Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inkvisition - Inkvisitor - Inlaga - Inlagsavtal, Inlagsfä - Inland - Inlandsbanan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
611
Inkvisitor—Inlandsbanan
612
En för kätteri anklagad förhöres av inkvisitorn. Till vänster domstolens
notarie. Kopparstick från 1692.
rike för alltid slut på i. (formellt upphävd
först 1772). Av den 1232 till inkvisitor
utnämnde dominikanen Konrad av M
arbur g bedrevs den i Tyskland med sådan iver
och grymhet, att denne redan 1233 mördades
och i:s verksamhet förlamades. 1368
återupplivades den och utsträcktes av kejsar Karl
IV 1369 över hela Tyskland. I Böhmen och
Flandern fick den på 1400-talet ett betydande
verksamhetsfält, och när häxeriprocesserna
(se d. o.) 1484 lades under i., tillfördes denna
ett nytt, väldigt material. I Spanien infördes
den 1480 genom Ferdinand och Isabella. Här
gällde det även att förfölja judar och morer
och öka kronans ekonomiska och politiska
makt. Ledningen överläts åt ett råd,
bestående av stor- el. g e n e r a 1 i n k v i s
i-torn och tre andliga bisittare; under detta
lydde sju apostoliska inkvisitorer och under
dem en hel här av tjänare (omkr. 20,000).
Alla inkvisitorerna föreslogos av konungen
och utnämndes av påven. I full verksamhet
kom institutionen genom dominikanen
Thomas de Torquemada som
storinkvi-sitor (1483.—99). Han lät bränna 2,000—
8,000 (olika uppgifter) levande, lika många
(som lyckats fly) in effigie samt på annat sätt
bestraffa 20,000—90,000 pers. Sin högsta
blomstring nådde i. under kardinal J i m
e-n e s som storinkvisitor (1507—17). — I
Portugal infördes den 1557 i spansk form.
I. hade omkr. 1500 allmänt råkat i förfall.
Men behovet att hejda reformationen kallade
den till nytt liv i ny form. Kardinal C
a-r a f f a (som påve Paul IV) förmådde, med
stöd av den nybildade jesuitorden, påven
Paul III att 1542 reorganisera institutionen
efter spanskt föredöme, så att dess makt
ytterligare ökades och en centralmyndighet
skapades, i det att högsta ledningen för hela
Europa uppdrogs åt en kardinalkongregation,
numera kallad Suprema sacra congregazione
del sanfoffizio. Den »heliga tjänsten»
bedrevs i hela Italien med full medeltida
grymhet och med sådan energi, att före slutet av
1500-talet varje spår av protestantismen där
var försvunnet; även valdenserna fingo lida
hårt. Bland bekanta offer för
romerska i. må nämnas
Gior-dano Bruno (1600) och Galilei
(se d. o.). I. fick sin kanske
ryktbaraste användning i
Nederländerna, kulminerande
under hertigen av Alba.
Frihetskriget gjorde slut på den i de
n. provinserna, och även i de
s. upphörde den på 1600-talet.
Från denna tid existerade
den blott i Medelhavsländerna
och deras kolonier.
»Upplysningen» bröt dess makt även
där; i Portugal upphävdes den
helt 1822; i Goa, dess
huvudsäte för Ostindien, påträffades
den i verksamhet ännu 1812.
I Spanien mattades den under 1700-talets
senare hälft och upphävdes av Joseph
Bona-parte 1808 (definitivt avskaffades den 1834).
I Italien avskaffades den av Napoleon I
1809 men återupprättades 1814 av Pius VII
för Kyrkostaten, det sista området för i:s
praktiska verksamhet (till 1870). I. har dock
ej av den romerska kyrkan teoretiskt
avvisats eller officiellt avskaffats.
Inkvisitions-kongregationen i Rom, med påven själv till
prefekt, nyorganiserades 1908 och står i rang
främst bland alla kongregationerna.
Litt.: H. Ch. Lea, »A history of the
inqui-sition in the middle ages» (3 bd, 1888; ny
uppl. 1906); P. Fredericq, »Corpus
doeumen-torum inquisitionis hæreticæ pravitatis
Neer-landicæ», I—V (1889—1903); P. Flade, »Das
römische Inquisitionsverfahren in
Deutsch-land» (1902); Th. de Cauzons, »Histoire de
1’inquisition en France» (2 bd, 1909—12); E.
Jordan, »La responsabilité de 1’église dans la
répression de 1’hérésie au moyen äge» (1915),
och Ch. T. Gorham, »The medieval
inquisi-tion» (1919). Hj. H-t.*
Inkvisitor, ledamot av inkvisitionsdomstol,
se Inkvisition. — Inkvisitörisk,
strängt rannsakande. — Inkvisitörisk
process, Inkvisitoriskt
förfarande, se Brottmålsprocess.
Inlaga, skrift, varigenom part i rättegång
eller eljest hos offentlig myndighet utvecklar
sin talan (jfr V adeinlaga och R e v
i-sionsinlaga). E. K.*
Inlagsavtal, Inlagsfä, se Depositum.
Inland kallas den del av s. Bohusläns
fastland, som ligger mellan havet och Göta älv
och omfattar I:s Fräkne, I:s Nordre, I:s Södre
och I:s Torpe härad (se dessa ord).
Inlandsbanan, del av statsbanenätet, vilken
avser att förbinda Kristinehamn med
Gällivare. Linjesträckningen går från
Kristinehamn norrut över följande orter och
järnvägs-anslutningar: Herrhult (Bergslagsbanan),
Nyhyttan (bibana till Finnshyttan), Persberg
(bibana till Persbergs gruvor), Neva (Sävsnäs
järnväg), Vansbro (Stockholm—Västerås—
Bergslagens järnvägar), Brintbodarne (Lim-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
