Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - Historia - 3. Italien efter sin förening till ett nationellt kungarike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
847
Italien (Historia)
848
pretis’ tredje ministär (maj 1881—juli 1887)
antogs 1882 en ny vallag, som utsträckte,
rösträtten till deputeradekammaren från omkr.
630,000 valmän till omkr. 2 eller 2^ mill.
En brytning mellan Depretis och vänsterns
övriga ledare inträffade 1883; de senare
bildade den s. k. pentarkien, till vilken
hörde Baccarini, sicilianaren Crispi samt
nea-politanarna Zanardelli, Cairoli och Nicotera,
vilka inbördes tävlade om främsta platsen.
Depretis fick i stället stöd av högern och
förblev premiärminister till sin död. — Under
tiden hade I:s fullständiga anslutning till
Tyskland och Österrike kommit till stånd,
närmast framkallad av harmen över att
Frankrike 1881 tog väldet över Tunisien, där
många italienare slagit sig ned. Närmandet
till de mellaneuropeiska stormakterna
åtföljdes av en ökning av hären genom en ny
härordning 1882; två nya armékårer bildades.
Den nya förbindelsen (av maj 1882) mellan
Tyskland, Österrike och I. (se
Trippelallians) förblev t. v. hemlig.
1882 inleddesjhs kolonialpolitik; dåjiesattes,
hamnen Assab—v i-dJIöda_havet,—188ö’’ även
Massaua—med—område. Företaget medförde
dryga kostnader och långvariga strider med
Abessinien. Italienarnas nederlag vid Dogali
26 jan. 1887 tvang Depretis att i ministären
upptaga två av pentarkiens män, Crispi och
Zanardelli (april s. å.). Efter Depretis’ död
blev Crispi kabinettets chef. Anhängare av
trippelalliansen, fiende till Frankrike och det
katolska prästerskapet, till republikaner och
socialister, ivrare för I:s makt och storhet,
till karaktären viljestark och häftig, bevarade
han under de följ, tio åren med ett nära
treårigt avbrott sin ledande ställning. I
Abessinien kom ett fördrag till stånd med konung
Menilek av Schoa 2 maj 1889, och den
italienska kolonien organiserades i jan. 1890
under namnet Eri tre a (se d. o.). Under
Crispis styrelse blev man slutligen enig om
ny strafflag (1888); s. å. beslöts en ny
provins- och kommunallag, som gav ökad
självstyrelse. Ett kännbart slag för den katolska
kyrkan var lagen om de fromma stiftelserna
1890, som ställde dem under världslig
förvaltning. Med Frankrike började 1 mars 1888
ett häftigt tullkrig, som hårt drabbade den
italienska handeln, bl. a. vinutförseln.
Samtidigt trycktes rikets finanser också av de
stegrade utgifterna för här och flotta samt
omfattande järnvägsbyggnader, och man
kämpade från 1885 ånyo med statsbrist. En skarp
sammanstötning med högern vid en debatt i
finansfrågor medförde Crispis fall 31 jan. 1891.
Högerns ledare, markis di Rudini, bildade med
Nicoteras bistånd det nya kabinettet, som
lutade åt Frankrike utan att dock synbart
rubba det förras yttre politik;
trippelalliansen blev nu i juni 1891 för andra gången
förnyad, och viktiga handelsfördrag slötos 1892
med Tyskland och Österrike. Finanskrisen
störtade emellertid även denna ministär, och
Giolitti trädde 14 maj 1892 i spetsen för
regeringen men lyckades icke övervinna de
inre svårigheterna och fälldes i samband med
en bankskandal (Banca Romanaaffären). Nu
blev Crispi i dec. 1893 ånyo regeringens förste
man. Med hänsynslös kraft undertryckte han
oroligheter på Sicilien och fastlandet samt
kämpade med lagar och tvångsåtgärder mot
anarkism och socialism. Banca Romanaaffären
hotade ett ögonblick även Crispi; avgörande
blev emellertid händelsernas utveckling i
Afrika. Där hade fördraget med Menilek
efterföljts av nya tvister; italienska
regeringen gjorde gällande, att Menilek däri
förbundit sig att träda i förbindelse med andra
europeiska makter blott genom I:s
förmedling. 1893—94 hade italienarna slagit
mah-disterna vid Agordat och intagit Kassala,
varefter general Baratieri inträngt i landskapet
Tigre och i jan. 1895 besegrat Menileks
underkonung Ras Mangascha. Därpå skred Menilek
till angrepp på italienarna med en talrik här.
I slaget vid Adua 1 mars 1896 dukade
italienska hären under för fiendens övermakt.
På grund härav måste Crispi avgå, och en
ny ministär bildades under Rudini. Tigre
utrymdes, och 26 okt. s. å. slöts fred med Menilek
i Addis Abbeba, varvid I. avstod från
protektoratet över Abessinien men behöll Eritrea.
Under Rudini undergick I:s yttre politik en
förändring även i Europa. Utrikesministern
Visconti-Venosta (sedan 20 juli 1896) sökte
minska spänningen mellan I. och Frankrike. I.
hemsöktes jan.—maj 1898 av inre oroligheter
till följd av skattetryck och höga,
spannmålspris, som föranledde spannmålstullarnas
upphävande för viss tid. Även nu började oron
på Sicilien och spred sig under socialistisk
ledning över stora delar av fastlandet. 29
juni bildade general Pelloux ett nytt
kabinett. Redan Rudini hade i maj 1898 inlett
underhandlingar med Frankrike om ett slut
på det sedan 1888 fortgående tullkriget, och
nu slöts genom Luzzatti 21 nov. med denna
makt ett handelsfördrag, som stadgade
ömsesidig behandling som mest gynnad nation;
härmed bereddes väg för ett politiskt närmande.
Då delar a.v vänstern genom obstruktion
hindrade antagandet av regeringens mot den
socialistiska och republikanska agitationen
riktade lagförslag om förenings-,
församlings-och tryckfriheten, utfärdades de 22 juni 1899
som kunglig förordning (decreto-legge), under
förutsättning av parlamentets senare bifall,
men efter nya strider såg sig regeringen (5
april 1900) nödsakad att återtaga sitt dekret.
Tvister om arbetsordningen i kammaren
medförde kabinettets avgång; det efterträddes av
en moderatliberal ministär Saracco (24 juni).
Italienska anarkister hade tidigare mördat
franske presidenten Carnot (1894) och
österrikiska kejsarinnan Elisabet (1898), och en
internationell konferens mot anarkismen hade
nov.—dec. 1898 hållits i Rom; nu föll I:s egen
konung 29 juli 1900 i Mdnza offer för en
anar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
