- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 10. Hopp - Jülich /
731-732

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Irland - Historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

731

Irland (Historia)

732

1914 uppsatta frivilligkårer, nu kallade Irish
republican army, beräknades uppgå till inemot
200,000 man). Lantpolisen (Royal irish
con-stabulary) reorganiserades och beväpnades, bl.
a. med handgranater, och till dess stöd
inför-skrevos för framtida polistjänst avsedda
engelska och skotska rekryter, värvade bland
mängden av demobiliserade soldater och ofta
synnerligen oregerliga; på grund av
uniforms-brist buro de till de svarta poliskapporna
sina soldatbyxor av kakityg och kallades
därför black-and-tans (»svarta och bruna»).
Obekanta med förhållandena på I., betraktade
de sinnfeinarna över lag som »mördarligor»,
medan dessa å sin sida ansågo sina
våldsbragder som legitima krigshandlingar. Nu
följde ett hemskt år av allt tygellösare
skräckvälde och anarki. Razzior efter
vapen, gatustrider och överfall från bakhåll
förekommo ständigt. Mord och överfall på
poliser och soldater följdes av att hela
byar uppbrändes, bojkottning besvarades med
plundring o. s. v. I dec. 1920 kungjorde
regeringen, att otillåtet bärande av vapen, ja,
t. o. m. härbärgerande av upprorsmän belagts
med dödsstraff. Samtidigt legaliserades och
systematiserades »repressalierna».

Självstyrelselagen av 1920 trädde i kraft
19 april 1921. Sinnfeinarna besatte utan
motkandidater 124 av de 128 mandaten i
Syd-irlands parlament. Sinnfeinregeringen hade
upprättat egna domstolar i hela Sydirland i
st. f. de bojkottade regeringsdomstolarna och
styrde faktiskt hela landet utanför de av
brittiska soldater och polistrupper besatta
platserna. Lloyd George beslöt då plötsligt i
maj 1921 att förhandla. 10 juli ingicks ett
stillestånd, varpå De Valera, Griffith och tre
andra ledande sinnfeinare 12 juli reste till
London för underhandlingar. Lloyd George
erbjöd åt I. i stort sett samma ställning inom
riket, som dominions intogo, men De Valera
uppträdde envist som redan lagligen
fullmyn-dig statschef över hela I. (Ulster inbegripet).
Ett nytt förhandlingsanbud följde 7 sept. om
en konferens »huru I:s association med det
samfund av nationer, som kallas Brittiska
riket, bäst kan förenas med irländska
nationella strävanden», och på denna neutrala
för-handlingsbas kommo 10 okt. nya
underhandlingar i London till stånd. Bland de irländska
förhandlarna märktes Griffith och Collins (ej
De Valera), bland de brittiska Lloyd George,
Churchill och lord Birkenhead. Då
förhandlingarna drogo ut på tiden, hotade brittiska
regeringen omsider med fientligheternas
återupptagande i stor skala; inför denna
utsikt förmådde Griffith och Collins sina
kolleger att gå med på en kompromisslösning. Så
tillkom uppgörelsefördraget av 6 dec. 1921.

Enl. fördraget skulle uppsättas en »fristat»,
Irish free State, med »samma konstitutionella
ställning inom det såsom Brittiska riket kända
samfundet av nationer som Kanada,
Australien, Nya Zeeland och Sydafrika».
Lordlöjt

nanten skulle ersättas med en på samma sätt
som i Kanada tillsatt generalguvernör. Den
ömtåliga edsfrågan löstes så, att
fristatsparla-mentets medlemmar skulle svära dess
författning »tro och lydnad» och samtidigt »trohet»
åt Georg V och hans efterträdare »i kraft
av I:s gemensamma medborgarskap med
Storbritannien och dess tillhörighet till och
medlemskap i den grupp av nationer, som bilda
den brittiska sammanslutningen av nationer»
(Commonwealth of nations). Fristaten åtog sig
andel i statsskulden, brittiska flottan I:s
kustförsvar. I Nordirland (som 7 juni 1921
organiserats med egen regering och eget
parlament samt sir J. Craig, se d. o., som
premiärminister) skulle 1920 års författning förbli i
kraft, ifall önskan därom uttalades till
konungen, och dess gräns till fristaten
bestämmas av en tremannakommission (en medlem
för Nordirland, en för fristaten, en av
brittiska regeringen tillsatt ordf.). Sydirland
skulle, tills författning utarbetats, styras av
en provisorisk regering, utsedd av de enL
1920 års akt valda parlamentsmedlemmarna.

Fördraget betraktades på bägge
ytterlig-hetshållen som en kapitulation, av Griffith
och Collins åter som en nödvändig
mellanform på vägen till fullständigt oberoende.
De Valera däremot påyrkade hetsigt dess
förkastande. Fördraget godkändes dock av
Dail Eireann 6 jan. 1922 med 64 röster
mot 57. De Valera nedlade då (9 jan.)
presidentposten; i stället blev Griffith 10 jan.
president. Från det formliga
ratifikations-sammanträdet av Sydirlands
parlamentsmedlemmar 14 jan. uteblevo De Valera och hans
anhängare. S. d. utsågs den provisoriska
regeringen (ordf. Michael Collins). Den
siste brittiske vicekonungen, lord Fitzalan,
överlämnade 16 jan. Dublin castle åt
provisoriska regeringen. Det visade sig snart, att
irländska armén var söndrad och till stor del
höll fast vid republiken. Följden härav blev
ett bittert inbördeskrig mellan irländarna
själva, och det såg länge ut, som om fria val
till ett författningsgivande parlament voro,
otänkbara. Vid valen 16 juni nåddes
emellertid betryggande majoritet för fördragets
.fullföljande. Collins vågade nu gå kraftigare
till väga. En upprorshop, som länge hållit
Dublins domstolspalats (The four courts)
besatt, tvangs att kapitulera (28 juni), och hela
Dublin rensades under gatustrider till 5 juli.
Några veckor därefter föll Collins, 16 aug.,.
offer för ett bakhåll; Griffith hade 12 aug. dött
av överansträngning. Bägges
regeringschefs-poster övertogos nu av W. T. Cosgrave.
Den nyvalda Dail Eireann antog författningen
(se om denna Irländska fristaten, sp.
737) i en för brittiska regeringen någorlunda
acceptabel form 25 okt. Den godtogs av
brittiska parlamentet och sanktionerades 6 dec.
T. Healy blev fristatens förste
generalguvernör. Ulster begagnade sig genast av sin i
fördraget stadgade rätt att på begäran uteslutas-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed May 21 19:51:01 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdj/0466.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free