Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inkomstskatt - Inkonsekvens - Inkonstant - Inkontinens, Incontinentia - Inkoordination - Inkorporera - Inkorporering, Inkorporation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
605
Inkonsekvens—Inkorporering
606
form den efter upphörande 1815 återupptogs
fr. o. m. 1842. Income tax i England skiljer
mellan fem förvärvskällor: inkomst av
äganderätt till fast egendom samt till några andra
angivna rättigheter till och förmåner av fast
egendom; inkomst av jordbruk; inkomst av
räntor och annuiteter; inkomst av allmän
tjänst; inkomst av rörelse, enskild tjänst
m. m. Skatten upptages vid
förvärvskällorna och pålägges därvid dem, som i
första hand uppbära avkastningen, men dessa
skattebetalare kunna ibland till en viss grad
överflytta skatten, t. ex. arrendatorer genom
avdrag på arrendet för den del av skatten,
som belöper på själva fastigheten,
räntebe-talare genom avdrag vid räntebetalningen.
Detta engelska inkomstskattesystem
påbyggdes 1910 med en allmän i. (supertax) för
fysiska personer med minst 5,000 pd st.
inkomst. Gränsen sänktes under och efter
världskriget till 2,000 pd st., varjämte
skatten gjordes progressiv, på samma gång som
vid det äldre systemet existensminimum
ned-sattes och skattesatserna höjdes (six shillings
in the pound). Systemet modifieras genom de
årliga finanslagarna och har vunnit efterföljd
i kolonierna. — I Tyska riket, inom vilket
Hessen gick i spetsen vid införandet av
modern inkomstbeskattning 1869, följde andra
stater exemplet, bl. a. Preussen, där 1891 års
inkomstskattereform påverkade strävandena
att införa modern inkomstbeskattning i
Sverige. Med upphävande av de särskilda
staternas och kommunernas inkomstskattelagar
genomfördes en i. för hela riket fr. o. m. 1
april 1920. För dennas tillämpning under
närmast följ, år beredde penningväsendets
förstöring stora svårigheter, vilka föranledde
provisoriska åtgärder och slutligen en ny
Deutsches Reichseinkommensteuergesetz 1925
—26, delvis ändrad 1927. — Förenta staternas
Revenue act 1924 utformar i. såsom en
kombination av en proportionell normal tax och
en progressiv surtax, utan att den förra efter
engelskt mönster knutits till inkomsterna av
särskilda förvärvskällor; den förra utgår med
2 % för inkomster t. o. m. 4,000 doll., 4 %
t. o. m. 8,000, därefter 6 %, varjämte surtax
vidtager för inkomster över 10,000 doll. —
Frankrike införde modern inkomstbeskattning
först 1914 (impöt général sur le revenu),
allmän och progressiv för inkomster över 7,000
frcs, förbunden med ett invecklat system av
skatter på särskilda förvärvskällor.
Åtskilliga lagändringar ha följt 1917, 1920 o. s. v.
— Belgien har genomfört i. efter franskt
system i lag 1927. — Italiens
inkomstskattelagstiftning är byggd på förvärvskällorna
jordegendom, byggnader och rörlig
förmögenhet. 1918 infördes en progressiv tilläggsskatt
för inkomster över 10,000 lire; den har helt
moderniserats genom nya författningar 1923
—27. över huvud har inkomstbeskattningen
i en el. annan form slagit igenom i Europas
alla länder, även Sovjetryssland, och i de
flesta utomeuropeiska länder med ordnat
skatteväsen. — Danmark tillämpar numera i.
av mycken likhet med den svenska enl. lag
1922 och Norge enl. lag 1924. — Finlands i.
har reformerats 1928 genom ny lagstiftning
om inkomst- och förmögenhets- samt
kommunalbeskattning, vilken i viktiga delar
motsvarar bestämmelserna i 1928 års skattelagar i
Sverige.
I Sverige infördes i. partiellt 1902 med
till-lämpning fr. o. m. 1903 och gjordes allmän
genom 1910 års förordning om inkomst- och
förmögenhetsskatt, vilken senare blev
föremål för talrika lagändringar, särskilt
genomgripande 1919 (se Famil j ebe
skattning och Grundbelopp). Dessa och
vissa senare ändringar ha tillgodogjorts vid
den huvudsakligen formella omredigering,
som lagfästs med 1928 års förordning om
statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt, vars titel utvidgats (»statlig»)
med hänsyn till den samtidigt utfärdade
kommunalskattelagens bestämmelser om
kommunal inkomstskatt (se
Kommunalskatt; jfr även artikeln
Kommunal progressivskatt). En viktig
ändring i sak utgör dock avskaffandet av den
s. k. kedjebeskattningen av bolag (se K e
d-j ebeskattning).
Litt.: Förf.-saml. för olika länder samt för
äldre internationella uppgifter K. Willgren,
»Inkomst- och förmögenhetsbeskattningen i
Europa» (Helsingfors 1911), och för senare tid
artikeln »Einkommensteuer» (i
»Handwörter-buch der Staatswissenschaften», 1925) och E.
R. A. Seligman, »Income tax» (1914; flera nya
uppl.). Om gällande författningar i Sverige
se »Skattelagarna», utg. av C. W. U.
Kuylen-stierna, Harald Waller, E. Geijer och A.
Lun-devall (1928), samt G. V. Eiserman, »Vad nytt
i sak innehålla de nya skattelagarna?»
(1929). E. F. K. S-n.
Inkonsekve’ns, brist på följdriktighet (i
tanke el. handling); självmotsägelse. — Adj.:
Inkonsekv e’n t.
Inkonsta’nt, obeständig; icke oavbruten.
Inkontine’ns, Incontine’ntia (av lat.
nekande in och continère, kvarhålla), i allm.
oförmåga att kvarhålla innehållet i ett
ihåligt organ, oftast i betydelsen incontinentia
urinae, d. v. s. slapphet i blåsan med
ofrivillig avgång av urin, beroende på lamhet
under hjärn- och ryggmärgssjukdomar,
över-fyllnad av blåsan m. m. I. kan även vara
medfödd. (I. H.)
Inkoordinatiön (i rörelserna), ett symtom
vid vissa nervsjukdomar (se A t a x i) eller
trötthetstillstånd eller vid otillräcklig
vänj-ning, då det normala, ytterst väl avvägda
samarbetet mellan olika muskelgrupper (se
S y n e r g i) brister. Tillg.
Inkorporera, införliva, inlemma.
Inkorporering, Inkorporation (verb:
Inkorporera). 1. (Statsr.) Den handling,
varigenom en stat med sig införlivar ett
om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
