Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Infanteri - Infanteribrigad - Infanterikanon - Infanteriofficersskola - Infanteriskjutskola - Infantil - Infarkt - In favorem - Infektera - Infektion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
563
Infanteribrigad—Infektion
564
men med eldvapen och uppställt utomkring
och i hörnen av de tunga slaghoparna. Denna
indelning utbyttes i mån av eldvapnens
förbättring till uppställningar i allt tunnare
linjer, varigenom det med gevär väpnade
manskapet kunde ge eld samtidigt. Under senare
tider har specialutbildning av infanteristerna
förekommit (fusiljärer, jägare, t i r a
1-jörer; se dessa ord) o. s. v., men ehuru i
några arméer dessa benämningar kvarstodo
som namn på vissa truppförband ännu vid
tiden för utbrottet av världskriget 1914—18,
var i. vid denna tid i det stora hela enhetligt
beväpnat och utbildat. Främsta linjens
upplösning i spridd skyttelinje, stödd av
bakomvarande slutna avdelningar, blev
formen för infanteriets anfall, vars lyckliga
genomförande i hög grad berodde på stöd från
eget artilleri.
På grund av i världskriget vunna
erfarenheter har i:s krigsorganisation i hög grad
ändrat karaktär. För att öka infanterieldens
intensitet, utan att för mycket folk tages i
anspråk, ha de tunga kulsprutorna (se
Kulspruta) kommit att intaga en framstående
plats inom truppslaget; d äro sammanförda
i särskilda kompanier. Behovet av en lätt,
bärbar och ständigt eldberedd kulspruta ledde
till konstruktionen av kulsprutegevär
(se d. o.), varmed ett visst antal män i ledet
beväpnats. För att nå fienden på kort håll
bakom betäckning infördes
handgranater och gevärsgranater (se dessa ord).
I. behövde till sitt omedelbara förfogande även
vapen med betydligt större verkan av det
enskilda skottet än gevärets och kulsprutans.
Så framträdde granatkastare,
infanterikanoner och slutligen
stridsvagnar (se Tanks), vilka sistnämnda, ehuru
de efter hand utvecklat sig till ett nytt
truppslag. i allm. organiserats som tillhörande
i. Slutligen uppställde den tekniska tjänsten
alltjämt ökade krav, för vilka även i. måste
vidtaga åtgärder, bl. a. i form av ökade
signalavdelningar (avsedda även för b
e-lysningstjänst, se d. o.), p i o n i ä
r-avdelningar m. m. Litt.: H.
Malmberg, »Infanteriets stridsmedel oeh
krigsorganisation under och efter världskriget»
(1921). M. B-dt.
Infanteribrigad, se Brigad.
Infanterikanon, se Kanon.
Infanteriofficersskola sammandrogs f. ggn
i Stockholm hösten 1928. Den är avsedd för
subalternofficerare vid infanteriet; kursen
räcker 61/2 månader.
Infanteriskjutskola, se Skjutskola.
Infantil, tillhörande barndomen; outvecklad.
Infa’rkt (av lat. infarclre, tillstoppa). 1.
Beteckning på en väl begränsad härd i ett organ,
uppkommen genom en lokal
cirkulationsrubbning, vanl. en tilltäppning (genom emboli el.
trombos; se Blodpropp) av den artärgren,
som för blod till organdelen. Infarkter kunna
förekomma i flertalet organ och vara
gul
aktigt bleka, anemiska, eller mörkt
blod-fäigade, hemorragiska, beroende på
lo-kalisationen av kärltilltäppningen. — 2.
Avlagring av främmande beståndsdelar i en
vävnad, t. ex. urinsyreinfarkt i njurkanalerna,
pigmentinfarkt. (E. L-g.)
In favörem, lat., till (någons) behag. — In
favörem t e’r t i i, avtal till förmån för
tredje man ang. fullgörande av viss
prestation, icke till medkontrahenten utan till en
icke-kontrahent. Enl. äldre romersk rätt
saknade dylika avtal all verkan (a’lteri ncmo
sti-puläri po’test). I senare romersk rätt och
modern rätt har dock rätt till talan tillerkänts
dels medkontrahenten, så snart denne har ett
verkligt intresse i saken — något som mer och
mer presumerats —, dels tredje man själv i
vissa fall och under olika förutsättningar. Rid.
Infektera (jfr Infektion), smitta.
Infektion (av lat. infi’cere, intränga, smitta),
med., inträngande av sjukdomsalstrande
mikrober i en levande kropp, där de föröka sig
och utveckla egenskaper, som leda till att
denna kropp kommer i sjukligt tillstånd. Den
fullständiga utvecklingen av en sådan i. beror
på en hel del samverkande omständigheter.
1) För det första måste mikroberna verkligen
komma in i kroppen. Även synnerligen
pato-gena mikrober kunna näml, leva på ytan av
hud och slemhinnor utan att förorsaka
sjukliga förändringar el. symtom i vederbörande
organism. Så kunna t. ex. friska människor
härbärgera hjärnhinneinf lammat ionsbak ter ier
på sin halsslemhinna utan något sorn helst
men, och hästar bära ofta i sin tarmkanal
stelkrampsbaciller utan att visa några
symtom på stelkramp. Men passera dessa
mikrober på något sätt igenom slemhinnan och
komma in i vävnaderna, kunna de ge
upphov till de svåraste former av
hjärnhinneinflammation eller stelkramp. Personer, som
på detta sätt bära patogena mikrober utan
att själva vara sjuka, brukar man kalla
bacillbärare. — Mikroberna kunna på
många olika vägar intränga i organismen. De
kunna i regel ej komma igenom huden, så
länge den är hel, men det behövs ej mer än
de obetydligaste, ej ens synliga små sår el.
sprickor i den, för att passagen skall vara
fri. Detsamma gäller slemhinnorna.
Munnens, näsans, svalgets, luftrörens,
tarmkanalens och urinvägarnas slemhinnor äro vanliga
ingångsportar för mikroberna. Mycket
vanligt är, att mikroberna med fingrarna eller
med födan föras in i munnen och antingen
intränga genom munhålans och svalgets
slemhinna eller passera ned i tarmen och upptagas
där. Vanlig synes även den s. k.
droppinfektionen vara. Denna beror på att en person
vid tal eller hosta sprider massor av små
osynliga vätskedroppar omkring sig. Dessa
inandas av kringstående personer; är då den
talande sjuk, kunna dropparna innehålla
sjukdomsalstrande mikrober, som på så sätt
överföras till omgivningen. Större och mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
