- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 10. Hopp - Jülich /
529-530

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indien - Historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

529

Indien (Historia)

530

mot Brittiska riket. Böldpesten, som tilltog i
fruktansvärd grad (omkr. 1 mill. dödsfall 1904
och 1905), kunde, till följd av den infödda
befolkningens motstånd mot
serumbehand-lingen, endast ofullständigt bekämpas. Då
Curzon av administrativa och politiska
grunder uppdelade den kolossala
provinsen Bengalen i två förvaltningsområden
(Bengalen; östbengalen och Assam),
varigenom provinsens historiska tradition syntes
på det djupaste kränkt, gav han stöten till
en häftig nationalistisk agitation, som kom
till utbrott under hans efterträdare, lord
M i n t o, 1905—10. Sedan länge rådde bland
bildade hinduer med den brittiska styrelsen
djupt missnöje, vars utbrott framkallades
dels av inre åtgärder, dels av det intryck,
som Japans seger över Ryssland (1905) väckte
i I. Den inhemska pressen drev den
hetsigaste agitation mot engelsmännen, och de
infödda fordringarna preciserades på den
årliga, i olika indiska städer sammanträdande
nationalkongressen. Man krävde större
delaktighet i styrelsen, men ytterst åsyftades
politisk självständighet (swaraj) genom
engelsmännens fullständiga avlägsnande. Bengalen
var rörelsens härd, och där fick nu en
tidigare igångsatt rörelse för större ekonomiskt
oberoende (swadeshi) karaktär av bojkott av
allt engelskt. 1908 förekom en lång rad av
mord och mordförsök mot européer, varjämte
en vittutgrenad anarkistisk sammansvärjning
upptäcktes i Kalkutta. Regeringen svarade
genom mera summarisk rättskipning i fråga
om mord, tvångsåtgärder mot pressen m. m.
Samtidigt utlovades successivt införande av
representativa inrättningar, och 1909
genomdrev ministern för I., lord Morley, Indian
councils act, varigenom verkliga val infördes
till de lagstiftande råd, som finnas vid
provinsguvernörens sida, varjämte de inföddas
antal där och i vicekonungens råd ökades.
Indiska armén nyorganiserades av lord
Kit-chener, som 1902—09 var dess överbefälhavare.

Under Mintos efterträdare, lord H a
r-dinge of Penshurst, 1910—16,
fort-gingo de anarkistiska komplotterna och
våldsdåden. 19fl besöktes I. av engelska
konunga-paret. Vid den stora durbaren i Delhi
proklamerade kejsaren-konungen dels en partiell
återgång till föregående förhållanden i
Bengalen, i det att detta land åter sammanslogs
till ett helt, medan i stället den nya
provinsen Behar och Orissa konstituerades, dels
Kalkuttas ersättande med Delhi som I:s
huvudstad. Vid världskrigets utbrott 1914
ansåg man sig kunna nästan blotta I. på
trupper; expeditionskårer sändes till Frankrike,
Turkiet, Egypten och Sydafrika.

Lord Hardinge efterträddes av lord
Chelms-ford, 1916—21. Hans regeringstid utmärktes
av de finansiella offer krigets fullföljande till
seger ålade även I., av de konstitutionella
förändringarna i landets ställning och av de
politiska svårigheter, som följde på krigets

avslutande. Redan under hans första år tog
den inrepolitiska freden i I. slut, och ett allt
häftigare krav på självstyrelse började göra
sig hört, varvid särskilt en del
ytterlighets-män, ss. T i 1 a k, framträdde. Resultatet av
agitationen visade sig i den förklaring i
parlamentet (20 aug. 1917), vari den nye
ministern för Indien, M o n t a g u, utlovade en
gradvis inträdande självstyrelse för landet,
Montagus besök i I. samma höst och den
som resultat därav framlagda s. k.
Montagu-Chelmsford report, vars huvudpunkter efter
lång diskussion i dec. 1919 fingo karaktären
av lag (se ovan, sp. 519—520). Då hade
emellertid nya jäsningsämnen kommit till genom
oron i Punjab, som resulterade i att ett
folkmöte besköts med kulsprutor, (massakern i
Amritsar, april 1919), och genom de indiska
muhammedanernas missnöje med
segermakternas hårda sätt att behandla det besegrade
Turkiet underlättades agitatorernas
strävanden att åstadkomma intim samverkan mellan
hinduiska nationalister och muhammedanska
kalifatanhängare. Sovjetryska agenter
underblåste denna rörelse, som allt oftare tog sig
terroristiska uttryck, och ett kortvarigt
anfallskrig från Afganistan 1919 stod i
samband med den allmänna jäsningen. Nu ingrep
regeringen genom en sträng upprorslag
(Row-latt act av 1919) och deportering av
uppviglare. Efter Tilaks död 1920 fick
nationaliströrelsen en mycket inflytelserik ledare i
den som »mahatma» vördade idealistiske
folkledaren G a n d h i (se d. o.), vilken som
främsta stridsmedel mot regeringen anbefallde
»icke-samverkan» (non-cooperatiori) och
därmed förstod bojkottning bl. a. av regeringens
domstolar och skolor, av de nya
förvaltnings-reformerna samt av alla europeiska varor,
framför allt tyger. Då Gandhi skärpte denna
taktik till »civil olydnad» (skattestrejk,
ignorerande av lagarna o. s. v.), lät den nye
vice-konungen, lord R e a d i n g, 1921—26, åtala
Gandhi för uppvigling (mars 1922); han
dömdes till 6 års fängelse men frigavs redan i
maj 1924. Nationaliströrelsen har under de
senaste åren antagit något mindre våldsamma
former, särskilt sedan det visade sig, att den
ej förmådde hindra det nya
självstyrelsesystemet att fungera i val till provinsråd och
riks-legislatur samt i »parlamentarisk», om än
stundom av obstruktion störd, verksamhet i
dessa församlingar. Under den nye
viceko-nungen, lord I r w i n, från 1926, har det
politiska intresset koncentrerats kring
förberedelserna för revision av 1919 års författning.
Den i detta syfte hösten 1927 tillsatta
brittiska parlamentariska kommittén har avlagt
två studiebesök i Indien, och den våldsamma
agitationen mot samverkan med kommittén
kan sägas ha i stort sett misslyckats. Gandhis
anhängare kräva nu, att I. före 1929 års
utgång skall erhålla en självstyrande dominions
ställning inom riket, och förbehålla sig i
motsatt fall fullständig handlingsfrihet. Trots de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jul 17 16:16:08 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdj/0353.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free