Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Irland - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
727
Irland (Historia)
728
lord S p e n c e r som lordlöjtnant och den
försonlige lord F. Cavendish som
minister för I. Dessa anlände till Dublin 6 maj,
men på aftonen s. d. nedstuckos i
Phænix-parken Cavendish och understatssekreteraren
Burke av feniska lönnmördare. Gladstone
måste nu återgå till tvångspolitiken, som
energiskt fortsattes till ministärens fall (juni
1885). Då Gladstone i febr. 1886 åter kom
till makten, tog han J. M o r 1 e y till
minister för I. och framlade (i april) sin första
home-rule-bill (se därom Gladstone, sp.
727). Den förkastades i underhuset (i juni),
och vid den därpå följ,
parlamentsupplös-ningen fingo unionisterna majoritet. Under
Salisburys andra ministär (aug. 1886—aug.
1892) var A. J. Balfour (mars 1887—okt.
1891) minister för I. och återställde där med
fast hand något så när ordningen samt
utvecklade samtidigt en vidsynt verksamhet för
uppkomsten av ett självägande bondestånd.
Redan Salisburys kortvariga första
ministär hade 1885 i detta syfte genomdrivit
den s. k. lord Ashbournes lag, vars
grundsats var, att staten skulle låna de
irländska arrendatorer, som ville köpa sina
arrendehemman, den därför nödiga summan.
Genom Balfours Land purchase act av 1891
utsträcktes väsentligt tillämpningen av
Ash-bournelagen, och därjämte upprättades en
särskild kommission för överbefolkade trakter
(Congested districts board) med uppgift att
där för statsmedel inköpa till småbruk
lämplig jord samt i övrigt främja befolkningens
inkomstmöjligheter. Inom nationalistpartiet
uppkom, då Parnell 1890 dömdes skyldig till
äktenskapsbrott, en svår splittring, som
fortfor även efter Parnells död (6 okt. 1891) och
avsevärt förlamade partiets verksamhet.
Valen 1892 gåvo liberalerna en svag och av
irländarnas röster beroende majoritet.
Glad-stones andra home-rule-bill (1893) behöll i
brittiska parlamentet 80 irländska ombud
utan kompetens att votera i endast England
och Skottland angående frågor. Den vann vid
tredje läsningen (1 sept.) endast 34 rösters
majoritet och förkastades i överhuset (8 sept.).
Gladstone avgick mars 1894, och ministern för
I., Morley, lyckades ej under Roseberys
ministär (till juli 1895) genomföra sina
irländska jordreformplaner. Under det konservativa
partiets därpå följande långa maktperiod
(juli 1895—dec. 1905) stod jordfrågan i
förgrunden av regeringens irländska politik.
G. W y n d h a m, minister för I. nov. 1900
—mars 1905, genomdrev 1903 en
betydelsefull Irish land act. Den hade föregåtts av en
»jordkonferens» 1902, varvid irländska
politiker av skilda partier. även det
nationalistiska, fredligt samverkat. Genom den nya
jordlagen gavs åt en godskommission
(esta-tes commissioners) befogenhet att uppköpa
gods, stycka och sälja dem till arrendatorer
samt förmedla direkta jordköp, varvid staten
lovade till jordförvärvs underlättande
för
skjuta intill 12 mill. pd st. och därutöver
ikläda sig en garanti ända upp till 100 mill.
pd st. Statens förskott skulle med vissa
lättnader återbetalas under 68^2 år. Nya
förmåner bereddes arrendatorerna genom en av
Asquiths liberala ministär genomdriven Irish
land act av dec. 1909.
Sedan parlamentsvalen 1910 gjort det av
John Redmond ledda irländska
nationalistpartiet till tungan på vågen i underhuset,
dröjde det ej länge, innan ministären Asquith
(1912) framlade en home-rule-bill. I. skulle
nu få en särskild ministär, ansvarig för ett
irländskt parlament med nominerad senat och
folkvalt underhus. I riksparlamentet skulle
42 irländska deputerade ha säte, och detta
skulle med ensamrätt besluta i utrikes-,
försvars- o. a. riksfrågor samt i ett antal
t. v. »reserverade» ärenden. Irländska
parlamentet skulle få begränsad
bestämmanderätt i fråga om skatter och tullar på I.
Billen antogs två sessioner i rad av
underhuset men förkastades bägge gångerna i
överhuset (jan. och juli 1913). Enligt 1910 års
författningsändring skulle dess antagande av
underhuset i nästa session göra den. till lag
utan överhusets medverkan, och inför denna
utsikt började man i Ulster vidtaga
förberedelser för inbördeskrig: Ulsters covenant 28
sept. 1912 om motstånd med alla medel,
upprättandet av en »provisorisk regering» i
Ulster med sir Edward Carson som ordf, i sept.
1913, organisering av en frivillig Ulsterarmé
(IJlster volunteers) och hemlig vapenimport i
stor utsträckning. Ulsters lagtrotsande
exempel följdes småningom i motsatta lägret, och
i nov. 1913 beslöto några nationalistiska
grupper att som motvikt mot Ulsters
frivilliga armé uppsätta en frivillig kår (National
volunteers). Rörelsens synlige ledare var prof.
John (Eoin) MacNeill, intimt förbunden med
den av Arthur Griffith organiserade
sinnfeinrörelsen (se Sinn Fe in), vilken
emellertid då ännu endast var föga utbredd,
mest i ungdomliga intelligenskretsar.
Griffith drömde om att med »passivt motstånd»
efter mönstret av Deäks taktik i Ungern
bringa England att tröttna på unionen,
varjämte I. skulle genomsyras med gammal
gaelisk kultur och genom energiskt ekonomiskt
uppryckningsarbete även på detta område
frigöras från beroende av utlandet. Myteri
-ansatser i lägret vid Curragh (mars 1914)
visade, att arméns officerare ej voro att
påräkna, om Ulster skulle med vapenmakt tvingas
in under självstyrelselagen. Home-rule-billen
antogs emellertid 25 maj för tredje gången i
underhuset, men den proklamerades t. v. ej
som lag, i avvaktan på utgången av nya
kompromissförsök (juli) vid en av konungen
inkallad partiledarkonferens. Dessa
misslyckades, och inbördeskriget stod för dörren.
Världskrigets utbrott (aug.) förändrade i
ett slag situationen. Redmond betygade
regeringen I:s lojalitet under kriget, och de första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
