Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Irminger, släkt - Irokeser - Iron and steel institute - Ironi - Ironiker - Ironside, sir William Edmund - Iro-skotska kyrkan el. Keltiska kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
741
Irokeser—Iro-skotska kyrkan
742
grafiska sällskapet (dess sekr. 1885—1903).
överste Johan I:s son målaren Valdemar
I. (f. 1850) var prof, vid konstakad. 1908—
20 och vann popularitet genom bilder av
sinsemellan mycket olika innehåll, t. ex. »Barnen
säga god natt till sina stjärnor», »På
bröllopsresa», »Jesus i Getsemane» och det ur
»Djungelboken» hämtade motivet »Mowgli
besegrar tigern». Representerad i
Kunst-museet och Hirschsprungs museum. Hans
maka, Ingeborg P lock ross I. (f. 1872),
är skulptris (statyer och byster i
Kunstmu-seet). P. E-t;G-gN.
Irokeser (eng. iroquois), ett indianförbund
av de s. k. fem nationerna (cayuga-, mohawk-,
oneida-, onondaga- och senecastammarna) i ö.
Nordamerika, vilket enl. en tradition slöts
omkr. 1570 på initiativ av onondagahövdingen
Hiawatha (se d. o.) till försvar mot krigiska
grannar (algonkiner och huroner). På
1700-talet ökades förbundet med tuskaroraerna. I.
bebodde som jordbrukande folk vid
européernas ankomst (1500-talet) större delen av nuv.
staten New York och trakterna ö. om Stora
sjöarna i Kanada. Efter holländarnas
ankomst skaffade de sig eldvapen och utsträckte
sitt välde, så att deras maktsfär nådde från
Ottawa river till Tennessee och från
Kenne-bec river till Illinois river och Michigansjön.
Både andligt och fysiskt stodo de ovanligt
högt. I. voro bittra motståndare till de
franska kolonisterna i Kanada och trogna
bundsförvanter till engelsmännen (även under
amerikanska frihetskriget). — I. tillhöra irokesiska
(iroquoian) språkgruppen, till vilken bl. a. även
räknas huroner och cherokeser. Wissler
beräknade 1922, att 50,160 pers, talade
irokesiska, av vilka många dock ej äro av ren
indianras. De anses snarare ha ökat än
minskat i antal sedan 1600-talet. Bland i. finnas
nu flera universitetsbildade personer. Litt.:
A. C. Parker, »The constitution of the five
nations» (i Bulletin 184, New York State
Museum, 1916). C. V. H-n. (E. N-d.)
Iron and Steel institute [äi’on ond stiT [-i’n-stitjöt],-] {+i’n-
stitjöt],+} engelsk förening av internationell
omfattning, avseende diskussion av praktiska
och vetenskapliga frågor inom järnindustrien,
dock ej rena handels- och lönefrågor.
Stiftades 1869; statligt fastställd (incorporated by
royal charter) 1899. Presidenten utses för ett
år. Vårmöte och höstmöte hållas årl.
Höstmöten höllos i Stockholm 1898 och 1926. —
I. utdelar Bessemermedaljen och ett antal
Car-negiestipendier, ev. med Carnegiemedalj. C. B.
Ironi (grek. etroneVa, förställning), det
framställningssätt, som skenbart gillar,
berömmer, bekräftar o. s. v. men i själva verket
ogillar, hånar och uppvisar det osanna, fula,
förvända; gäckande, hånande undermening.
Filosofiskt nyttjades i. av Sokrates; estetiskt
utreddes i:s begrepp av Solger och framför allt
av Jean Paul, som i Swift såg i:s främsta
litterära representant. Tysk nyromantik gjorde
i. liktydig med en subjektiv godtycklighet,
som satte sig över all verklighet och upphävde
den illusion, som utgjorde diktverkets
ursprungliga stämning och avsikt. — Verb:
Ironisera. — Adj.: Ironisk. C. R. N.*
Iröniker, person, som uppfattar el.
uttrycker sig ironiskt.
Ironside [äi’ensäid], sir William
Edmund, brittisk militär (f. 1880). Blev officer
vid artilleriet 1899, deltog i boerkriget och
blev kort efter världskrigets utbrott major
(okt. 1914). Han avancerade raskt, blev nov.
1918 t. f. generalmajor och var chef för de
engelska stridskrafterna i Archangelsk, tills
dessa återinskeppades till hemlandet sept.
1919; s. å. adlades han och blev generalmajor.
I. var 1920 befälhavare för de engelska
trupperna i n. v. Mindre Asien (Ismid force) samt
förde 1920—21 befälet i n. v. Persien. 1926
blev han divisionschef i Aldershot. M. B-dt.
Iro-skotska kyrkan el. Keltiska
kyrka n, en bland de keltiska skoterna på Irland
från slutet av 300-talet utformad
kyrkobild-ning, som genom folkvandringarna isolerades
från Rom och det övriga Västerlandet och
därigenom kom att förete vissa säregenheter.
Gudstjänsten förrättades på modersmålet.
Gamla seder och bruk (i fråga om dagen för
påskfirandet, dopritualen, tonsurens form etc.),
som inom rikskyrkan ändrades eller föllo bort,
bibehöllos. Grekisk språkkunskap och
klassisk bildning höllos vid makt. Den viktigaste
avvikelsen låg i författningen, som utbildats
med hänsyn till klanindelningen. Varje klan
bildade en kyrklig enhet med en abbot som
högste ledare. Motsättningen mot rikskyrkan
var ej av heretisk natur, men förgäves sökte
den helige Patrik (d. 461), vars betydelse som
»Irlands apostel» överdrivits, överföra den
iro-skotska klan- och klosterkyrkan till
rom.-kat. ordning. Med klostret Armagh som
centrum utvecklade denna nu tvärtom sin egenart
och levde i århundraden ett rikt religiöst liv,
som särskilt tog sig uttryck i ett storartat
missionsarbete. Genom Columba d. ä. (se d. o.)
kristnades hela Skottland n. om Edinburgh.
Därifrån har den iriska missionen måhända
senare nått ända till Island, Grönland och
Nordamerika. Till Europas fastland drogo
Columba d. y., Gallus (se dessa ord) m. fl. och
nådde över Tyskland och Schweiz ned till
Italien. Vid 600-talets början kunde det
synas, som om Armagh och icke Rom skulle bli
det nya Europas andliga medelpunkt. Genom
den av Gregorius I igångsatta missionen i
det hedniska England avgick Rom dock med
segern. Avgörande blev synoden i Whitby
664. Sedan engelsmännen blivit katoliker,
be-höllo de som arv i:s missionsdrift, andliga
kraft och höga lärdom och gingo snart i
hundratal ut över kontinenten som
missionärer (jfr B o n i f a t i u s, sp. 811 ff.).
Samtidigt började egendomligheterna i
kyrko-organisation och kult undanträngas i
hemlandet, och sedan Irland 1172 erövrats av
engelske konungen Henrik II, genomfördes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
