Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Isidorus av Sevilla (Isidorus Hispalensis) - Isie - Isis - Isis (gudinna) - Isjakt - Isjaktsegling - Isjim - Iskander - Iskanderije - Iskanderun - Iskender - Isker - Isklausul - Isla, José Francisco de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
763
Isie—Isla
764
lagsamlingen »Hispana» eller
Pseudo-isi-doriska dekretalerna (se d. o.) är
I:s verk. — I:s skrifter utgåvos av F.
Are-vallo i 7 bd 1797—1803 (de äro utg. även av
Migne, i »Patrologia latina», bd 81—84).
Litt.: G. von Dzialowski, »Isidor als
Litera-turhistoriker» (1898); Ch. H. Beeson,
»Isidor-Studien» (1913); A. Scbnebel, »I. von Sevilla»
(1914). Hj.H-t.*
Isie, socken, se Lilla Isie.
Isis [ai’sis], se T h a m e s.
Isis [!’-], fornegyptisk gudinna, dotter till
Keb och Nut, syster och maka till Osiris.
Sedan Osiris dödats och sönderstyckats av Seth
och hans lemmar spritts åt alla håll, är det
I., som åter
hopsamlar dem och
återbördar guden till livet.
Sin son Ho rus
skyddar hon med vaksam
kärlek mot Seths
anslag. — Särskilt från
nya rikets tid blev
hennes dyrkan
mycket spridd. Hon
vördades som
fruktbarhetens och
åkerbrukets gudinna,
familjelivets beskyddarinna
och främjerska av
visdom och kunskap. Hon
avbildas i
människogestalt, ofta bärande
på huvudet den
hiero-giyf (jj j , som
symboliserar hennes namn
(egypt. ’st). Med
förkärlek avbildas hon
med Horusbarnet, och
man torde här kunna
se en prototyp till
madonnan med barnet.
Bland hennes tempel
är det på ön File
mest bekant. — I hel-
lenistisk tid spred sig I:s kult till
Medelhavsländerna och ombildades efter de grekiska
mysterierna. Särskilt dyrkades hon som
sjöfartens beskyddarinna. Under 200-talet e. Kr.
torde Isiskulten ha nått sin höjdpunkt men
måste vika för kristendomen. E. P-s.
Isjakt, sportredskap för segling på is;
består av två varandra korsande plankor, som
vila på skridskor el. medar (trä med
glidytor av mjuk götmetall el. fosforbrons); den
i aktre ändan av längdplankan fästa är
rörlig och försedd med rorkult. I aktern finnes
även ett plan el. en låda för rorsman och ev.
passagerare. I. riggades förr vanl. med
gaffelsegel och fock; nu nyttjas mest
marconi-rigg (se bild). — Seglingen försiggår
huvudsaki. efter samma regler som segling på öppet
vatten. Det är både teoretiskt och praktiskt
bevisat, att en i. kan föras fram snabbare än
Isjakt.
den förhandenvarande vinden. Detta
inträffar, då vinden kommer in mot i. omkr. 45°
för om tvärs. En fart av över 40 knop är
ej ovanlig. — Isjaktsegling förekom redan
på 1870-talet, bl. a. i Stockholm och
Karlskrona; den moderna isjaktseglingen
härstammar från Nordamerika och har nått sin högsta
utveckling där och i Sverige. Därjämte idkas
sporten i Finland, Lettland, Litauen,
Tyskland, Danmark och Holland. I Sverige
finnas lokala isjaktklubbar, t. ex. Stockholms
isjaktklubb, som är störst och äldst (stiftad
1901), Norrköpings och Örebro. Ett
internationellt förbund bildades 1928 i Riga men
omfattar endast Lettland, Litauen, Estland
och Tyskland. G. C-o.
Isjaktsegling, se I s j a k t.
Isji’m, vänsterbiflod till Irtysj, i v. Sibirien.
Genomflyter Kirgisstäppen och mynnar vid
Ust Isjimsk. Omkr. 2,000 km lång, segelbar
omkr. 150 km.
Iska’nder, pseudonym för A. Herzen (se d. o.).
Iskanderlje, se Alexandria.
Iskanderün, se Alexandrette.
Iske’nder (eg. AFiskandar), det
arabiska namnet på Alexander den store.
Isker, lat. Oescus, biflod fr. h. till Donau,
i Bulgarien. Upprinner på Rila planina och
genombryter Balkanbergen i en 74 km lång
passage; omkr. 300 km lång.
Isklausül, i certepartier (se d. o.) ofta
förekommande klausul till skydd för redarna,
om ishinder föreligger på lastnings- eller
lossningsplatsen. K. H. A.
I’sla, José Francisco de, spansk
författare, jesuit (1703—-81). Vann stort rykte
genom sina kvicka, bitande satirer (bl. a.
»Cartas de Juan de la Encina», 1732, mot
läkarna). I:s huvudverk och ett av de mest
betydande litterära monumenten i 1700-talets
Spanien är den under diktat namn
publicerade, berömda satirisk-didaktiska romanen om
predikanten »Fray Gerundio», riktad mot
prästernas uppstyltade och smaklösa
predikosätt, vilken blev mycket populär; den var
på sätt och vis en pendang till Cervantes’
»Don Quijote» och nådde liksom denna sitt
mål genom att bringa dåligt predikosätt i
Isis med Horns. Egyptisk
bronsfigur från 500-talet
f. Kr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
