Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inskjutning - Inskrifter - Inskription - Inskriven figur - Inskrivning - Inskrivningsbok - Inskrivningsdomare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
639
Inskrifter—Inskrivningsdomare
640
med stöd härav sådana ändringar göras i
skjutelementen (se d. o.), att målet efter ett
antal skott kan träffas. Är avståndet till
målet känt och kan genom meteorologiska
mätningar eller särskild s. k.
dagslägesskjut-ning de atmosfäriska förhållandenas
inflytande (jfr B a 11 i s t i k, sp. 794) på kulbanan
bestämmas, kan inskjutning bortfalla. Så
sker alltid vid luftvärnsartilleriet och ofta
vid kustartilleriet på grund av svårigheten
att medhinna inskjutningen. Om
Tabellinskjutning se d. o. Jfr även
Ljudmätning, Riktning och S k j u t r e
g-1 e r. G. af W-dt.
Inskrifter (lat. inscriptiones). Studiet av i.
kallas epigrafik och är av största vikt
för kännedomen om forntidens liv och historia.
Epigrafikens område bestämmes av en yttre
omständighet, materialet för skriften: sten,
metall, lera i motsats till papyrus och
pergament. Däremot svarar i stort sett en inre
olikhet i fråga om innehållet, ehuru även
sådana texter av litterärt och historiskt
innehåll, som eljest bruka nedskrivas, någon gång
finnas inristade i sten. Antikens i. äro
synnerligen talrika och mångskiftande. En stor
mängd offentliga urkunder inristades på
stenek bronstavlor för att utställas offentligt,
t. ex. beslut av folkförsamling och råd,
fördrag, domar, edikt o. s. v., kontrakt,
räkenskaper o. a. urkunder av ekonomisk innebörd.
Många äro av sakral art; hit .räknas även
kalendrar (lat. fasti) och uppräkningar av
segrar och segrare vid festspelen. Vidare
märkas i. på byggnader, konstverk,
gravvårdar och votivgåvor samt i., målade på
lerkärl o. s. v. eller stämplade på lervaror,
tegel, metallföremål o. s. v.; de flesta äro
signaturer eller fabriksmärken. En klass för
sig bilda polletter (inträdesmärken o. dyl.).
Nutidens affischer och plakat motsvarades av
direkt på väggen målade i.; vidare ha
klåfingriga människor då som nu kratsat eller
tecknat i. på väggarna. De sistnämnda båda
arterna, som ge en levande inblick i
folklivet, äro särskilt bekanta från Pompeji.
Ett systematiskt samlande och utgivande
av i. verkställdes av vet.-akad. i Berlin på
1800-talet; anordningen är geografisk. Böckh
m. fl. utgåvo de grekiska i. (»Corpus
inscrip-tionum graecarum», 4 bd, 1828—59; register
1877). Den stora tillväxten av material
nödvändiggjorde ett nytt verk, numera kallat
»Inscriptiones graecae», påbörjat 1873 och
ännu under utgivning. Från detta avskildes
Mindre Asiens i., vilkas utgivande
överlämnades åt vet.-akad. i Wien (»Tituli Asiae
minoris», hittills endast de lykiska i.
utgivna). Viktiga äro vissa samlingar från
särskilda trakter eller orter, t. ex. från
Olympia, Pergamon, Priene, Delfi o. s. v. Den
stora latinska samlingen »Corpus
inscriptio-num latinarum» är Mommsens främsta
livsverk. Efter världskriget har den enhetliga
ramen sönderbrutits, då fransmännen
igång
satt självständiga publikationer av i. från
Delfi, Delos (F. Dürrbach, »Inscriptions de
Délos», 1926) och Franska Nordafrika (S.
Gsell, »Inscriptions latines de 1’Algérie», I,
1922).
Litt. är synnerligen vidlyftig och
svåröverskådlig; nya fynd samlas i R. Cagnat och M.
Besnier, L’Année Epigraphique (1888 ff.) och
»Supplementum epigraphicum graecum» (från
1923). Urval av de viktigaste
inskriftsamlingarna: W. Dittenberger, »Sylloge
inscrip-tionum graecarum» (3:e uppl. 1915—24) och
»Orientis graeci inscriptiones selectae» (1903
—05); H. Dessau, »Inscriptiones latinae
selectae» (1892—1916); »Sammlung der
griechi-schen Dialekt-Inschriften» (1883—1915); E.
Diehl, »Inscriptiones latinae christianae
ve-teres» (1925 ff.). Hjälpmedel: W. Larfeld,
»Griechische Epigraphik» (3:e uppl. 1914; i
I. v. Müllers »Handbuch der klassischen
Al-tertumswissenschaft»); R. Cagnat, »Cours
d’épigraphie latine» (4:e uppl. 1914).
Académie des inscriptions et belles-lettres
inom Institut de France påbörjade 1881 »Corpus
inscriptionum semiticarum»; vidare märkas
M. Lidzbarski, »Handbuch der nordsemitischen
Epigraphik» (1898) och »Ephemeris für
semi-tische Epigraphik» (från 1902); se
Semitiska språk; om den viktiga
Mesainskrif-ten se Mes a. Om egyptiska i. se
Egyptiska språket och skriften, om
fornnordiska se Runor, qm
assyrisk-baby-loniska och fornpersiska se Kilskrift;
om övriga folks inskrifter se i allmänhet
artiklar om deras språk och litteratur. M.PnN-n.
Inskription, inskrift.
Inskriven figur, mat. En månghörnig figur
säges vara inskriven i en kroklinje, om alla dess
hörn ligga på den senare, och omvänt säges
en kroklinig figur vara inskriven i en
mång-hörning, om den förra tangerar den senares
alla sidor. Villkoren för inskrivning av
figurer ha gjorts till föremål för matematiska
undersökningar, särskilt då fråga är om
ko-niska sektioner. T. B.
Inskrivning. 1. {Krig sv.) Förrättning,
varigenom värnpliktigt manskap införes i
krigsmaktens rullor. I. verkställes av en i n s k r i
v-ningsnämnd inom varje
rullföringsom-råde (inom Stockholms stads finnas tre
nämnder) och prövas av en
inskrivningsre-vision inom varje inskrivningso
m-råde (se d. o.). Vid eller efter
inskrivnings-förrättningen får den inskrivne ett
inskriv-ningsnummer och en
inskrivningsbok, där senare hans tjänstgöring m. m.
antecknas. För i. gälla värnpliktslagen 12 juni
1925 och inskrivningsförordningen 23 dec. 1925
med senare ändringar. C. O. N.*
2. {Jur.) Se Inteckning och Lagfart.
Inskrivningsbok, se Inskrivning 1.
Inskrivningsdomare, judiciell tjänsteman,
som har att handlägga inskrivning av rätt
till fast egendom (jfr Inteckning och
Lagfart) och dylika ärenden. Önskemålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
