Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indianer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
507
Indianer
508
rätt betydande makt. Vid tiden för Amerikas
upptäckt åtnjöto hövdingarna i
kulturområdena delvis gudomlig vördnad. Inom samma
stam ha nästan alltid funnits flera, ofta
rivaliserande hövdingar, något som spelat en stor
roll i Amerikas upptäcktshistoria. Mycket är
skrivet om i:s strider med de vita; däremot
vet man föga om deras inbördes fejder. När
Amerika ännu var indianland, var nog fred
vida mer än man vanl. tror det normala
tillståndet mellan stammarna.
Vapnen för strid voro och äro i regel
desamma som för jakt på större vilt. Vissa
klubbtyper användas dock uteslutande i strid.
I inkariket hade man stavpansar och
vadde-ringar, de senare till skydd mot slungstenar.
Stavpansaret förekom bland irokeserna och i
v. Nordamerika. Det påminner mycket om
nordasiatiska rustningar. I en stor del av
Sydamerika, i Centralamerika och i n. ö.
Nordamerika voro indianbyarna vid tiden för
upptäckten omgivna av palissader. I inkariket
byggde i. fästningar av sten. Inkas och
azteker voro de enda, som förde krig för att kuva
andra folk och vidga sitt område. Huvudjakt
förekom i både Nord- och Sydamerika,
skalpe-ring framför allt i n. delen av kontinenten,
där de vita enligt C. G. E. Friederici
(»Skal-pieren» etc., 1906) lära ha bidragit att
utbreda detta bruk.
En gemensam föreställning för alla i. är, att
världen är befolkad av andar, som hos de
mera primitiva mer eller mindre identifieras
med de avlidnas andar. När någon blivit sjuk,
föreställer sig indianen, att den sjuke besatts
av en ond ande eller att själen bortrövats av
en dylik. I bägge fallen är det
medicinmännens uppgift att befria den sjuke från den
onde anden. Medicinmän finnas antagl. hos
alla indianstammar. Till deras utrustning höra
i en stor del av Amerika skallror av
kalebasser eller annat material. Vid
besvärjelserna spela sång och dans en mycket stor roll.
I regel är det blott männen, som dansa.
Medicinmännen använda även riktiga läkemedel;
från quichuaindianerna ha vi fått drogen kinin.
Hos alla i., som man närmare studerat, har
man funnit myter, vilka giva en
världsförklaring. Där skildras skapelsen i regel följd
av en världsundergång, motsvarande bibelns
syndaflod, där berättas om himlakropparnas
uppkomst o. s. v. I dessa myter och sagor
spela kulturheroerna en mycket stor roll.
Dessa äro ibland identiska med
himlakropparna, framför allt solen och månen. För
kulturheroerna hysa nu levande i. blott
historiskt intresse; de gripa ej mera in i
människans liv. Hos en del i., t. ex. eldsländarna,
finnes dock ett verkligt gudsbegrepp. Möjligt
är dock, att detta uppkommit under kristet
inflytande. Alla i. tro, att människan har
åtm. e n själ. De tro alla på ett liv efter
detta. Några i. tänka sig, att de döda stanna
kvar på jorden som spöken, andra ha
föreställningen om ett särskilt dödsrike, där de döda
samlas. Om inkas’, mayas och aztekernas
religion se Inkariket, Maya och Mexiko.
I Amerika ha förekommit nästan alla de
former av gravskick, som även äro kända
från Gamla världen: direkt begravning i
jorden, begravning i underjordiska valv,
urn-begravning, likbränning, mumifiering etc.
(jfr Gravskick med bilder på plansch).
Likbränning är typisk för den
centralamerikanska högkulturen. I Peru har man bevarat
liken genom att gräva ned dem i den torra
ökensanden eller ställa in dem i grottor.
Urn-begravning har betydande utbredning i en
stor del av Syd- och Nordamerika. I n.
Sydamerika och s. ö. Nordamerika förekommer
eller förekom s. k. askätning, d. v. s. den dödes
ben brännas, pulveriseras och förtäras av de
efterlevande. Plattformsbegravning har haft
stor utbredning i Nordamerika. Verklig
mumifiering är sällsynt, och blott från Arica
i n. Chile har man närmare undersökt
balsa-merade mumier.
I Mexiko, några centralamerikanska
republiker samt Ecuador, Peru och Bolivia, där
en mycket stor del (el. rent av större delen) av
befolkningen utgöres av i., är frågan om i:s
framtid det viktigaste sociala problemet. I.
utgöra där huvudmassan av
jordbruksarbetarna. Det är hittills blott i Mexiko, som
man genom delning av de stora
jordegendomarna sökt bereda i. bättre
levnadsvillkor. I Förenta staterna och Kanada bor
huvudmassan av i. i s. k. reservationer (se d. o.).
Alltifrån den första upptäcktstiden ha
hu-vudsakl. katolska missionärer arbetat på i:s
omvändelse till kristendomen. En mycket
stor del av i., bl. a. de stora indianstammarna
i Mexiko, Guatemala, Peru och Bolivia, har
nu kristnats, men deras kristendom är starkt
uppblandad med i:s gamla föreställningar. I
regel ha de katolska missionärerna varit i:s
försvarare mot förtryck och grymheter. I
Sydamerikas urskogsområden leva ännu några
få indianstammar oberoende av de vita, ss. i
gränstrakterna mellan Colombia och
Venezuela samt i Matto Grosso. Där förekomma
ännu strider mellan i. och vita. I Sydamerikas
gummiskogar bli i. ännu rätt illa behandlade.
Litt.: Annual Reports of the Bureau of
American Ethnology to the Secretary of
the Smithsonian Institution, 1—42 (1881—
1928); K. von den Steinen, »Unter den
Na-turvölkern Zentralbrasiliens» (1894); C. V.
Hartman, »Archaeological researches in
Costa-rica» (1901); E. Seler, »Gesammelte
Abhand-lungen zur amerikanischen Sprach- und
Alter-tumskunde» (5 bd, 1902—15); »Handbook of
american indians north of Mexico», utg. av
F. W. Hodge (i Bulletin 30 of the Bureau of
American Ethnology, 1912); monogr. av A.
Hrdlicka (i Bulletin 33 of the Bureau of
American Ethnology, 1907, och i Bulletin 52, ibid.,
1912); E. Nordenskiöld, »De sydamerikanska
i:s kulturhistoria» (1912), »Comparative
eth-nographical studies», 1—7 (1919—28), och »I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
