Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inspiration - Inspirera - I. N. S. T. - Instabil - Installation - Installera - Instans - Instansordning - Insterburg - Instillera - Instinkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
643
Inspirera—Instinkt
644
böckernas tillkomst. Utom judendom och
kristendom gäller detta i synnerhet bramanismen
och islam. Inom kristendomen kommer
uttrycket i. från den lat. övers, av grek,
theo’-pnéustos, 2 Tim. 3: 16. I fråga om denna i.
påverkades den gamla kyrkan av
judendomens läror om dess heliga skrifters uppkomst
samt av den grekiska, av den hellenistiska
judendomen och Filon upptagna åskådningen
av extasen. Efter reformationens nyväckta
värdering av bibeln, som hos Luther ej
hindrade hans frihet i bedömandet av de särskilda
skrifterna, följde hos dess dogmatiker, i
synnerhet från Calovius, de stränga
formuleringarna av inspirationens art. Den Helige
ande fattades som upphov till såväl form som
innehåll, och författarna blevo mekaniska
skrivare efter hans diktamen. Enl. de
reformerta voro bokstäverna inspirerade (b o
k-stavsinspiration). Varje ord ansågs
ingivet av anden (verbalinspiration).
»Formula consensus helvitici», den schweiziska
bekännelseskriften av 1675, lärde, att även
vokaltecknen i G. T. äro av gudomligt
ursprung. Det nyare kravet på att hålla sig
till urkundernas verkliga, historiska mening
har genombrutit inspirationsläran.
Schleier-macher fattar i. som ett fortvarande
inflytande av den för den kristna kyrkan
karakteristiska, från Kristus utgående och
historiskt betingade anden.
Litt.: F. Fåhræus, »Den evangeliska
skriftprincipen» (1906); N. Söderblom, »Om
reli-gionsurkunder» (i »Främmande
religionsur-kunder», I, 1908). N. S.*
Inspirera, ingiva; intala; hänföra; inandas.
I. N. S. T., förk. för lat. in nömine sa/nctae
trinitätis, i den heliga treenighetens namn.
Instabll, ostadig, vacklande.
Installation. 1. Den ceremoni, genom
vilken en nyutnämnd ämbetsman insättes i
ämbetet. I Sverige kunna borgmästare, rådmän
och magistratssekr. installeras av
landshövdingen eller dennes ställföreträdare. I. av
kyrkoherdar sker under församlingens
deltagande genom en gudstjänstlig handling, som
närmast har karaktären av en förbön. Till
professorers i. utfärdar rektor
inbjudningsskrift, och vid akten hålles föreläsning av den
nyutnämnde. O. Hpl.
2. (Tekn.) Uppsättande av apparater,
maskiner, ledningar för elektrisk belysning och
kraft, värme, vatten o. dyl. inom byggnader
eller på fartyg. — Installatör, den, som
yrkesmässigt utför installationsarbeten. Jfr
Montera. — Om elektrisk
installatör se d. o. G. H-r.
Installera, utföra en installation (se d. o.).
Insta’ns (av lat. insta’ntia, enträgen
begäran), jur., avd. inom systemet av ett lands
domstolar. Domstol, som äger att först upptaga
ett mål till behandling och avdömande, säges
döma i eller vara första i. Domstol, som
avdömer ett från en sådan överklagat mål,
överdomstol, säges döma i andra instans.
Högsta i. säges den domstol vara, från
vilken intet överklagande får äga rum. Som regel
gäller, att den första domstolens domslut icke
utan vidare antages såsom slutligt avgörande;
det kan, om någon av parterna önskar det,
underkastas överordnad domstols prövning.
Huru många gånger en sådan ny prövning
kan tillåtas är olika i skilda länder; vanl.
kunna en eller två sådana påkallas. En i.
kan vara inrättad för att möjliggöra ett måls
förnyade prövning i målets hela vidd; en
sådan överdomstol brukar kallas a p p e 11
a-tionsdomstol. Men en högre i. kan ock
vara så anordnad, att den åsyftar en förnyad
prövning blott av rättstillämpningen i målet;
den brukar då kallas revisions- eller k a
s-sationsdomstol. — Ordet i. får motsv.
användning också för andra myndigheter än
domstolarna, då de äro varandra över- och
underordnade och klagan mot åtgärd av den
underordnade kan föras hos den överordnade.
Jfr Instansordning, Kassation
s-domstol och Revision. I. Afz. (T. E.)
Instansordning, jur., den ordning, som råder
i fråga om instanserna i ett land (se Instans).
I fråga om de allmänna domstolarna i
Sverige finnas sedan 1849 tre instanser, näml,
häradsrätt på landet och rådstuvurätt i stad;
hovrätt; Högsta domstolen. Vissa mål ang.
åtal mot ämbetsmän upptagas omedelbart i
hovrätt eller av Högsta domstolen. — Av
specialdomstolarna (t. ex. för militära mål,
ägo-delningsmål m. fl.) äro några inrättade i
särskilda instansordningar.
1’nsterburg [-bork], stad i östpreussen, vid
Angerapp (se d. o.); 38,701 inv. (1925). Viktig
järnvägsknut. Maskinfabriker, gjuterier och
bryggerier. Slott, uppfört som ordensborg
omkr. 1337. — I. besattes under världskriget
av ryssarna 24 aug. 1914 och blev general
Rennenkampfs högkvarter men återtogs redan
11 sept. s. å. av tyskarna.
Instillèra (av lat. sti’Ua, droppe), indrypa
(läkemedel i sår, ögon, öron o. s. v.). —
Subst.: Instillatiön.
Instinkt är en för alla individer av en art
ärftlig disposition att besvara en bestämd yttre
eller inre retning med en i regel
ändamålsenlig reflexhandling eller kedja av dylika.
Inre förändringar, t. ex. i samband med
individens uppväxt, åstadkomma också växlingar
i fråga om i. Sålunda reagera t. ex. unga djur
mot en hotande fara på annat sätt än vuxna.
Medan de förra gömma sig eller ligga orörliga,
söka de senare fly eller försvara sig.
Typiska instinkthandlingar kunna hos högre djur,
framför allt ryggradsdjur, även modifieras
på grund av yttre omständigheter. Härpå
beror, att vilda djur i trakter, där människor
ej förekomma, reagera på annat sätt vid möte
med mänskliga varelser än sådana i befolkade
områden. Hos lågt stående djur saknas
dylika anpassningar, varför man ej anser dem
vara i stånd till egentliga instinkthandlingar.
Även människan, vars göranden o. låtanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
