Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Island - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
779
Island (Historia)
780
äldsta isländska kyrkolagen (från tiden
mellan 1122 och 1133). Vid biskopssätena
upprättades skolor, och under loppet av
1100-talet grundades flera kloster. Litteraturen
fick nu en blomstringstid, som fortsatte in i
följ. årh. Bristerna i statsorganisationen
framträdde emellertid efter hand allt tydligare
genom att vissa släkter bemäktigade sig
största delen av landets godord; mellan de få
maktinnehavarna uppstodo häftiga strider,
som resulterade i verkliga slag. Från
1230-talet sökte Norges konung vinna inflytande
i landet, dels genom kyrkan, som lydde
under ärkebiskopen i Nidaros, dels genom att
understödja vissa hövdingar mot de andra.
Ehuru hövdingarna hellre ville bevara makten
åt sig själva än överlåta den åt den norske
konungen, blev denne till slut den starkaste.
1262—64 ingingo isländarna ett fördrag (gamli
såttmåli) med konung Håkon Håkonsson, vari
de evuro honom tro och loven. I gengäld
förpliktade sig konungen bl. a. till att låta
isländarna behålla isländsk lag och att sörja
för tillräcklig tillförsel till landet. Handeln,
som på grund av I:s behov av främmande
varor alltid spelat en synnerligen viktig roll,
låg vid denna tid h. o. h. i norska händer,
varemot den tidigare delvis drivits av
isländarna själva.
Från f r i s t a t s t i d e n s slut till
reformationen, 1264 — 155 0. Sedan
I. underkastat sig den norske kungen,
infördes snart genomgripande förändringar i
lagstiftning, rättsväsen och förvaltning. En ny
lagbok, till stor del efter norsk förebild, antogs
1281. Alltingsdomstolarna avskaffades, och
deras verksamhet lades på lagrättan, som
därefter innehade både högsta domsmyndigheten
tills, m. två lagmän och rätten att stifta lag
tills, m. kungen. Lagsagomän och godar
avskaffades. Kungen satte en ombudsman
(hird-stjöri, senare höfudsmadur) att styra landet,
och under denne lydde flera sysslomän.
Kyrkans makt steg betydligt under den sista
fjärdedelen av 1200-talet, då den myndige biskop
Arni Porläksson (jfr Arne Torlaksson) först
genomförde en ny kyrkolag (1275) och
därefter trots starkt motstånd genomdrev, att
bestämmanderätten över kyrkorna och de
gårdar, där en kyrka stod, övergick från
bönderna till biskopen, dock endast under
förutsättning, att kyrkan ägde hälften av gården
eller mera (1297). 1300-talet, särskilt dess
sista hälft, var i många avseenden en
ned-gångstid för I., och 1400-talet ger i det stora
hela ett lika mörkt intryck. Naturkatastrofer
ödeläde hela bygder (jfr H e k 1 a), och
fruktansvärda farsoter, särskilt 1402—04 och
1494—95, lade stora delar av befolkningen i
graven. Rättssäkerheten var ringa, och
enskilda stormän, som hänsynslöst skott sig på
allmogens bekostnad, kunde tillåta sig alla
slags övergrepp. Biskoparna voro ofta
utlänningar, som i åratal bodde utom landet och
blott intresserade sig för sina intäkter.
Han
deln bedrevs först från Bergen på ett sätt,
som väckte isländarnas stora missnöje. Sedan
klippfisken blivit en mycket efterfrågad vara,
förbättrades förhållandena; från omkr. 1400
besöktes I. av fartyg, tillhörande både engelska
och tyska köpmän, vilka lågo i stark inbördes
konkurrens. All tillgänglig arbetskraft
strömmade till havet, och bönderna klagade
ständigt över bristen på folk. Kyrkans makt och
rikedom växte hastigt under 1400-talets
senare hälft och nådde sin höjdpunkt på
1530-talet, då biskoparna en tid ägde icke blott den
högsta andliga myndigheten i landet utan
även den världsliga. Kyrkan hade då kommit
i besittning av omkr. hälften av all
jordegendom på I. Men kort därefter infördes
reformationen trots kraftigt motstånd av biskop
Jön Arason. Sedan denne och två av hans
söner halshuggits 1550, kunde kungen obehindrat
lägga beslag på alla isländska
klosteregendomar, så att han blev ägare av minst en
sjättedel av all isländsk jordegendom.
Från reformationen till
själv-s t ä n d i ghe t s k a mp e n, 1550 — 183 0.
Den starka ökningen av kungens makt blev
till stor skada för I. Arl. gingo stora
summor ur landet till hans kassa, utan att I.
fick något i gengäld. Nämnas må dock, att
kungen i fråga om universitetsstipendier
lämnade isländska studenter i Köpenhamn vissa
privilegier, vilka funnos kvar till 1918.
Kungarna arbetade ivrigt på att, till förmån för
danskar, fråntaga engelsmännen och tyskarna
handeln på I. 1602 gav Kristian IV vissa
danska städer monopol att handla på I., vilket
visade sig synnerligen ödesdigert för landet.
I verkligheten prisgavs I. fullständigt åt
köpmännen, ty kontrollen över dem var ytterst
bristfällig, och de hade betydligt lättare än
isländarna att tala för sin sak hos regeringen.
Man klagade över att de utländska varor de
sålde voro dyra, dåliga och otillräckliga, men
om någon handlade med andra än danska
köpmän, straffades han strängt. Varje
möjlighet för landets ekonomiska utveckling var
numera utestängd, och befolkningen sjönk allt
djupare i armod. Under stränga vintrar eller
vid dålig gräsväxt dogo hundratals
människor, och skaror av svultna tiggare vandrade
mellan gårdarna. Enväldet infördes på I.
1662, och kort därefter ändrades landets högre
förvaltning därhän, att den blev beroende av
ämbetsverken i Köpenhamn, men
expeditionen av de flesta ärenden gick långsamt på
grund av det stora avståndet och regeringens
ringa kännedom om isländska förhållanden.
Något verkligt intresse för I. från regeringens
sida kan påvisas först vid mitten av
1700-talet, då betydliga summor anslogos för att
realisera fogden Sküli Magnüssons planer på
isländsk ylleindustri m. m., men dessa
fabriksföretag misslyckades, bl. a. emedan
köpmännen gjorde allt för att skada dem. Särskilt
sedan en framstående isländare, Jön
Eirfks-son, 1771 fick hand om isländska ärenden i Kö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
