Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Införsel - Inga från Varteig - Ingarö - Ingatorp - 1. Inge den äldre (svensk konung) - 2. Inge den yngre (svensk konung) - 1. Inge Krokrygg (norsk konung) - 2. Inge (norsk konung) - 3. Inge Bårdssön (norsk konung) - Inge, William Ralph
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
577
Inga från Varteig—Inge
578
det belopp, varmed värdet översköt fordringen,
kvarstod i. ännu i 1734 års lag, som tillät
pantbavaren att efter förfallotiden söka
lagfart å fastigheten. Även utmätning medelst i.
var där medgiven. Genom
inteckningsinsti-tutets införande blev i. obehövlig och kom ur
bruk; genom 1875 års lagstiftning om lagfart
och inteckning upphävdes i. helt och hållet. —
I Finland äro stadgandena i 1734 års lag
visserligen ännu gällande men sakna praktisk
betydelse. — b) I. i avlöning, pension
eller livränta är en exekutiv åtgärd,
varigenom tillgång av nu nämnt slag hos
betalningsskyldig person tvångsvis tages i
anspråk för att bereda den
betalningsberät-tigade likvid. Dylik i. må enl. svensk lag
(14 juni 1917) äga rum allenast för
uttagande av familjerättsliga underhållsbidrag el.
ersättning åt fattigvårdsstyrelse el.
barnavårdsnämnd för underhåll och vård eller ock
oguldna utskylder el. allmänna avgifter.
Utmätningsman beslutar och underrättar om i.;
vederbörande löne-, pensions- el.
livräntebeta-lare har att. vid äventyr av böter, medverka
till i:s verkställande. I. får ej beröva den
betalningsskyldige vad som tarvas till hans
eget och hans närmastes underhåll. — I
Finland får numera avlöning o. dyl.
innehållas för tryggande av underhållsbidrag till
barn utom äktenskap. (C. G. Bj.)
Inga från Varteig, norske konungen Håkon
Sverressons älskarinna (d. 1235). Hon födde
efter konungens död (1204) sonen Håkon (se
d. o., sp. 238). I. underkastade sig järnbörd för
att bevisa Håkons arvsrätt till kronan. O. A.Ö.*
Ingarö, socken i s. Uppland. Värmdö
skeppslag. Stockholms län. i Stockholms inre
skärgård; 74.38 kvkm, 760 inv. (1929). Omfattar
Ingarölandet och s. delen av Farstalandet
(se V ä r m d ö). 786 har åker, 6.387 har
skogs-och hagmark. Egendomar: Säby, Beatelund
(se d. o.) m. fl. Ingår i Gustavsbergs och I.
pastorat i Ärkestiftet, Roslags ö. kontrakt.
Ingatorp, socken i Jönköpings län. S. Vedbo
härad, vid östgötagränsen, ö. om Eksjö; 147,74
kvkm. 2,202 inv. (1929). Är ett höglänt
skogsområde (intill 320 m ö. h.), genomflutet av
Brusan (tillflöde till Emmån). 1,415 har åker,
10,967 har skogs- och hagmark. Vid Brusan
Brusaholm (se d. o.) och Hjältevads
träföräd-lingsfabriker. Ingår i I:s och Bellö pastorat
i Linköpings stift. S. Vedbo kontrakt.
Inge, svenska konungar.
1. I. den äldre (d. omkr. 1110) var son
till konung Stenkil och samkonung med sin
broder Halsten (se d. o.). I. torde ha
uppstigit på svenska tronen i slutet av 1070-talet.
Enl. täml. pålitliga källor skall I. till följd av
sitt kristna nit en tid ha måst draga sig
tillbaka undan hedningarnas förföljelse till
Västergötland (se härom B 1 o t - S v e n). I ett
brev från Gregorius VII 1080 kallas I.
»svearnas konung», och i ett senare brev kallas han
och Halsten »västgötarnas konungar». Under
I:s tid stod Sverige i såväl fredliga som
kri
giska förbindelser med sina v. grannmakter.
Mest bekant är det ryktbara fredsmötet vid
Göta älv omkr. 1101, varvid I:s dotter
Margareta »Fredkulla» skall ha givits den norske
konung Magnus (Barfot) till äkta. — 2. I.
den yngre (d. i början av 1120-talet), den
föregåendes brorson och son till konung
Halsten, efterträdde jämte sin broder Filip (se
d. o., sp. 321) I. d. ä. Efter Filips död (trol.
1118) var I. ensam konung. Med I. utdog den
Stenkilska kungaätten på manssidan. (S. T-g.)
Inge, norska konungar.
1. I. K r o k r y g g (d. 1161) valdes vid sin
faders, Harald Gilles (se d. o.), död (1136),
ehuru knappt två år, till konung på
Borgar-ting (s. Norge); trönderna korade hans bror
Sigurd. En äldre bror, öystein, f. i
Skottland, kom 1142 till Norge och fick sin andel
i riket. Under brödernas minderårighet förde
landets mäktigaste hövdingar regeringen; vid
I:s sida stodo Gregorius Dagssön och Erling
Skakke. Senare slöto sig Sigurd och öystein
tillsammans för att störta den svage I. men
stupade, Sigurd 1155 och öystein 1157. I. föll
i ett slag på isen utanför Oslo mot Sigurds
son Håkon Herdebred.
2. I., av baglerna 1196 uppsatt motkonung
mot Sverre, se B a g 1 e r.
3. I. Bårdssön (1185—1217), son till
konung Sverres syster Cecilia och hövdingen
Bård Guttormsen. Birkebeinarna korade 1204
I. till konung, dock skulle hans äldre halvbror
Håkon Galen (se d. o.) vara anförare för
hirden och hären. Mot baglerna stred I. till
1208, då deras konung, Filip Simonsson, ingick
försoning med honom. O. A. ö.*
Inge [in], William Ralph, engelsk teolog
(f. 1860). prof, i Cambridge 1907, dean
(domprost) vid S:t PauPs, London, 1911. Är den
förnämste representanten inom Englands kyrka i
nutiden för den
pla-tonskt färgade
tradition inom teologien,
som här kan följas
alltifrån
reformationen. Med en hög
uppskattning av
mystikens religiösa
erfarenhet förenar I. en
frisinnad teologisk
ståndpunkt. Hans essäer i
olika ämnen ha,
förskaffat honom
anseende som en av den
mo
derna engelska litteraturens finaste pennor. I.
har utgivit bl. a. »Christian mysticism» (1899),
»Faith and knowledge» (1904), »Personal
idealism and mysticism» (1907), »Faith» (1909),
»Speculum animae» (1911; sv. övers. 1922),
»The philosophy of Plotinus» (i Gifford
lec-tures 1917—18), »Some types of christian
saintliness» (1915; sv. övers. 1925),
»Out-spoken essays» (1919; 2:a serien 1922; sv.
övers. 1923), »England» (1926) och »The church
in the world» (1927). Y. Br.
X. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
