Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indra - Indragningsmakt - Indragningsstat - Indre - Indre-et-Loire - Indrivningsavgift - In dubio - Inducera - Induktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
553
Indragningsmakt—Induktion
554
njutningarnas paradis, men är underkastad
återfödelsens lag. Regnbågen uppfattas som
hans båge. I. är krigarkastens specielle gud.
Hans fest firas på hösten efter regntidens
slut med uppresande av ett slags majstång
(skt Indradhvaja, »I:s standar»).
Litt.: A. Hillebrandt, »Vedische
Mytholo-gie», III (1902); E. W. Hopkins, »Epic
my-thology» (1915); S. Konow, »The aryan gods of
the Mitani people» (1921); L. D. Barnett,
»Hindu gods and heroes» (1922), s. 25 ff. J. Ch-r.
Indragningsmakt, en tidigare av
administrativ myndighet utövad makt att förhindra
spridning av tryckt periodisk skrift och att
återtaga ett en gång meddelat tillstånd till
sådan skrifts utgivning. Om ansatser i
Sverige 1785 till införande av i. se
Tryckfrihet. Genom 1809 års R. F. hänfördes Tr. O.
till rikets grundlagar, och i R. F. § 86
bestämdes bl. a. om rättighet för varje svensk man
att utan några av den offentliga makten i
förväg lagda hinder utgiva skrifter. I Tr. O.
av 9 mars 1810 fanns ej heller någon
bestämmelse om i., men en sådan infördes åter i den
redan 16 juli 1812 beslutade nya Tr. O. I
§ 1 mom. 4 uppställdes som villkor för
rättigheten att utgiva periodisk skrift, att
utgivaren erhållit hovkanslerns (numera chefens
för Justitiedep.) tillståndsbevis, vilket dock
icke kunde vägras annat än då sökanden
blivit för nesligt brott dömd eller förklarad
ovärdig att föra andras talan. Om i.
stadgades i § 4 mom. 8, att hovkanslern kunde, när
han ansåg ett dagblad eller en periodisk skrift
vådlig för allmän säkerhet eller utan skäl
och bevis förnärmande personlig rätt eller av
en fortfarande smädlig egenskap, genast låta
inställa skriftens utgivande, intill dess, efter
anmälan, K. m:t i statsrådet förordnat
huruvida fortsättning av den inställda skriften
skulle tillåtas utkomma. På K. m:ts
förordnande ankom även huruvida utgivaren av
indraget dagblad eller periodisk skrift
framdeles finge utgiva annan sådan skrift. Ur
bestämmelserna om tillståndsbevis och om i.
härleder sig uppkomsten av lejda s. k.
an-svaringar (se Ansvaring; jfr även
Aftonbladet, sp. 248). I. avskaffades 1844.
Enl. gällande bestämmelser kan ansvarige
utgivaren av en periodisk skrift dömas till
straff på grund av skriftens innehåll, men
det fortsatta utgivandet av skriften kan ej
rättsligen hindras. (H. T-n.)
Indragningsstat. 1. Om Allmänna i
n-dragningsstaten se d. o. — 2.
Flottans i. inrättades 1866 på grund av
indragning av löner å aktiva staten; officerare och
underofficerare å i. fingo behålla förut
innehavd lön intill uppnådda 55 år, då deras
krigstjänstskyldighet upphörde. ö-g.
Indre [ädr], franskt departement kring
övre loppet av Loires biflod Indre (från
Centralmassivet; 265 km lång, ej segelbar); 6,906
kvkm, 255,095 inv. (1926). I. omfattar delar
av de forna prov. Berry, Orléanais, Marche
och Touraine. Landskapligt uppdelas I. i det
skogrika kullområdet Boischaut i s. och n.
därom slätterna Brenne (se Berry) och det
ganska fruktbara Champagne, där en
förträfflig fårras uppfödes; i Brenne nötboskap.
Odling av säd, nägot vin, kastanjer m. m.
Järnindustri. Huvudstad är Chäteauroux.
Indre-et-Loire [ä’dr-e-lmä’r], departement i
mellersta Frankrike; 6,158 kvkm, 334,486 inv.
(1926). Omfattar en stor del av den forna
prov. Touraine och smärre delar av Anjou,
Poitou och Orléanais. Genomflytes av Loire
och Indre i dess nedersta lopp. I. är ett
övervägande jordbruksland (säd, sockerbetor, vin).
Loiredalen är här känd för sin skönhet.
Huvudstad är Tours.
Indrivningsavgift, se
Uppbördspro-vision.
In du’bio, lat., i tvivelsmål. — In du’biis
non est age’ndum, i tvivelaktiga fall skall
man ej handla.
Inducera (av lat. indücere, leda, föra in),
införa, inleda; draga en slutsats från det
enskilda till det allmänna. Se Induktion 1.
Induktion (av lat. indücere, leda, föra in).
1. (Log.) Slutande från enskilt till allmänt.
För att vara strängt logiskt bindande måste
i. utgå från kännedom om allt det enskilda,
som har det allmänna till sin bestämning.
(Quidquid de omnibus valet, valet etiam de
genere.) Man äger t. ex. ej logisk rätt att
påstå, att en viss egenskap är för däggdjuren
i det hela väsentlig, såframt man ej funnit
den hos alla däggdjur. Som i allm. en så
omfattande analys är förenad med betydande
svårigheter, har i., fattad på detta sätt,
mindre användbarhet. Man brukar därför nöja
sig med att man funnit en viss bestämning
gälla i många eller de flesta fall (i n d u
k-t io n sbe vi s el. induktivt bevis). På
den vägen kommer man dock ej längre än till
sannolikhet, och man bör noga vakta sig för
att tro sig ha funnit mer (ex.: Jag har under
min levnad sett hundratusen människor. Alla
ha de haft kroppar, som varit skilda från
andra föremål. Detta är således för
människan väsentligt. Undantag: siamesiska
tvillingar). Ju större induktionsfältet
(antalet undersökta fall) är, dess större är
sannolikheten. På i. grundas ej blott den
moderna naturforskningen utan även den
jämförande språkforskningen. L. H. Å.*
2. (Fys.) a) Magnetisk i. Ett
järnstycke blir i närheten av en magnet självt
en magnet; magnetens »fält» förstärkes näml.,
där det genomgår järnet. Järnstycket säges
då ha fått inducerad magnetism. —
b) Elektrostatisk i., dets. som i
n-fluens (se Elektricitet, sp. 562). —
c) Elektromagnetisk i., induktion i
vanligaste bemärkelse, betecknar de fenomen,
då elektrisk spänning alstras i en ledare
genom inverkan av magnetfält. Se
Elektricitet, sp. 563, och Foucaultska
strömmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
