Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Industriell demokrati - Industriföreningar - Indy, Paul Marie Théodore Vincent - Ineffektiv - In effigie - Inertia - Inessivus - Inexakt - In extenso - Infallsplan - Infallsvinkel - Infam - Infami - Infandum, regina, jubes renovare dolorem - Infant och Infantinna - Infanteri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
561
Industriföreningar—Infanteri
562
upprätthållas, och driftråden ha ställts inför
intressekonflikter vid ställningstagande till
frågor om arbetares avskedande (och
antagande), införande av arbetsbesparande
maskiner o. s. v. Kompetenskonflikter mellan
driftråd samt fackföreningar och fackförbund ha
kommit dessa äldre organisationer att i
systemet se faror. — Sveriges industri, inom
vilken arbetarnas organisationer intaga en viss
maktställning vid reglering av
arbetsvillkoren m. m., har hittills icke uppvisat några
beaktansvärda exempel på frivilliga försök
med systemet, för vilket dock en och annan
industrichef och många arbetarledare uttalat
sig. En 1920 tillsatt kommitté för utredning
i ämnet avgav 31 mars 1923 betänkande jämte
förslag om driftnämnder. Enl. förslaget skulle
vid företag inom industri och hantverk, där
minst 25 arbetare äga full sysselsättning,
driftnämnder inrättas, om de anställda
arbetarna fattade beslut därom. Förslaget har
hittills (1929) ej föranlett några offentliga
åtgärder. — I Norge stadgades i en provisorisk
lag 1920, att rådgivande »arbetarutskott»
skulle upprättas, om så krävdes av minst en
fjärdedel av företagets arbetare. E. F. K. S-n.
Industriföreningar, se
Hantverksföreningar.
Indy, d’ [dädi’], PaulMarieThéodore
Vincent, baron, fransk tonsättare (f. 1851).
I. grundade 1896 den högt ansedda
musikskolan Schola cantorum i Paris, vars chef han
sedan varit. Som kompositör slöt han sig
närmast till nyromantikerna och sin lärare
C. Franck, vilken han ägnat en biografi (1906).
Hans symfoniska trilogi »Wallenstein» (1880)
gjorde honom först mera känd som tonsättare.
Vidare märkas mysteriet »La légende de Saint
Christophe», operorna »Fervaal» (1897) och
»L’étranger» (1903). I:s verk präglas av
gediget arbete och starkt intellektuell fantasi.
Som lärare har han utövat ett arbete som få.
— Biogr. av bl. a. A. Sérieux (1914) och L.
Borgex (1914). T. N.
Ineffektiv, overksam, gagnlös.
In efffgie, lat., i avbild; fordom lät man
ibland hänga el. bränna in effigie, d. v. s.
bilden av en flydd livdömd.
Ine’rtia, lat., se Tröghet.
Inessivus, se Kasus.
Inexa’kt, otillförlitlig, ofullständig, mindre
noggrann.
In exte’nso, lat., »i (hela) utsträckningen»,
helt och hållet, utan förkortning.
Infallsplan, fys., det plan, som innehåller
den infallande ljusstrålen och normalen till
ytan i infallspunkten.
Infallsvinkel, vinkeln mellan en ljusstråle
och normalen till den reflekterande eller
brytande ytan i den punkt, där strålen
träffar den.
Infäm (av lat. nekande in och fäma, rykte),
nedrig, skändlig.
Infami (lat. infämia; se Infam), vanära,
skändlighet, nedrighet, skymfligt tillm äle,
smädelse. — I äldre rättsspråk betecknade
ordet i. en minskning i medborgerligt
anseende, med vilken en försämring i
medborgerlig rättsställning var förbunden. Gällande
svensk rätt utesluter från vissa befogenheter
personer, som icke äro »oberyktade». Dylika
påföljders karaktär av ärestraff tenderar
numera att utplånas. I svensk rätt, där dylik
påföljd finnes (strafflagen 2: 19), brukas
numera icke de äldre beteckningarna
»van-frejd» eller »förlust av medborgerligt
förtroende». N. S-g.*
Infa’ndum, reglna, ju’bes renoväre dolörem.
lat., »drottning, du bjuder mig förnya den
outsägliga smärtan», citat från Vergilius
(Aeneiden II).
Infa’nt och I n f a n t i’n n a (sp. och port.
infa’nte och infa/nta, av lat. i’nfans, barn),
spansk och portugisisk titel för kungliga
prinsar och prinsessor.
Infanteri (äldre, numera föråldrad
benämning Fotfolk), det truppslag, som strider
till fots. Namnet härledes från sp. infant,
barn, tjänare eller soldat av lägsta grad. Det
under senare medeltiden i Spanien uppstående
fotfolket, som i början spelade en underordnad
roll, kallades infanteria; benämningen antogs
senare även i övriga länder.
I. kan strida såväl anfallsvis som
försvarsvis, på avstånd med handeldvapen, på nära
håll med bajonetter o. a. närstridsvapen,
uppträda i all mark, där en människa kommer
fram, är det vapen, som är lättast att
utrusta, utbilda och underhålla, samt kan på egen
hand genomkämpa en strid. I:s vanliga
grundenhet är en bataljon, fördelad på visst
antal kompanier, dels gevärs-, dels
kul-sprutekompanier. Tre eller fyra (undantagsvis
två) bataljoner förenas till ett regemente,
i vilket ingå vissa utom bataljonsförband
stående avdelningar, i Sverige signalavdelning,
granatkastarpluton och pioniärpluton. Två
(undantagsvis tre) reg:ten förenas till en i
n-f an te r ib r igad (se Brigad), två
brigader till en division el. fördelning (se
dessa ord), i Sverige kallad
arméfördelning, eller ock bortfaller brigadförbandet,
och tre reg:ten förenas till en division.
Fotfolket var sedan äldsta tider antingen
tungt eller lätt. Det förra bar vapen
huvudsaki. för handgemäng, ss. svärd och spjut,
hade skyddsvapen, ss. hjälm, harnesk och
sköld, samt uppställdes i djupa slaghopar; det
senare däremot förde kastvapen, ss. båge,
kastspjut och slunga, svärmade framför de
tunga slaghoparna och inledde striden.
Under forntiden var fotfolket härens egentliga
styrka, men under medeltiden förlorade det
under riddarväsendet sin betydelse i
jämförelse med rytteriet. Eldvapnens införande
återgav fotfolket övervikten. Vid nyare tidens
början bestod i. av två slag: tungt i., pik
e-n e r a r e, väpnat med rustning och blanka
vapen samt uppställt i stora kvadrater, och
lätt i., musketerare, utan skyddsvapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
