Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 10. Hopp - Jülich / 837-838 (1929) - Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - Författning, förvaltning och rättskipning - Flagga m. m. - Kolonier och kolonialhistoria - Förhistoria

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(delitti) och förseelser (contravvenzioni), där
straffet (fängelse eller böter) rör sig inom
vissa för olika mål växlande gränser.
Straffrättstribunalen döma om delitti, där straffet
är högst 10 års fängelse, assisdomstolarna
(med jury) döma i första instans om svårare
brott och om alla politiska brott, i högsta
instans i mål, som vädjats dit från
straffrättstribunalen. Kassationsdomstolen äger för
olaglighet annullera lägre domstolars domar
och avgöra kompetensfrågor. 1926 tillkom en
särskild domstol för brott mot statens
säkerhet. Även finnas en högsta
vattenrättsdomstol och en högsta militärdomstol; i vissa fall
kan senaten fungera som riksrätt.

        V. S–g.

Flagga. I:s flagga är grön, vit och röd,
avdelad i vertikala fält och med huset Savojens
vapen anbragt i det vita mittfältet (se
flaggkartan vid art. Flagga). — Om italienska
ordnar se d. o.

Kolonier och kolonialhistoria. Trots det att
utvandringen från I. länge varit stor även
till områden såsom Nordafrika, där ett
italienskt kolonialvälde skulle ha kunnat komma
till stånd, har I. där förekommits av
Frankrike, och först 1882 lyckades I. sätta sig i
besittning av Assab, 1885 av Massaua,
begynnelsen till Eritreakolonien. 1891 tilltvang sig
I. protektoratet över nuv. Italienska
Somalilandet. I:s försök att lägga under sig
Abessinien avvisades genom nederlaget vid Adua
1896 (se Abessinien, sp. 49). Först 1912
lyckades sedan I. genom kriget med Turkiet
fråntaga detta land Rhodos, Tolvöarna
(Dodekanesien) och Libyen. Efter världskriget
uppnådde det ett par fördelaktiga
gränsregleringar mot Englands Keniakoloni 1924
(Jubaland) och mot Egypten 1925 (Djarabub m. m.).
I Kina han I. sedan 1902 en mindre
koncession i Tien-tsin. I:s kolonier utom Europa
äro till största delen stäpper och öknar.
Endast de grekiska öarna ha något egentligt
ekonomiskt värde. I sin helhet omfatta I:s
kolonier 2,257,000 kvkm med omkr. 1,881,000
inv. (endast 0,8 inv. per kvkm), fördelade på
nedanstående kolonier:

	Areal i kvkm	Folkmängd
I. Asien
Rhodos och Tolvöarna	2,544	104,523 (1922)
II. Afrika
Libia; Tripolis	900,000	550,000
Cyrenaica	746,000	200,000
Eritrea	119,700	402,800 (1921)
Italienska Somalilandet	495,000	620,700 (1921)

        O. Sjn.

Förhistoria. I. är bebyggt så långt tillbaka,
som över huvud spår av människor äro kända.
Fynd alltifrån den äldsta paleolitiska
perioden (se d. o.) ha gjorts över nästan
hela I. med undantag för Sardinien.
Anmärkningsvärd är bebyggelsen redan i
varmtid av Grimaldigrottorna nära franska
gränsen invid Mentone, en bebyggelse, som lämnat
märkliga spår efter sig även från paleolitiska
periodens slut (se Paleolitisk konst).
Övergången till neolitisk tid representeras av
tardénoisienkulturens små flintspetsar; en
berömd fyndort är Castellogrottan vid
Termini Imerese på norra Sicilien. Den till
den begynnande yngre stenåldern
hörande campignienkulturen spåras särskilt i
norra I. Under yngre stenåldern fortsätter
i någon mån bebyggelsen i klippgrottor, men
talrika lämningar av runda, i norra I. till
hälften underjordiska, klinhus ha anträffats,
stundom samlade till stadslika anläggningar,
några i södra I. t. o. m. skyddade av murar
av otuktad sten och vallar (ss. Matera i
Apulien och Hybla Megara på Sicilien).
Gravarna anlades invid de levandes boningar i
grottor (ss. i Liguriska alperna) eller invid
boplatserna. I båda fallen finnas
enmansgravar, omgivna av en stenkrets. Den
kulturella motsättningen mellan södra och norra
I. får under stenåldern ett första uttryck i
de olika keramikalstren.

Övergången till bronsåldern
(eneolitisk tid) kännetecknas i norra I. av den
första pålbyggnadsarkitekturen. Gravarna likna
där den föregående tidens och äro bäst kända
genom det stora gravfältet vid Remedello,
därav benämningen Remedellotid. I
södra I., där under samma tid den fyrsidiga
hyddan gör sitt inträde, uppkommer en ny,
för massbegravning avsedd gravform,
ugnsgravarna, med konst uthuggna bakugnslika
grottgravar. De äro bäst undersökta på
Sicilien (Castelluccio och Melilli).
Megalitgravar (se Megalitiska monument)
förekomma under denna tid blott i en liten
döslik form vid Otranto i sydligaste Apulien.
Om en tidig handel vittna t. ex. flintgruvorna
nära Syrakusa, cinnobergruvorna vid Monte
Amiata i Toscana, fynden av orientaliska
snäckor på vissa boplatser (t. ex. det berömda
Molfetta i Apulien) samt den första
kopparinförseln, innan den egna kopparmalmen i
Ligurien, Toscana och på Sardinien
tillvaratogs. Syditaliens förbindelse med utlandet
riktade sig mot den egeiska kulturkretsen,
varigenom stenålderns slut kan dateras till
omkr. 2000 f. Kr. I norditalienska fynd
avspeglas en förbindelse med länderna i n. och
n. ö. Under bronsålderns lopp utvecklas
pålbyggnadsverksamheten i norra I.; från
Poslättens centrala delar känner man nu flera
hundra pålbyggnader, ofta i stadslika
samhällen. Vid sidan av och helt analoga med
denna bebyggelse vid de norditalienska
sjöarna äro de s. k. terramarerna (främst
Castellazzo di Fontanellato vid Parma), ett
slags typologiskt yngre befästa pålbyggnader
på fast land. Från norra I. äro mycket få
gravar kända från äldre bronsåldern; man
har funnit såväl rester av obrända lik som
brandgravar. I Syditalien är, på enstaka
undantag när, massgraven förhärskande i form
av klippgravar och dösar samt i trakten av
Bari och Taranto ett slags gånggrifter. Från
n. spred sig vid bronsålderns slut
likbränningen ned mot Apulien, på sina håll dock

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>