Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingeborg (kvinnonamn) - 1. Ingeborg (svensk prinsessa) - 2. Ingeborg (svensk prinsessa) - 3. Ingeborg (svensk prinsessa) - 4. Ingeborg (svensk prinsessa) - 5. Ingeborg (svensk prinsessa) - 6. Ingeborg Charlotta Carolina Fredrika Lovisa (svensk prinsessa) - Ingeborg (dansk drottning) - 1. Ingeborg (dansk prinsessa) - 2. Ingeborg (dansk prinsessa) - 3. Ingeborg (dansk prinsessa) - Ingeborg (drottning av Frankrike) - Ingeborg (drottning av Norge) - 1. Ingeborg Eriksdotter (norsk prinsessa) - 2. Ingeborg Håkonsdotter (norsk prinsessa)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
579
Ingeborg
580
Prinsessan Tneebor?.
hertiginna av Västergötland.
Ingeborg, nordiskt kvinnonamn. I sagorna
namn på svenska kungadöttrar: Hjalmar den
hugstores trolovade i Hervararsagan (se
Hjalmar) och östen Beles dotter i* Ragnar
Lod-broks saga. Härifrån har det säkerligen lånats
till Fritjofssagan, där det bäres av hjältinnan,
den norske kung Beles dotter. E. W-én.
Ingeborg, svenska prinsessor.
1. I., konung Erik Knutssons dotter (d.
1254), blev omkr. 1240 g. m. Birger jarl (se
d. o.). — 2. I., konung Valdemar
Birgers-sons dotter, den föregåendes sondotter, blev i
Lödöse i dec. 1275
förmäld med greve
Gerhard II av Holstein.
— 3. Se I n g e b o r g,
dansk drottning. — 4.
I., hertig Valdemar
Magnussons gemål, se
Ingeborg, norska
prinsessor, 1. — 5. I.,
hertig Erik
Magnussons gemål, se I n g
e-b o r g, norska
prinsessor, 2. — 6. I.
Charlotta
Carolina Fredrika
Lovisa, hertiginna
av Västergötland (f.
1878 2/s), dotter till konung Fredrik VIII
av Danmark och Lovisa av Sverige. I.
förlovades 27 maj 1897 i Köpenhamn med prins
Karl, hertig av Västergötland, och vigdes vid
honom 27 aug. s. å. Hon har tre döttrar,
Margareta, Märta och Astrid, och en son,
Karl, hertig av Östergötland.
Ingeborg, dansk drottning (omkr. 1277—
1319), dotter till Magnus Ladulås, äktade 1296
Erik Menved; alla deras barn voro dödfödda
eller dogo i rätt späd ålder. P. E-t.
Ingeborg, danska prinsessor.
1. I., hertig Knut Lavards hustru
(födelse-och dödsår okända), dotter till den
novgorod-ske fursten Mstislav och dotterdotter till
konung Inge d. ä. Hon förmäldes omkr. 1116
med Knut Lavard och födde åtta dagar efter
hans död 1131 sonen Valdemar (senare konung
Valdemar I). — 2. I., dotter till Valdemar I
(omkr. 1175—1237 el. 1238). Äktade 1193
konung Filip II August av Frankrike men
blev dagen efter bröllopet förskjuten av
honom och sänd till ett kloster (under
förevändning av alltför nära släktskap). Påven
vägrade stadfästa skilsmässodomen, och då
Inno-centius III satte Frankrike under interdikt
(1200), tog Filip August för en kort tid I.
till nåder men höll henne sedermera fängslad
i tolv år. Först 1213 återinsattes hon i sin
drottningvärdighet. Litt.: R. Davidsohn,
»Philip II August von Frankreich und I.» (1888).
•— 3. I., konung Erik Plogpennings dotter, se
Ingeborg, drottning av Norge. P. E-t.
Ingeborg, drottning av Frankrike, se I n g
e-b o r g, danska prinsessor, 2.
Ingeborg, drottning av Norge (omkr. 1244
—87), danske konungen Erik Plogpennings
dotter. Äktade 1261 konung Magnus
Laga-böte i Norge och hetsade efter dennes död
(1280) sin son Erik Magnusson till krig mot
Danmark, vars konung, Erik Klipping, vägrat
utlämna hennes fadersarv. O. A. ö.*
Ingeborg, norska prinsessor.
1 . I. E r i k s d o 11 e r (f. 1297, d. före april
1357), konung Erik Magnussons dotter,
förmäldes 1312 med svenske hertigen Valdemar
Magnusson. Deras son, Erik, synes ha dött
Ingeborg Håkonsdotters sigill.
vid unga år. — 2. I. Håkonsdotter
(1301—omkr. 1360), konung Håkon (V)
Magnussons dotter. Hon blev vid ett års ålder av
sin fader lovad till gemål åt hertig Erik
Magnusson (se Erik, svenska prinsar, 3);
trolovningen bröts och förnyades tre gånger; 1312
firades i Oslo deras bröllop, och 1313 flyttade I.
till Sverige, där hon i morgongåva fick
Värmland samt Axevalla slott med 5 härad i
Västergötland. I. hade med Erik två barn, Magnus
Eriksson (f. 1316) och Eufemia (f. 1317; mor
till Albrekt av Mecklenburg). Sedan hennes
son Magnus efter sin morfar (maj 1319) ärvt
norska kronan, omtalas I. som »närvarande
och samtyckande», då sju svenska
fullmäktige, juni s. å., avslöto unionsakten med
Norge, varefter Magnus blev konung även i
Sverige. Då I. snart lät leda sig av den
danskfödde Knut Porse och egenmäktigt förbigick
förmyndarregeringen och rådet, blev hennes
maktbefogenhet starkt kringskuren (i Norge
1323 och i Sverige 1326 genom I:s förlikning
i Skara med svenska rådet, då hon måste
avstå sin morgongåva). Sedan residerade hon
på Varberg. Knut Porse, som av danske
konungen Kristofer II upphöjdes till hertig, blev
1327 hennes gemål men dog redan 1330. Med
honom hade hon två söner, Håkon och Knut,
vilka behöllo största delen av faderns
besittningar; de dogo i digerdöden 1350. O. A. ö.*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
