, Schams-ed-din A
h-med bin Muhammed, arabisk
skriftställare, levnadstecknare (1211—82). Var
överdomare först i Kairo, därpå i Damaskus,
sedan åter i Kairo, men dog, avsatt från sitt
ämbete, i stor fattigdom. Redan tidigt vann
han stort anseende som mångsidigt lärd. Hans
huvudarbete är »Wafajät el-’a’jän» (Berömda
mäns levnadslopp), utg. av F. Wüstenfeld (3
bd, 1835—43) och av M. G. de Slane (1838—
42; ofullst.), av den senare översatt till eng.,
»Ibn Khallikan’s biographical dictionary» (4
bd, 1843—71). (P.L.)
Ibn el-A’rabi, Abu Bakr Muhammed,
arabisk mystiker (1165—1240). Studerade
först i Sevilla och Ceuta och företog sedan
vidsträckta resor i Orienten. I. utvecklade
ett oerhört omfattande författarskap och fick
anseende som en av alla tiders största
mystiker. Bland hans arbeten märkas »el-Futühät
el-makkije» (ett arbete i mystik i 560 kap.),
»Fusüs el-hikam» (om de 27 förnämsta
profeterna) och »Tardjumän el-aswäq»
(Tråna-dens tolk, sufiska dikter). Jfr M. Horten,
»Mys-tische Texte aus dem Islam» (1912). (P. L.)
Ibn el-Athlr, A bu - H a s a n ’A 1 i,
arabisk historieskrivare (1160—1234). Hans stora
världshistoria, »el-Kämil fi-t-ta’rih», är en
bearbetning av Tabaris verk (utg. av C. J.
Tornberg som »Chronicon, quod
perfectis-simum inscribitur», 14 bd, 1851—76). P.L.
Ibn el-Baitär (B ai t är), Abu
Muhammed ’A b d a 11 ä h, arabernas berömdaste
botanist (d. 1248). Gjorde vidsträckta botaniska
resor. Hans förnämsta arbete (lat. övers.,
»Materia medica», 1602) stöder sig på
Diosko-rides och översattes senast 1883 till franska
av L. Leclerc.
Ibn el-Färid (Abu -1 - Q ä s i m ’O m a r
bin el-Färid), arabernas störste
mystiske skald (1181—1235). Hans diktsamling
»Diwän» (utg. 1887 och senare) omfattar
små-lyrik och stora dikter, bland dem »el-Hamrije»
(Vinsången), som besjunger den gudomliga
kärleken under vinets sinnebild (tysk övers.
1851), och »et-Tä’ije» (om sufismen, 760
di-stika, som alla rimma på t), utg. av J. von
Hammer-Purgstall, med ty. övers., kallad »Das
arabische Hohelied der Liebe» (1854). P. L.
Ibn Esra, eg. Abraham ben Meir
ibn E s r a, en av medeltidens lärdaste
judar (1092—1167). Han yar född i Toledo och
levde mest på resor i Europa. I. var en
skarpsinnig språkforskare samt jämväl filosof,
teolog, matematiker, astronom och skald. Mest
betydande var han som kommentator till G. T.
Han antydde hemlighetsfullt bibelkritiska re- •
sultat, vilka gåvo Spinoza fruktbringande
uppslag. G. K-n.*
Ibn Fadlän (F ad län), A h m e d, arabisk
geograf. Sändes 921 av kalifen el-Muqtadir
som ambassadör till bulgarerna vid Volga och
avgav för sin beskickning en redogörelse, som
sedan anlitades av Jaqüt i dennes geografiska
lexikon. K. V. Z.*
Ibn Hischäm, ’A bd e 1 m al i k, arabisk
författare (d. trol. 834). Skrev en mängd
arbeten, som utgöra en av de förnämsta källorna
för arabisk genealogi m. m. Viktigast av
dessa är hans bearbetning av Ibn I s h ä q s
(d. omkr. 768) biogr. över Muhammed (utg.
av F. Wüstenfeld 1858—60; anastatiskt
nytryck 1899). H. A.*
Ibn Jünus, ’A 1 i bin ’Abderrahmän,
arabisk astronom (d. 1009 i Kairo). I., som
torde vara den arabiska astronomiens
förnämsta namn, sammanfattade resultaten av
sina observationer i »hakimitiska tabellerna»
(»ezzldj el-kablr el-häkiml»), även kallade Ibn
Junus’ tabeller. Han sökte framför allt pröva
och förbättra tidigare iakttagelser ang. de
astronomiska konstanterna och uppställde
den inom den sfäriska trigonometrien
synnerligen viktiga prostafäretiska formeln. P. L.
Ibn Sad (Abu ’Abdalläh
Muhammed bin Sa’d), arabisk författare (d. 845).
Hans arbete »Kitäb et-tabaqät» (Klassernas
bok), ett biografiskt lexikon över
Muhammeds samtida, deras närmaste efterföljare
och yngre generationer ända fram till I:s
egen tid, innehåller ett synnerligen rikt
material av stort kulturhistoriskt värde. En
edition härav har utarbetats under ledning av
E. Sachau (»Ibn Saad, Biographien», 10 bd,
1904—28). K. V. Z.*
Ibn Saud (’A b d e l’a z i z bin
’Abderrahmän e 1 - F a i s al es-S a’ü d), konung
av Nedjd med underlydande besittningar (f.
1876). Fadern, Abderrahman, hade
fördrivits från sitt rike,
Nedjd, och bodde med
sin familj som
landsflyktig i Kuweit. I.
började 1900 med
hjälp från Kuweit sin
erövrarbana, återtog
1901 Nedjds
huvudstad, Rijad, vann 1902
erkännande som emir
av Nedjd och imam
över vahhabiterna och
vidgade under årens
lopp alltmer sitt
väl
de, bl. a. genom att fördriva turkarna från
el-Hasa och erövra de i det inre Arabien
belägna rikena Kasim och Djebel Schammar,
Da-wasir och Nedjran. Under världskriget stod I.
på engelsmännens sida, valdes 1921 till sultan
av Nedjd, kom sedermera i konflikt med
kungariket Hidjaz (se d. o.) och fördrev
därifrån (1924—25) konung Husein och dennes
son Ali. Han antog därpå jämväl titeln
konung av Hidjaz (jan. 1926). Sedan jan. 1927
bär han titeln konung av Nedjd med
underlydande besittningar. I. skildras som rikt
begåvad, en starkt utpräglad personlighet.
Jfr Nedjd och Ameen Rihani, »Ibn Sa’oud
of Arabia» (1928). V. S-g.
Ibo (Ig b o), sudannegerfolk i s. Nigeria,
strax ovanför Nigers deltaområde. I Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
