Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inmutningsrätt - Inmönstring el. Påmönstring - Inn - In natura - Inneboendesystemet - Innehav - Innehavarpapper - Innerrhoden - Innerstråk - Innervation - Inness, Georges - Innocenceorden - Innocentius (påvar) - 1. Innocentius I (påve) - 2. Innocentius II (påve) - 3. Innocentius III (Lothar de’ Conti, påve)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
617
Inmönstring—Innoeentius
618
fyndighet på, egen mark måste inmutning
begäras. Inmutaren skall för den mark, som
nyttjas för gruvarbetet, giva jordägaren
full ersättning, som årl. förskottsvis betalas,
så länge försöksarbete pågår. K. S-ll.*
Inmönstring el. P å m ö n s t r i n g, se
Mönstring.
Inn, biflod fr. h. till Donau. Upprinner
2,480 m ö. h. i schweiz. kant. Graubünden,
genomflyter Engadin och, i österrikiska
Ty-rolen, den trånga Oberinntal samt den
bredare och fruktbarare Unterinntal. Här
framgår omkr. 200 m över dalbottnen en bred
dal-terrass, Mittelgebirge el. Inntalterrasse, vars
uppkomst varit föremål för livlig diskussion
bland geologer och geografer. Vid Kufstein
genombryter I. Kalkalperna och går ut på
Bayerska högslätten; vid Passau (287 m
ö. h.) mynnar I. i Donau med en bredare bädd
än huvudflodens. I:s flodområde omfattar
25,700 kvkm; längd 510 km. I. är föga
segelbar. De största bifloderna äro Mangfall från
Tegernsee, Alz från Chiemsee och Salzach.
In natüra, lat., i naturligt tillstånd; lön in
natura, lön, som utgår i varor, ej i pengar.
Jfr Indelning 2.
Inneboendesystemet, seden att i en
bostadslägenhet inrymma en el. flera personer, vilka
icke tillhöra lägenhetsinneha varens familj.
Systemet förekommer i olika former. Till de
högre formerna räknas sådana fall, där ett
rum med uteslutande dispositionsrätt med el.
utan inackordering i maten uthyres till en
el. ett par personer av samma kön. Till de
lägre höra de fall, då främmande personer
inhysas i samma rum, som hyresgästen själv
och hans familj använda. Ofta påtalade äro
de sanitära olägenheter och moraliska vådor,
som i senare fallet pläga följa, men i städer
och större samhällen är alltjämt en del av
befolkningen hänvisad till att »bo inne». För
att motarbeta i. har man uppfört
ungkarls-hotell och hem för arbeterskor.
Innehav, faktiskt förfogande över en sak,
som man själv har »i handom» (i sin
omedelbara besittning). I fråga om fastigheter
betyder i. någon gång även medelbar
besittning. Jfr Besittning. C. G. Bj.
Innehavarpapper, skriftlig handling, som
berättigar innehavaren att åtnjuta viss
prestation, vars föremål kan vara ej blott
betalning av pengar utan också annat av
för-mögenhetsvärde, t. ex. teaterföreställningar
(biljetter), middagsspisning (polletter).
Innehavarens fordringsrätt är icke underkastad
andra inskränkningar än dem handlingen
utvisar; vad en föregående innehavare gjort
upp med gäldenären är för en senare
innehavare utan betydelse, såvida han i god
tro, d. v. s. utan kunskap om uppgörelsen,
fått i. till sig överlåtet. För överlåtelse
fordras blott överlämnande av handlingen.
Största användning ha i. vid utfästelse att betala
penningar, skuldebrev. För att få
karaktären av i. kan skuldebrev enl. svensk rätt
ställas antingen »till innehavaren» el. »till
viss man eller order» (löpande
skuldebrev); se vidare Skuldebrev. Exempel
på dylika i. äro obligationer och förlagsbevis.
Jämväl aktier kunna någon gång vara i. Jfr
Cession. I. Afz. (C. G. Bj.)
I’nnerrhoden [-rådon], se Appenzell.
Innerstråk, se Bordläggning 1.
Innervatiön, i allm. det inflytande, som
genom nervsystemet utövas på kroppens olika
organ och deras förrättningar.
Inness [i’nis], Georges, amerikansk
målare (1825—97). Studerade i Europa 1871—75
och var en av de första representanterna i
Amerika för det franska intima landskapet
i Barbizonskolans anda. Han tolkade
naturen med poetisk styrka och rik, klangfull
skönhet i tonerna. G-g N.
Innocenceorden [-nåsa’ns-] (av fr. innocence,
oskuld), en 7 nov. 1765 i Stockholm stiftad
sällskapsorden. Samlas en gång varannan
vinter till bal och intagande a,v nya medlemmar.
I. har en dotterloge i Gävle.
Innoce’ntius [-tsius]. Tretton påvar ha
burit detta namn. Flera av dem hade mycket
kort regeringstid, så I. V (påve 21 jan.—22
juni 1276), I. VII (påve 1404—06; vald till
motpåve mot Benedictus XIII), I. IX (påve
29 okt.—30 dec. 1591) och I. XIII (påve 1721
—24; hyste stark motvilja mot jesuiterna).
1. I. I (påve 401 el. 402—417). Hävdade
med kraft romerska stolens primat och
ingrep i lärostriderna, bl. a. mot Pelagius.
2. I. II (påve 1130—43) Valdes av en
minoritet och blev allmänt erkänd först sedan
den av majoriteten valde Anacletus II 1138
avlidit och dennes efterträdare Viktor IV
abdikerat. 1139 bannlyste I. konung Roger av
Sicilien men tillfångatogs senare av denne
och måste erkänna honom som konung.
3. I. III (påve 1198—1216), en av
medeltidens största påvar, hette Lothar de’ Conti,
greve av Segni, blev efter studier i Paris och
Bologna 1190 kardinal och valdes 37-årig till
påve. Det lyckades I.
att till stor del
genomföra Gregorius VII:s
mot furstar och
stater riktade
maktanspråk. Sedan han
återställt påvestolens
inflytande i Rom och
Italien, förmådde han
de stridande
pretendenterna till tyska
tronen att uppgiva de
fördelar de tyska
konungarna erhållit
ge
nom Wormskonkordatet och lade så den
rättsliga grundvalen för senare påvliga
anspråk på Kyrkostaten. Sin kanske mest
lysande seger vann I. över engelske konungen
Johan utan land, som tvangs att mottaga sitt
land som skattskyldigt län under påvestolen.
Även i tronstriden mellan Erik Knutsson och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
