Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Infraktion - Infralapsarier och Supralapsarier - Infula - In full - Infundibulum - Infusion el. Infusum - Infusionsdjur, Infusorier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
573
Infralapsarier—Infusionsdjur
574
kvist knäckes. I. läkas lättare än vanliga
benbrott. T. R.
Infralapsarier oeb Supralapsärier,
två partier bland den calvinska
predestina-tionslärans anhängare. Medan de förra
antaga, att Guds beslut om de enskildas
utkorelse eller förkastelse fattats med hänsyn till
det av honom förutsedda syndafallet (infra
lapsum, eg. innanför eller bitom fallet), låta
de senare även syndafallet vara av Gud
förutbestämt (beslutet fattat supra lapsum, eg.
bortom eller över fallet). Ehuru den senare
åskådningen med stor bestämdhet hävdades
av Calvin själv, har den dock endast i en
enda reformert bekännelseskrift, den föga
antagna »Formula consensus helvetici» (1674),
kommit till otvetydigt uttryck. E. Bg.*
1’nfula, lat., bindel av vitt (någon gång
rött) ylletyg, vilken i det gamla Rom, till
tecken av okränkbarhet, bars av präster och
vestaler, senare även av kejsarna och högre
ämbetsmän. Även offerdjur, altaren och
tempel pryddes med sådana bindlar. — Se även
M i t r a.
In full
fo’H, eng., tillägg till en [-fraktnotering, innebärande, att till den avtalade
fraktsatsen icke komma några tillägg i form
av primage (se d. o.) el. dyl. K. H. A.
Infundfbulum, lat., anat., se Hjärna, sp.
1101.
Infusion el. I n f ü s u m (av lat. infu’ndere,
ingjuta, övergjuta), en medikamentsform, som
erhålles genom utlakning av de verksamma
ämnena i en drog (el. fler) medelst hett
vatten utan användande av kokning (i motsats
till d e k o k t, se d. o.). Om läkare icke
särskilt föreskrivit andra proportioner, skola vid
framställning av i. av 1 d. drog beredas 10 dir
silad i. I fråga om mera häftigt verksamma
droger skall i:s mängd alltid bestämmas av
läkare. (Ljd.)
Infusionsdjur, Infusörier, Infusöria el.
Ciliäta, en klass av prov, urdjur (se P r o t
o-z o e r), omfattande de högst organiserade
bland dessa. De utmärkas framför allt av att
cellkroppen i större el. mindre utsträckning
är beklädd med flimmerhår (cilier). I
motsats till många andra urdjur äga de bestämd
kroppsform, emedan protoplasmans yttre
lager, p e 1 1 i k u 1 a n, är jämförelsevis fast
ehuru elastisk och endast medger tillfälliga
formförändringar. En öppning i pellikulan,
ledande till den mjuka innerplasman,
tjänstgör som mun. I bottnen av denna bildas i
mån av behov håligheter, näringsvakuoler, i
protoplasman, i vilka födans smältning och
uppsugning äga rum. Osmältbara delar
uttömmas på ett bestämt ställe av cellen. I
innerplasman finnas andra hålrum, kontraktila
vakuoler, vilka omväxlande fyllas med vätska
ur plasman och tömmas på cellens yta. De
anses tjänstgöra som utsöndringsorgan.
Flimmerhåren stå dels i ställförflyttningens tjänst,
dels i nä ringsupptagandets; genom att
framkalla strömningar i vattnet framskaffa de
Bild 1. Infusionsdjur (Styl ony chia histrio) i delning.
— Bild 2. Paramaecium aurelia. — Bild 3. Opo’ina
ranarum. — Bild 4. Ste.ntor polymorphus. — Bild 5.
Stylonyrhia mytüus. — Bild 6. Vorticella microxtoma,
a enskilt djur, utsträckt, b i delning, c med delningen
fullbordad. — Bild 7. Acincta ferrum equineum,
utsugande en mindre infusorie.
näringspartiklar till munnen. I regel finnas
åtm. två cellkärnor, därav en större och en
mindre. Den senare kallas lill- el.
könskär-nan. Storkärnan är ofta band-, pärlbands- el.
hästskoformad. I. föröka sig genom delning.
Härvid delar sig först lillkärnan genom
indirekt kärndelning (se Cell), därpå
storkärnan genom direkt delning, varefter slutligen
cellkroppen snöres itu (bild 1). Hos alla i.
avbrytes detta fortplantningssätt efter någon
tid av s. k. k o n j u g a t i o n, varvid två djur
lägga sig intill varandra och delvis
sammansmälta, varefter ett utbyte av
lillkärnsub-stans äger rum. Därpå skiljas de åter.
Storkärnan går under vid denna process, varefter
en ny bildas av lillkärnan. Konjugationen
anses spela samma roll som befruktningen hos
de högre djuren och innebära en föryngring.
— Så gott som alla i. äro mikroskopiska, och
endast få nå en storlek av 1 mm. De flesta
leva i sött vatten, men många arter finnas
även i havet, och åtskilliga äro parasiter.
Många livnära sig huvudsakligen av
bakterier. Vid intorkning el. dyl. inkapsla sig i.
inom ett fast hölje. De kunna sedan föras
omkring med damm för att vid gynnsammare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
