Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Infektion - Infektionssjukdomar - Infernalisk - Inferno - Infibulation - Inficiera - In fidem - Infighting - Infiltration - Infinit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
565
Infektionssjukdomar—Infinit
566
sår kunna även lätt utsättas för i. genom
mikrober från de kläder, som beklätt den
skadade kroppsdelen, oeh slutligen kunna vissa
sjukdomsalstrare passera huden genom bett
frän infekterade insekter. 2) Vidare måste,
för att i. skall kunna fullbordas, en tillräcklig
mängd mikrober intränga i kroppen, och
slutligen 3) måste de kunna leva och fortplanta
sig i densamma. Detta senare står i
samband med mikrobernas v i r u 1 e n s eller
angreppskraft, d. v. s. deras förmåga att
övervinna den angripna organismens egen
naturliga motståndskraft mot inkräktarna. Liksom
denna motståndskraft kan vara olika stor,
varierar även mikrobernas virulens avsevärt.
Virulensens orsaker och mekanism äro ännu
ej tillräckligt kända; viktigt för dessa
frågors studium är, att den på såväl konstlad
som naturlig väg kan förstärkas eller
försvagas. Om en patogen bakterie nämligen
får passera upprepade gånger från en lämplig
»jordmån» till en annan, t. ex. om en
män-niskopatogen bakterie genom smitta passerar
från en människa till en annan, sedan till en
tredje o. s. v., ökas bakteriens virulens för
varje ny kropp den passerar. Så förklaras,
att om en epidemi rasat en tid inom ett visst
område, de senare uppträdande
sjukdomsfallen ofta bli av svårare natur än de tidigare.
Bakterierna ha fått egenskaper, som göra
det lättare för dem att övervinna dessa
människors naturliga motståndskraft.
Är mikrobens virulens tillräcklig, föröka sig
bakteiierna i närheten av ingångsporten och
antingen stanna där eller följa med
lymf-banorna till närmaste lymfkörtlar för att
där ge upphov till de första
sjukdomssymtomen. Slutligen kunna de spridas vidare till
hela organismen, vanl. då med blodvägarna
(septikemi). — Den tid, som förlöper mellan
tidpunkten för mikrobernas inträngande och
tidpunkten för de första sjukdomssymtomens
framträdande, kallas inkubationstid.
Den varierar avsevärt för olika sjukdomar,
från några timmar (influensa,
streptokock-sjukdomar) till två—tre veckor (tyfus) eller
mera.
De efter inkubationstidens slut mer och
mer framträdande sjukdomssymt omen,
vilka förorsakas av mikroorganismernas ovan
omtalade gifter, toxiner och endotoxiner,
brukar man särskilja i allmänna och lokala.
Det vanligaste allmänsymtomet är feber (se
d. o.), som dock ej förekommer endast vid
infektionssjukdomar utan kan uppträda även
av andra orsaker, över huvud nästan
alltid, när för en organism främmande ämnen
införts i densamma. Om febern har en helande
inverkan på infektionen eller om den endast
är ett ledsagande, kanske någon gång rent av
skadligt, moment är ännu icke till fyllest
utrett. 1 fråga om några infektionssjukdomar
vet man, alt en temperatur av 40° C är
skadlig för dessa sjukdomars virus, men de allra
flesta patogena bakterier kunna åtminstone
utanför kroppen under lång tid obehindrat
leva vid temperaturer, som betydligt överstiga
de högsta hos människan påvisade. Andra
allmänsymtom, som synas bero på toxinernas
inverkan på olika organ, äro delirier.
kramper, sänkning av blodtrycket och blödningar
De lokala symtom, som uppträda kring
anhopningarna av mikrober antingen vid
ingångsporten eller efter deras spridning i
organismen, bero på patologisk-anatomiska
processer, framför allt ne k ros (förstörelse av
vävnad) och inflammation (ökad
tillströmning av särskilt vita blodkroppar, d. v. s.
var och blodplasma). Nekrosen orsakas i
första hand av toxiner och endotoxiner,
inflammationen anses i regel vara en följd av
retningen från mikrobernas protoplasma.
Den sjukdomsbild, som framkallas genom
dessa allmänna och lokala symtom, är i regel
karakteristisk för den art mikrober, som
orsakat infektionssjukdomen, så att t. ex.
stel-krampsbaciller alltid orsaka stelkramp,
difte-ribaciller alltid framkalla difteribeläggningar;
någon gång kan likväl en art ge upphov till
olika bilder. Så kunna t. ex. varbakterier,
beroende på ingångsporten eller sättet för
bakteriernas spridning i kroppen,
åstadkomma följande olika sjukdomsbilder: dels en
lokal mindre varhärd (karbunkel), dels
större ytlig spridning (ros), dels
inflammation i en körtel (1 y m f a d e n i t), dels små
härdar i en hel del olika organ
(metastaser), dels slutligen en allmän
blodförgiftning (septikemi) utan lokala symtom.
Å andra sidan kunna olika bakteriearter
framkalla liknande sjukdomssymtom, så att
t. ex. såväl pneumokocker som streptokocker,
pneumobaciller och pestbaciller åstadkomma
lunginflammation. ELD.
Infektionssjukdomar (se Infektion),
sådana sjukdomar, som bero på infektion.
Infernalisk, djävulsk, helvetisk.
lnfe’rno, it., helvete. »Inferno» kallas första
delen av Dantes »Divina commedia».
Infibulatiön (av lat. fibula, spänne, häkta),
ett särskilt i n. ö. Afrika (nubier, galla,
somalier m. fl.) förekommande bruk att med
metalltråd hopsy labia minora på flickorna,
i första hand antagligen för att hindra
sexuellt umgänge. När de gifta sig, avlägsnas
trådarna, och de hopvuxna partierna skäras
upp. Jfr Kyskhetsbälte. K. G. L.
Inficièra (lat. infi’cere), tillföra smitta.
In fi’dem, lat., till bestyrkan av riktigheten
(av protokoll o. dyl.).
Infighting [i’nfaltiq], eng., i boxning kamp
kropp mot kropp; på svenska närkamp.
Infiltration, med., inträngande av
främmande vätskor, substanser eller celler (t. ex.
vatten, saltlösning, amyloid, urin, blod, var,
pigment, svulstelement) i en vävnad, som därav
genomsättes med ändring av form, färg eller
konsistens. Tillg.
Infinit, oändlig; gramm., om verbform, som
ej kan vara predikat i sats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
