- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 10. Hopp - Jülich /
555-556

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Induktionsapparat (Gnistinduktor, Induktionsrulle, Induktor, Induktorium, Ruhmkorffs rulle) - Induktionsbevis - Induktionselektricitet - Induktionselektriska apparater - Induktionsmotor - Induktionsmätare - Induktionsrulle - Induktionsugn - Induktionsvågen - Induktiv - Induktor - Induktorium - In dulci jubilo - Indulgens - Indunstning - Indus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

555

Induktionsapparat—Indus

556

Induktionsapparat (Gnistinduktor,
Induktionsrulle, Ind u’k tor, I
n-duktörium, Ruhmkorf.fs rulle), en
apparat, som transformerar lågspänd (på några
få eller upp till ett hundratal volt) elektrisk
ström till mycket högspända (på 10,000- till
100.000 tals volt) strömimpulser. Den består
huvudsakligen av två rullar isolerad tråd,
primärrullen med få varv (något hundratal) grov
träd och utanpå denna sekundärrullen med
många varv fin tråd, särdeles noga isolerad.
Primärströmmen bringas med hjälp av
strömbrytare att snabbt variera. Härigenom
induceras i sekundärrullen elektromotorisk kraft
(se Elektricitet, sp. 563), vars storlek
växer med primärströmvariationernas
hastighet och sekundärrullens varvantal.
Strömavbrotten kunna göras plötsligare än
strömslutningarna, som förflackas genom
självin-duktion Man kan därför vanl. räkna, som
om induktoriet gåve blott ensidig spänning
(den vid avbrotten). Till förstärkande av
magnetfältet och därigenom förhöjande av
induktionsverkan ligger i rullarnas
gemensamma axelöppning en järnkärna, bestående
av ett knippe järntrådar el. järnlameller,
isolerade från varandra för att förhindra
uppkomsten av Foucaultska strömmar (se d. o.).
En art av strömbrytare är till
verkningssättet analog med anordningen i en
elektrisk ringklocka (se Elektrisk
ringledning). Hos
turbinströmbryta-r e n utslungas i ett slutet kärl (med
lysgas-atmosfär) en kvicksilverstråle av en snabbt
roterande turbin. Strålen, som samtidigt
utgör en del av den primära strömkretsen,
sveper mot vertikalt ställda metallplåtar och
sluter och bryter därmed primärströmmen. I.
ha konstruerats av Page (på 1840-talet),
Ruhmkorff (berömd fabrikant i Paris under
1800-talets senare hälft), Klingelfuss, Ruhmer
m. fl. Användningsområdena för i. falla
huvudsakligen inom experimentalfysiken. Inom
radiotekniken och röntgentekniken begagnas
numera övervägande elektriska
transformatorer. I. ha konstruerats, som ge meterlånga
gnistor och över en mill. volt. — Jfr även
Elektrisk transformator. — Litt.:
E. Ruhmer, »Funkeninduktoren» (1913); M.
A. Codd. »Induction coil design» (1922). J. T.

Induktionsbevis, log., se Induktion 1.

Induktionselektricitet, elektricitet, alstrad
genom elektromagnetisk induktion (se I
n-d u k t i o n 2).

Induktionselektriska apparater. Redan 1832
konstruerade Pixii och Dal Negro apparater,
från vilka genom induktion (se d. o. 2)
uppkomna strömmar kunde uttagas. En av
Stöh-rer förbättrad typ blev mycket använd.
Siemens’ i n d u k t o r (se bild) utgöres av
järnkärnan S i form av en cylinder med två
längsgående rännor, i vilka isolerad
ledningstråd är upplindad. Cylindern kan bringas att
hastigt rotera kring sin axel mellan de
omslutande polerna (A och B) av en hästsko-

magnet, M. Den inducerade växelströmmen
uttages genom fjädrarna D och
D’, som glida mot de med
trådändarna förbundna ringarna C
och C’. Denna apparat brukas
i de vanliga telefonerna för
utsändande av lystringssignaler.

I de nämnda apparaterna
härrör det magnetiska fältet från
permanenta magneter. — Se
vidare Elektriska maskiner.

Induktionsmotor, se E 1 e k
t-riska maskiner, sp. 602.

Induktionsmätare, se
Elektriska mätinstrument,
sp. 608.

Induktionsrulle, se Induktionsapparat.
Induktionsugn, se Elektrisk ugn, sp. 656.
Induktionsvågen, en av Hughes
konstruerad apparat för påvisande av svaga
induk-tion sström mar. Två likadana rullar
över-spunnen tråd genomlöpas av samma
intermit-tenta elektriska ström. Ovanför vardera av
dessa rullar sitter en sekundärrulle.
Sekundärrullarna äro kopplade mot varandra genom
en hörtelefon. Avstånden mellan de
förstnämnda rullarna, primärrullarna, och
sekundärrullarna regleras så, att intet ljud höres
i telefonen. Lägges då på ena sekundärrullen
ett metallstycke, störes jämvikten, och ett
starkt ljud höres i telefonen. Telefonen
tystnar åter, om på den andra sekundärrullen
lägges ett med det förra fullt lika
metallstycke, men ljudet fortbestår, fastän
försvagat, om en olikhet finnes i materialet. E. S.*

Induktlv, som grundar sig på
induktion. — Induktivt bevis, log., se I
n-d u k t i o n 1.

Indu’ktor (av lat. indücere, införa), elektrot.,
se Induktionsapparat och
Induktionselektriska apparater.

Induktörium, se Induktionsapparat.

In duTci jübilo, lat., »i ljuvlig jubelsång»,
begynnelseorden av en folkkär makaronisk
(halvt tysk, halvt latinsk) sång, känd från
omkr. 1350, även brukad som julpsalm (n:r
130 i 1695 års sv psalmbok) och i våra dagar
flerstädes återinförd i kyrkosången. Li.

Indulge’ns (lat. indulge’ntia), eftergivenhet;
avlat (se d. o.).

Indunstning betecknar eg. en lösnings
koncentration genom lösningsmedlets
avdunstning. Vid i. till torrhet bortkokas el.
avdunstas allt lösningsmedel, så att det lösta
ämnet ensamt återstår. 1. kan ske antingen
i öppna kärl, då lösningsmedlet ej
tillvara-tages, eller i slutna destillationsapparater av
en mångfald olika konstruktioner. Särskilt
i vakuumpannor har i. fått stor betydelse.
Som värmekälla nyttjas vanl. ånga el.
elektriskt värme, stundom solvärmet, ss. vid i. av
havsvatten i saliner (se Koksalt) el.
bergsaltlösningar i graderverk (se d. o.). I. B.

Indus, skt Sindhu, lat. Indus el. Sindus,
flod i n. v. Främre Indien. Upprinner i Tibet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed May 21 19:51:01 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdj/0370.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free