Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inkomstskatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
603
Inkomstskatt
604
Deklarationstvånget och taxeringsarbetet bli
på så sätt småningom gärna utvidgade, men
därmed minskas fördelen av att i. borde vara
billig i uppbörden, och skattdragarna betungas
med omfattande räkning och skrivning, som
äro improduktiva för nationen.
De offentliga behovens tendens att växa
och lättheten att göra en i. mera givande
genom att höja skatteskalan medföra
frestelsen att överskrida måttlighetens
gränser vid inkomstbeskattningen. Särskilt sker
detta genom att från goda tider kvarhålla
skattesatser, vilka kunna verka mycket
betungande under senare inträdda dåliga tider,
då de skattskyldigas inkomster nedgå men
därav föranledda inskränkningar i den
enskilda hushållningen icke följas av motsv.
sparsamhet i den offentliga och i synnerhet
när i. uttages både till stat och kommun, ss.
i Sverige, och ömsesidig hänsyn till
skattekraven förbises under konkurrensen mellan
båda om de skattskyldigas skatteförmåga.
En vanlig invändning mot i. är, att den
skattskyldige beskattas lika hårt för den del
av inkomsten, vilken han sparar, som för den
del han förbrukar, vilket icke kan vara ägnat
att uppmuntra sparsamhet och
kapitalbildning. Försök till skattelindring för sparad
inkomst har man att se t. ex. i avdragsrätt
(dock starkt begränsad) för vissa
försäkringspremier. I allm. låter sig skiljande av sparad
och förbrukad inkomst ej praktiskt
genomföras, och tvivel framställas också mot
lämpligheten, enär kapitalbildning lättast sker vid
större inkomst och lättnader på annat sätt
beredas åt mindre inkomster vid beskattningen.
I. är personlig, och all inkomst förvärvas
och åtnjutes ytterst av fysiska personer,
varför vanliga handelsbolag, kommanditbolag,
enkla bolag och rederier icke taxeras utan
deras inkomst hänföres till de särskilda
delägarnas inkomst med belopp, som för envar
motsvarar hans andel av bolagets el. rederiets
inkomst. Juridiska personer, »som förvaltas
självständigt för delägarnas gemensamma
räkning», d. v. s. drivas självständigt i
förvärvssyfte, underkastas dock i regel i., varvid
denna påföres och beräknas efter mycket
olika metoder. Så beskattas t. ex. svenska
aktiebolag i Sverige, när vinsten överstiger
4 % på kapitalet (aktiekapital och
reservfond), efter en progressiv skala från 1,6 %,
när inkomstprocenten icke överstiger 4*/4 %,
intill 12 %, när inkomstprocenten överstiger
150 %, medan grundbeloppet utgör 1,5 % för
inkomstprocent t. o. m. 4 %; aktieägare
erlägger därjämte i. för aktieutdelning (inkomst
av kapital). Dylik dubbel beskattning av
samma inkomst enl. en och samma skattelag,
näml, av bolagets inkomst först hos bolaget
och därpå hos dess aktieägare, gäller bl. a,, även
ekonomiska föreningar och deras andelsägare.
Utskiljandet av aktiebolags o. a. juridiska
personers beskattning ur lagstiftningen om
i för att anordna deras beskattning
ge
nom särskild lagstiftning har påyrkats i
Sverige under senare år, och ett sådant
särskiljande har 1920 genomförts i Tyskland.
Enär en direkt personlig i. utkräves av varje
skattskyldig undersåte i varje stat med
allmän i., vare sig inkomsten förvärvats inom
hemlandet el. utom riket, men inkomst
regelmässigt beskattas också hos utländsk
undersåte i det land, där den förvärvats, kommer
en medborgare i utlandet att beskattas för
samma inkomst både i hemlandet och i det
främmande landet. Detsamma kan bli fallet
för juridiska personer, aktiebolag m. fl., som
bedriva förvärvsverksamhet inom olika
länder. För att undvika dylik
dubbelbeskattning ha under senare år internationella
överenskommelser träffats, i vilka även Sverige
deltagit. Det ankommer därför numera på
regeringen att »under förutsättning av
ömsesidighet i tillämpliga hänseenden förordna,
att viss inkomst el. viss förmögenhet el.
inkomst el. förmögenhet av visst slag skall helt
el. delvis vara fri från beskattning här i
riket» (§ 29; jfr 1926 års kung. ang.
medgivande åt medborgare, tillhörande vissa
främmande stater, av lättnader i
beskattningsavseende m. m., gällande Norge, Tyska riket
m. fl. stater samt enl. kung. 1928 Finland och
U. S. A.). Jämnhet vid inkomstbeskattningen
inom ett och samma land kan icke
upprätthållas, om man ej inskränker sig till i. till
staten, men i många länder och bl. a. Sverige
utgår även kommunal i., som vållar ojämn
skattebelastning för skattskyldiga inom olika
kommuner (se Skatteutjämning).
Tekniskt kan i. utformas antingen på det
sättet, att skatten påföres inkomst av
särskilda förvärvskällor var för sig, oavsett
inkomsttagarens mantalsskrivningsort, eller så,
att inkomsttagarens totala nettoinkomst ur
samtliga hans förvärvskällor beskattas, där
han är el. bör vara mantalsskriven. Det förra
är i Sverige fallet vid kommunal i., det
senare, liksom i andra länder, vid i. till staten.
Historiskt har övergången till en ren
inkomstbeskattning från äldre grundskatt (se
d. o.) och klasskatt m. fl. sin förklaring i
förvärvskällornas differentiering inom
industriländerna och genomförandet av
penninghushållningen, varmed inkomster in natura blivit
undantag och inkomster i pengar regel för
alla inkomstarter. — England, i:s klassiska
land, tillämpade redan under medeltiden i viss
utsträckning klasskatter, utgående med olika
satser för olika inkomstklasser, och vid krig
därjämte allmänna inkomstbevillningar i
förhållande till de skattskyldigas inkomster. Pitt
ersatte 1799 detta gamla system med en
allmän progressiv i. på basen av
självdeklarationer och med skattefrihet för existensminimum,
ett exempel, som följdes i 1810 års
bevillnings-förordning i Sverige men där misslyckades
och uppgavs redan 1812. Den engelska i.
utformades däremot fr. o. m. 1803 som en skatt
på de särskilda förvärvskällorna, i vilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
