Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indoeuropeiska språk - Indogermaner - Indogermanska språk - Indokina - Indol - Indolens - Indolog - Indonesien - Indonesiska språkgruppen - Indore, Indaur (stat) - Indore, Indaur (stad) - In dorso - Indoskyter - Indra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
551
Indogermaner—Indra
552
lång tid efter söndringen från de övriga
indo-europeiska folken. Armeniskan, som förut
räknats till de iranska språken, har bevisats
representera en särskild språkfamilj. Den
trakisk-frygiska familjen har först
sent blivit godkänd som särskild självständig
grupp, så även albanskan, möjligen en
avkomling av nyssnämnda språkfamilj. Alla
nu nämnda familjer kunna emellertid
sammanfattas till en större grupp och ställas i
motsättning till de övriga, grekiska, i t
a-liska, keltiska och germanska
språken. En enhetlig behandling i vardera
gruppen av de indoeuropeiska guttural- och
pala-talljuden berättigar till denna tvådelning av
det ursprungliga indoeuropeiska språkområdet
i en väst- och en östindoeuropeisk
dialektsplittring. — På senaste tiden har man ivrigt
diskuterat en del mindreasiatiska språks,
särskilt hetitiskans, ställning (se Het
i-tiska språket). Oklar är t o k h a r
i-skans placering; den synes uppvisa
bestämda likheter med särskilt de keltiska språken.
Alla indoeuropeiska språk tillhöra de f 1 e
k-te rande språkens klass (se Böjning 3).
Grundspråket var, liksom dess äldre
dotterspråk, i hög grad syntetiskt, d. v. s. de
särskilda ordens förhållande till varandra i
satsen betecknades företrädesvis genom ordens
egna böjningsändelser, icke genom en bestämd
ordföljd eller genom prepositioner. Av alla
språkgrupper är den indoeuropeiska den mest
genomforskade och bäst kända liksom också
den, genom vars studium de gällande
språkvetenskapliga metoderna utbildats. De tyska
språkforskarna ha i st. f. indoeuropeisk
antagit benämningen indogermansk, enär
indier och germaner förut ansågos vara
stammens östligaste och västligaste representanter.
Litt.: B. Delbrück, »Einleitung in das
Sprachstudium» (1880; 4:e uppl. 1904); A.
Fick, »Vergleichendes Wörterbuch der
indo-germanischen Sprachen» (4:e uppl., 3 dir, 1891
—1908); K. F. Brugmann, »Grundriss der
vergleichenden Grammatik der
indogerma-nischen Sprachen» (2:a uppl., I—II: 1—3,
1897—1916; i anslutning härtill som bd III—V
B. Delbrück, »Grundriss der vergleichenden
Syntax der indogermanischen Sprachen», 1893
—1900); K. F. Brugmann, »Kurze vergleichende
Grammatik» (1902—04); A. Meillet,
»Introduc-tion ä 1’étude comparative des langues
indo-européennes» (2:a uppl. 1908). En ytterligt
omfattande litt. finnes nedlagd i en stor mängd
vetenskapliga tidskr. K. F. J. (J. Ch-r.)
Indogermaner, se Indoeuropéer.
Indogermanska språk, se
Indoeuropeiska språk.
Indokina, jfr Indochine frangaise.
Indol [ ä’l], C8H7N, ett heterocykliskt ämne,
bestående av en bensolring, förenad med en
pyrrolring av formeln: . £
I. bildas genom reduktion av hU ––ch
indigoblått och genom spjälk- hc^ zch
ning el. förruttnelse av ägg- h h
viteämnen. Det förekommer tills, m. s k
a-t o 1 (metylindol) i människans exkrement
och utmärkes av en vidrig lukt. Jfr
Tryp-t o f a n. I. B.
Indole’ns, tröghet, oföretagsamhet, slapphet.
— Adj.: Indol e’n t.
Indolog [-lå’g], forskare i Indiens språk
och litteratur.
Indonesien, se Malajiska öarna.
Indonesiska språkgruppen omfattar de
besläktade språken på i stort sett Filippinerna.
Marianerna, s. Formosa, Sundaöarna
(malajiskan m. fl.), Moluckerna och ö. Madagaskar
(malagassiskan). W. P. Schmidt ställer denna
grupp som en underavd. av de austronesiska
språken (förr kallade malajisk-polynesiska),
den andra underavd. kallar han oceaniska
språk (omfattande melanesiska, polynesiska
och övergångsspråk). Litt.: W. P. Schmidt,
»Die Sprachfamilien und Sprachenkreise der
Erde» (1926). K. G. L.
Indore [eng. uttal indä’], I n d a u r,
britt.-ind. stat i Centralindien (se d. o.); 24,652
kvkm, 1,151,598 inv. (1921). Genom staten
flyter Narbada mellan Vindhyabergen i n. och
Satpurabergen i s. Klimatet är tryckande
hett. Befolkningen är övervägande hinduer
(maratter o. a.); i bergstrakterna bo sedan
urminnes tider bhiler (se d. o.). Huvudnäring
är bomullsodling och -industri; vidare odlas
vete, tobak, ris, hirs, silke m. m. Huvudstad:
Indore. Staten bildades vid 1700-talets mitt.
Fursten (maharajan) bär titeln holkar.
Indore [eng. uttal indå’], I n d a u r,
huvudstad i britt.-ind. staten I., ung. 540 m ö. h.;
93,091 inv. (1921). Bomullsfabriker. Invid I.
den britt, agentens för Centralindien residens.
In do’rso (av lat. do’rsum, rygg), på
baksidan (av en växel o. s. v.).
Indoskyter (skt Sakd) kallades av antika
geografer de folk av iranskt och centralasiatiskt
ursprung, som från n. och v. inträngde i Indien
under århundradena närmast f. Kr. J. Ch-r.
Indra (namnet ej tolkat), vedareligionens
populäraste gud, hjälten i otaliga strider och
kärleksäventyr, utrustad med en oerhörd aptit
och drickande väldiga mängder av
offerdrycken soma (se d. o.). I. strider mot demonerna;
framför allt prisas på otaliga ställen i
Rig-veda hans seger över draken Vritra, ur vars
våld han befriade vattnen, de himmelska
korna. Man har velat tolka I. antingen som
åskguden, som med sin vigg klyver molnen,
eller som vårsolen, vilken släpper lös vattnen.
Enligt senare åsikter anses I. vara en till gud
upphöjd heros, en stamhövding för arierna
under deras inträngande i n. och v. Indien.
Under den indiska religionens senare
utveckling har I. i viss mån detroniserats. Dock
är han den förnämste av de åtta
världsvak-ta,rna (skt lokapäla), härskare över östern och
som regngivare alltjämt populär bland folket
i de n. och centrala delarna av Indien. Han
tänkes residera i den himmelska staden
Ama-rävati (»den oförgängliga»), ett de sinnliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
