- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 10. Hopp - Jülich /
495-496

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indelta armén - Indemnitet - Indépendance Belge, L’ - Independent churches of Christ in christian union

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

495

Ind em nitet—Independent churches of Christ in christian union

496

skyldig att anskaffa soldat såväl i krig som
i fred ända till 1810, då, i sammanhang med
förstärkningsmanskapets införande,
rekryte-ringsskyldigheten i krig upphörde. Från
rote-ring befriades säterier och frälse »inom rå
och rör», kungsladugårdar, bergsmanshemman
m. fl. Ägaren av stamroten var i regel
skyldig att inom tre månader, sedan vakans
inträffat, eller efter 1810, om vakans inträffat
under pågående krig, tre månader efter dettas
slut ha anskaffat och uppvisat antaglig karl.
Soldatens förmåner utgjordes i större delen av
landet huvudsaki. av ett torp med stuga,
uthus, åker och äng m. m. Utan rotehållarens
samtycke kunde han avskedas endast på grund
av ålderdom (i varje fall vid 55 år),
sjuklighet, liderlighet eller vanfrejd. Avsked
beviljades vid generalmönstring; dock gavs s. k. i
n-terimsavsked av regementschefen.

Det äldre indelningsverket för
kavalleriet härleder sig från den s. k.
skatterusttjänsten, enl. vilken var och en,
som ville göra tjänst som ryttare och som
skaffade sig häst och utrustning eller
uppställde en eller flera ryttare, skulle åtnjuta
viss skattelindring för sina gårdar eller äga
uppbära motsv. ränta från andra. Åt dem,
vilka åtogo sig denna tjänst och ej hade egna
hemman, tilldelades småningom
kronohem-man, och Gustav II Adolf sökte indela hela
kavalleriet på sådana. Befälet avlönades med
boställen och hemmansräntor. Under tidernas
lopp råkade detta indelningsverk i fullkomlig
oordning. Karl XI beslöt därför göra om hela
verket, och så uppstod det yngre
indelningsverket för kavalleriet el.
rusthållsinrättningen. De hemman,
som befunnos lämpliga att bära rustningen,
utsågos till rusthållsstammar, och
deras innehavare (rusthållare) blevo skyldiga
att mot viss avkortning på skatten fullgöra
de med rusttjänsten förenade skyldigheterna.
För varje rusthåll uppgjordes ett r u s t h å 11
s-b r e v. Rusthållsinrättningen var genomförd
1695. Rusthållaren iklädde sig skyldigheten
att i såväl fred som krig anskaffa och
underhålla ryttare och häst samt för dem båda
erforderliga persedlar och att deltaga i
trossens underhåll; rekryteringsskyldigheten i
krigstid upphävdes 1810. Å andra sidan voro
rusthållarna befriade från jordeboks- och
man-talsräntor samt från rotering. För
manskapets antagande, förmåner och avskedande
gällde samma bestämmelser som vid rotehållet.

I:s n u m m e r s t y r k a, d. v. s. det antal
nummer, som upptogs i indelningsverket
(officerare och underofficerare ej inräknade), var
urspr., då trupperna i Finland ej tagas med,
25,387, därav 17,878 vid infanteriet och 7,509
vid kavalleriet. Styrkeförhållandena
ändrades sedermera, dels genom att en del av
kavalleriet i stället blev infanteri, dels genom
nummerstyrkans ökning på grund av
nyrote-ring. Den effektiva styrkan kom efter
hand att ligga rätt betydligt under
nummer

styrkan, enär man, för att få medel till
underhåll av spelet m. m., gjorde ett visst antal
nummer ständigt vakanta.

I. har varit av stor betydelse för Sverige.
Den utgjorde en väl ordnad och alltid
befintlig nationell härsmakt vid en tid, då andra
stater fingo nöja sig med värvade skaror, och
dess storlek motsvarade jämte de värvade
truppernas det svenska väldets behov.
Organisationen visade dock från början sin
svaghet genom sin bristande förmåga att svälla
ut, varigenom uppsättandet av tre- (fyr-,
fem-) männingsregementen nödvändiggjordes.
I. kunde, när de värvade trupperna efter 1809
minskats, ej mäta sig med utlandets på
allmän värnplikt grundade härar och lämpade
sig icke till stam för Sveriges på värnplikt
grundade manskapsmassa. Den kunde
svårligen utvecklas i överensstämmelse med
tidens krav, och dess uppställande betraktades
av allmogens flertal som en orättvisa. Av
alla dessa skäl arbetades från 1873 på det
indelta systemets utbytande såsom
rekryte-ringsgrund mot allmän värnplikt, men först
1901 kunde regering och riksdag enas om en
härordning, byggd på värnpliktens grund. Då
bestämdes, att efter 1902 års ingång rote- och
rusthållares rekryteringsskyldighet skulle
upphöra och att indelningsverket efter
ingången av 1904 skulle upphöra i mån av
manskaps och hästars avgång. 1 jan. 1904
utgjorde den verkligen befintliga indelta
personalen ännu 13,780 man; 1 jan. 1929 hade
den sjunkit till 1,170 man. — I Finland
upplöstes de indelta trupperna efter 1809, och alla
numren ställdes på vakans mot erläggande av
vakansavgift. Från denna befriades
rotehål-larna 1885, och de åt rusthållen anslagna
hemmanen började indragas. C. O. N.*

Indemnitèt (eng. indemnity; av lat.
inde’m-nis, skadeslös) betecknar eg. strafflöshet men
har särskilt i engelsk statsrätt fått en
speciell betydelse. Genom indemnitetsbeslut,
indemnity acts, har näml, engelska parlamentet
i vissa fall i efterhand förklarat sig
godkänna och sålunda meddela ansvarsfrihet för
regeringsåtgärder, som formellt varit
rätts-stridiga men som man ansett påkallade av
det allmänna bästa. Även i vissa andra
stater, ss. i Frankrike, ha motsv. beslut stundom
förekommit. Svensk statsrätt känner icke
några dylika riksdagsbeslut, vilka i efterhand
kunna legalisera lag- el. författningsstridiga
regeringshandlingar. H. T-n.

Indépendance Beige, L’ [lädepädä’s bäTf],
»det belgiska oberoendet», liberal belgisk
tidning, uppsatt i Bryssel 1831; blev europeiskt
känd genom sin kamp mot Napoleon III.

Independent churches of Christ in christian
union [indipe’ndønt tfäTJTz ov kråi’st in
kri’stjon jö’njøn], en sammanslutning, vilken
bildades under nordamerikanska
inbördeskriget av sådana medlemmar ur olika
religiösa samfund, som av samvetsskäl icke ville
bära vapen. Efter krigets slut minskades

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed May 21 19:51:01 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdj/0328.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free