Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Insektgift - Insektpulver - Insektätande växter, Insektivorer, Karnivorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
633
Insektgift—Insektätande växter
634
Insektgift. En hel del insekter och andra
leddjur alstra i sin kropp giftiga ämnen, vilka
de begagna till olika ändamål, t. ex. för att
förlama sina byten, till sitt försvar o. dyl.
Då djuren därvid ingjuta gifterna,
åstadkommes vanl. en lokal, ibland allmän förgiftning.
De sätt insekterna begagna för att införa
giftet äro mycket olika. De vanligaste äro:
1) genom bett med käkarna eller 2) genom
styng medelst en i bakkroppen befintlig gadd.
Som ex. på det förstnämnda överföringssättet
kan anföras bl. a. den vanliga rödmyran
{For-mica rufa), som efter att ha bitit hål med
käkarna från en i bakkroppsspetsen
mynnande körtel insprutar ett sekret, som
innehåller myrsyra. Andra leddjur, t. ex. spindlar
och tusenfotingar, ha giftkörtlarna i direkt
förbindelse med bitapparaten, varvid giftet
samtidigt med bettet införes i kroppen, så
t. ex. den vanliga korsspindeln (Epeira
diadema), vars sekret verkar hemolyserande
(upplöser de röda blodkropparna) på t. ex.
blod från människa el. kanin, medan däremot
andra djur gå fria. Det verkar även
förlamande på nervsystem och hjärta. Även
spindelns kropp och i ännu högre grad dess
ägg innehålla enzym eller toxalbuminer,
vilka äro ytterst giftiga. En annan giftig
spindel är den italienska taranteln
(Taran-tula apuliae), vars bett förr ansågs giva
anledning till ofrivilligt dansande (se Tar a
n-t e 11 a). Våra myggor, knott, bromsar,
loppor, löss och vägglöss införa i blodet under
sug-ningsakten sitt spottkörtelsekret, vilket
alstrar den bekanta klådan. Retningen
förorsakas, åtminstone hos myggorna, sannolikt av
i spottkörtlarna förekommande små
svamporganismer, vilka avsöndra giftiga enzym.
Ex. på det andra överföringssättet erbjuda
våra bin, getingar, humlor m. fl. Dessa
ingjuta medelst styng med sin gadd en vätska,
vars giftighet t. ex. hos det vanliga
honungs-biet beror på en de s. k. sapotoxinerna
närstående syra. Denna verkar hemolyserande
och förorsakar inflammation och svullnad (se
B i s t y n g). Andra ex. uppvisa skorpionerna,
vilkas gift ävenledes verkar hemolyserande
och nervförlamande. Endast de större
tropiska arternas styng kunna medföra döden.
Ett mer egenartat överföringssätt för giftet
har man konstaterat hos vissa fjärilslarver,
vilka äro försedda med brännhår. Några hår
på kroppen äro vid sin bas försedda med
kapslar, vilka avsöndra ett sekret, liknande
brännässlornas. När håret intränger i huden,
ingjutes sekretet, varvid ett nässelliknande
utslag uppstår.
Andra insekter ha i sin kropp
illaluktande och illasmakande mer eller mindre
giftiga ämnen, t. ex. spanska flugor (se d. o.),
medan andra däremot avsöndra dylika sekret,
t. ex. skinnbaggar (»bärfisar»), vilka göra
dem osmakliga för sina fiender. T. E-m.
Insektivörer. 1. {Bot.) Se Insektätande
växter. — 2. (ZooZ.) Se Insektätare.
Insektpulver, pulver, som nyttjas till att
döda el. fördriva vissa insekter. S. k.
persiskt i. beredes av de torkade, halvutslagna
blomkorgarna av Chrysanthemum {Pyrethrum)
roseum, som växer vild i Kaukasien,
Arme-nien och Persien; odlas i Frankrike. Även av
den i Dalmatien växande Chrysanthemum
cinerariaefolium beredes i., vars verkan anses
kraftigare än det »äkta persiskas».
Vidsträckta odlingar av denna växt finnas bl. a.
i Syddalmatien och Kalifornien. — I:s verkan
beror enl. somliga på dess halt av flyktig
olja, enl. andra av organiska syror, som verka
dövande och dödande på många insekter, ss.
loppor, väggohyra, malfjärilar m. fl. Det
måste förvaras i väl slutna kärl för att
bibehålla sin kraft. (C. G. S.)
Insektätande växter, Insektivörer,
Karnivörer, gemensam benämning för
omkr. 450 på kvävefattig mark, t. ex. kärr
och mossar (Utricularia i vatten), växande
örter, systematiskt tillhörande olika
familjer (jfr nedan), vilkas blad äro
omvandlade till redskap för djurfångst. Insekter,
spindlar, små kräftdjur o6h små ödlor fångas,
och deras mjuka delar upplösas samt
uppsugas av växten, som så får nödig
kvävenäring. Av i. finnas i Sverige elva arter. I.
indelas efter fångstredskapen i tre grupper.
1) Slem, avsöndrat från glandelhår, fasthåller
bytet hos Drosophyllum, Byblis, Roridula och
Pinguicula (den sistnämnda närmar sig genom
bladkanternas invikning följ, grupper). 2)
Fångstredskapen likna varggropar hos
Cephalotus, Sarracenia och Nepenthes och råttfällor
hos ütricularia och Genlisea. 3) Insekterna
utlösa retningsrörelser och fasthållas
mekaniskt av växten — Drosera, Dionaea och
Aldrovandia. Med en fulländad
fångstapparat följer icke alltid motsv.
prestationsförmåga i matsmältningsprocessen.
Drosophyllum med sin enkla fångstapparat (slem) är
glupsk. Dionaea och Aldrovandia ha
sinnrika fångstblad men övermättas vid riklig
köttdiet. Djuren dödas genom utmattning hos
Drosera, Pinguicula, Drosophyllum och Byblis.
Genom att slemmet tilltäpper insekternas och
spindlarnas trakémynningar påskyndas döden.
Drunkningsdöden möter dem i kannorna hos
Sarracenia, Cephalotus och Nepenthes. Ett
särskilt ämne i kannvätskan underlätüar ludna
insektskroppars genomblötning. Djuren
kvävas hos Utricularia, Genlisea, Dionaea och
Aldrovandia. Även här påskyndar slem i
luftrörens mynningar döden. Upplösande enzym
avsöndras hos i. av glandelhår; i dessas
cellinnehåll försiggå egendomliga förändringar.
Retas körtlarna av djur el. köttbitar,
avsöndra de slem och peptoniserande enzym.
Bensoesyra hindrar djurkropparnas
förruttnelse hos bl. a. Utricularia och Pinguicula. I.
utan »magsaft» (sönderdelande enzym) äro
Sarracenia, Darlingtonia och Cephalotus. I
deras kannor el. krukor samlas vatten, i
vilket djurkropparna genom mikroorganismers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
