Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indus - Industri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
557
Industri
558
5,100 m ö. h., på Transhimalajas n. sida, n. n. ö.
oni Kailasberget, där Sven Hedin 1907 fann
huvudkällan. Sedan floden lämnat Tibet,
flyter den genom Kashmir, bryter sig genom
Himalaja och antager s. huvudriktning. I sitt
övre lopp banar sig I. väg mellan brant
stupande bergväggar; nära Skardu, vid
Hima-lajas genombrott, höjer sig bergväggen över
4,000 m. Vid Attock, i Punjab, mottager I.
(600 m ö. h.) Kabulfloden, som avvattnar en
del av Afganistan. Här blir I. segelbar. I.
flyter därpå parallellt med Solimanbergen.
Omkr. 800 km från havet mottager I. från
vänster Panjnad, de »fem strömmarnas»
(Jhe-lum, Chenab, Ravi, Bias och Sutlej) förenade
vattenmassor. Talrika öar och sandbankar
karakterisera flodens väg genom Punjab. Efter
ett lopp av 700 km genom Sinds ökentrakter
utfaller I. i Arabiska havet med ett
vittförgrenat delta, som täcker en yta av omkr.
8,000 kvkm längs en 200 km lång kust.
Deltalandet är föga bördigt men lämnar på sina
håll goda betesmarker och. där odling är
möjlig, givande risfält; kring Shahbandar
mäktiga saltlager. Flodens längd utgör omkr.
3.000 km; dess flodområde omfattar mer än
965.000 kvkm. Från Attock till havet flyter
I. genom områden med ringa nederbörd (jfr
Indien, klimat). Odlingen är därför i dessa
trakter h. o. h. beroende av
konstbevattning. Flodens årliga översvämningar (mars
—sept.; största stigningen, nära 7 m,
uppmättes 1894 i Kotri) ha sedan gamla tider
utnyttjats och vattnet letts in i otaliga
kanaler. På senare år har irrigationen
systematiskt ordnats, och nya kanaler och dammar
ha uppförts. 1922—25 konstbevattnades årl.
i medeltal i Punjab 41.795 kvkm, i Sind 14.544
kvkm och i North-west Frontier province 1.502
kvkm. Nya storslagna
konstbevattningspro-jekt föreligga, ss. uppförandet av en damm
vid Sukkur, som skall möjliggöra bevattning
av ytterligare 24.240 kvkm. De
konstbevatt-nade områdena lämna betydande skördar av
vete, bomull m. m. I. är rik på fisk; av
större djur märkas krokodiler. Navigationen
på I. har trätt i bakgrunden, sedan Indus
valley railway öppnades 1878. Enda
betydande hamnstad vid mynningen är Karachi.
Industri (lat. indu’stria, arbetsflit, idoghet)
betecknar enl. svenskt språkbruk vanl. all
yrkesmässig bearbetning av råämnen,
förädlingsindustri, tillverkningsindustri, vare sig yrket bedrives
hantverks-eller fabriksmässigt, fabriksindustri,
med inhemskt eller utländskt material och
för avsättning inom landet,
hemmaindustri, eller i utlandet, exportindustri.
Man skiljer i. från jordbruk med binäringar
(skogsskötsel, fiske) samt från handel och
samfärdsel (sjöfart m. m.); däri ihbegripes
däremot stundom extraktivindustri (för
att extrahera eller utvinna råämnen ur
fyndigheter i jorden). Av ålder ha dock brytning
av malmer och vissa andra mineral samt den
för metallers utvinnande och första
bearbetning bedrivna bruksrörelsen hänförts till
bergshantering. Man skiljer då mellan
bergsbruk (produktion av järnmalm och tackjärn
m. m.) samt i. och hantverk.
Industrigrupperna uppdelas i
Sveriges off. statistik på 1) malmbrytning och
metallindustri, 2) jord- och stenindustri (kol,
torv, kalk, krita, cement, tegel, porslin, glas
m. m.), 3) träindustri (sågverk, snickeri m. m.),
4) pappers- och grafisk i. — 3) och 4) ofta
betecknade såsom skogsindustri,
emedan råmaterialet hämtas från skogarna —,
5) livsmedelsindustrier (kvarnar, bagerier,
sockerbruk, chokladfabriker, brännerier och
bryggerier, tobaksfabriker, slakterier,
mejerier, margarinfabriker m. fl.), 6) textil- och
beklädnadsindustri, 7) läder-, hår- och
gummi-varuindustri, 8) kemisk-teknisk i., 9) kraft-,
belysnings- och vattenverk. 1926 utgjorde
antalet arbetsställen inom samtliga 9 grupper
tills. 12,905 med en förvaltningspersonal om
43,126 pers, och 406.000 arb. De industriella
salutillverkningarnas värde beräknades till
42/5 milliarder kr. Sveriges industriförbund
fann samtidigt 28 % av arbetarna syssla med
förädling av svenska skogsprodukter, 26 %
med brytning och förädling av svenska
malmer, jord- och stenarter, 10 % med förädling
av jordbrukets produkter o. s. v., inalles 64 %
med förädling av svenska och 36 % med
bearbetning av importerade råvaror. Av landets
industriarbetare voro nära 20 % kvinnor.
Medan 1870 över 72 % av rikets befolkning, som
då anslogs till 4,2 mill., kunde anses hämta
sin utkomst av jordbruket och dess binäringar,
ansågos vid den tidpunkten ej fullt 15 % eller
omkring 610.000 pers, hänförliga till i. och
hantverk. Vid 1920 års utgång, då
befolkningen enligt hittills senaste folkräkning
översteg 5,9 mill., hänfördes 44 % till
jordbruket och 35 % till i., vilket innebär, att
över 2 mill. försörjdes inom i. Denna
förskjutning fortgår alltjämt, d. v. s.
utvecklingen kännetecknas av en fortgående i
n-dust rialiser ing, varvid förskjutningen
mot allt större företagsenheter och
användningen av allt mera mekanisk drivkraft per
arbetare också äro typiska. Antalet hkr per
1.000 arb. utgjorde sålunda 1,324 år 1897 men
3,532 år 1915 och har sedan otvivelaktigt
tilltagit i än raskare tempo, så att antalet
numera torde överstiga 5.000. Av tillv.-värdet
1913 beräknades 40 % utgöra det industriens
produktionsvärde eller förädlingsvärde, som
den industriella bearbetningen tillförde
råmaterialet, men man har sannolikt att räkna
detta procenttal högre med tillv.-värdets
stegring, även om det sistnämnda reduceras för
sänkningen i penningvärdet och ehuru
tullskyddet med denna sänkning minskats för
tullskyddade i. — Hantverket, som till
1846 (se Skråväsen) var
förvärvsrätts-ligt skilt från fabriksindustrien,
sammanflyter numera utan bestämda gränser med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
