Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - Historia - 3. Italien efter sin förening till ett nationellt kungarike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
849
Italien (Historia)
850
kistisk mördare. Umberto efterträddes av
sonen Viktor Emanuel III. En ny
ministär, mest vänstermän, under Zanardelli
kom till styret 15 febr. 1901. I:s finansiella
läge undergick vid denna tid en varaktig
förbättring; statspapperen uppnådde parikurs,
och guldagiot på italienska sedlar försvann.
Zanardelli avgick i okt. 1903, och Giolitti
bildade 2 nov. det nya kabinettet, varvid
han tog nya män ur väsentligen samma
grupper, som understött föregångaren.
Finansöverskottet möjliggjorde nya nedsättningar
av skatter och tullar, och genom nya lagar
sökte man främja södra I:s industriella
utveckling, höja folkundervisningen o. s. v.
Medan det goda förhållandet till Frankrike
upprätthölls, slötos nya handelstraktater med
Tyskland och Österrike, med vilka stater
trippelalliansen förnyats i juni 1902 och
åter förnyades 1908. — I början av 1905 tog
regeringen upp frågan om de italienska
järnvägarnas återgång till statens förvaltning;
de enskilda järnvägsbolag, åt vilka driften
1885 överlämnats för viss tid, hade näml, ej
visat sig vuxna sin uppgift. Sedan Giolittis
trogne anhängare Fortis bildat en ny ministär
(29 mars), antogos i april regeringens
järn-vägsförslag, varefter adriatiska, sicilianska
och Medelhavsbanorna övertogos av staten 30
juni. Dessutom inköptes 1906 av staten de
linjer, som ägdes av sydbanebolaget. Fortis
avlöstes 8 febr. 1906 av en
koalitionsmi-nistär under Giolittis medtävlare Sonnino, som
likväl ej höll sig längre än till 17 maj s. å.
Vid denna tid var Marockokonferensen i
Al-geciras samlad (jan.—april), där I.,
representerat av Visconti-Venosta, jämte England och
Ryssland understödde Frankrike mot
Tyskland och dess trogne »sekundant», Österrike.
Sedan Giolitti återtagit styrelsen, som han
nu förde till dec. 1909, beslöt
deputeradekammaren 29 juni om statsskuldens länge
förberedda konvertering. Finansläget ställde sig
fortfarande genomgående gynnsamt. I den
italienska utrikespolitiken, som numera leddes
av Tittoni, röjde sig strävandet efter
vänskapliga förbindelser med Frankrike och
England så starkt, att trippelalliansens
hållfasthet syntes hotad. Tvister med Turkiet
förebådade samtidigt en kommande brytning i
Tripolisfrågan. Genom en jordbävning 28 dec.
1908 blevo städerna Messina och Reggio nästan
fullständigt förstörda; antalet omkomna har
uppgivits till inemot 200,000. — Bosniens och
Hercegovinas fullständiga införlivande i den
österrikisk-ungerska monarkien 5 okt., utan
åtspörjande av de makter, som deltagit i
Ber-linkongressen 1878, väckte i I. starkt
missnöje, detta med hänsyn till I:s intressen på
Balkanhalvön, särskilt i Albanien. G. W-k.
I mars 1911 bildade Giolitti en ny ministär
med rösträttsreform, statligt
livförsäkrings-monopol m. m. på programmet. Den gjorde
allvar av I:s gamla önskemål att från
Turkiet förvärva dess nordafrikanska provinser
Tripolis och Cyrenaica (se därom
Tripolis-kriget). I:s krigsförklaring utfärdades 29
sept. Inför turkarnas och arabernas sega
motstånd i det inre av landet nödgades I., som
5 nov. utfärdat dekret om de båda
provinsernas annektering, söka göra Turkiet
freds-benäget genom att utsträcka
krigsoperationerna till Egeiska havet (april 1912). Efter
långt utdragna förhandlingar slöts 18 okt.
s. å. fred i Ouchy, varigenom Turkiet avträdde
de båda provinserna och återlämnandet av de
under kriget av I. besatta Tolvöarna i
princip medgavs men faktiskt ställdes på en
oviss framtid. Trippelalliansen förnyades sista
gången 5 dec. 1912, och i 1913 års Balkankris
samverkade I. med Österrike om att
utestänga Serbien från tillträde till Adriatiska
havet. Däremot motsatte sig italienska
regeringen sommaren s. å. Österrikes planer på
väpnat ingripande mot Serbien under andra
Balkankriget. I juni 1912 hade ministären
Giolitti genomfört en rösträttsreform, som
gav rösträtt åt myndiga och skrivkunniga
män samt åt manliga analfabeter, vilka fyllt
30 år eller fullgjort sin värnplikt. De nya
valen (okt.—nov. 1913) betecknade en tydlig
förskjutning åt vänster, och i kammaren
invaldes f. ggn även en liten katolsk grupp;
påven hade näml, lättat på det 1868 utfärdade
röstningsförbudet. Giolitti avgick mars 1914
och efterträddes av Salanera; som
utrikesminister kvarstod San Giuliano.
Vid världskrigets utbrott 1914 förklarade
sig I. neutralt (3 aug.) under framhållande,
att casus foederis ej förelåg, enär
österrike-Ungern ej åtsport 1. före det ultimatum till
Serbien, som skapat det läge, varur Tysklands
och Österrike-Ungerns krig med Ryssland
(sedan även med Frankrike och England)
framgick. Denna San Giulianos
neutralitetspolitik vann stöd även hos Giolitti, och
folkstämningen påverkades snart genom en ivrig
agitation för I:s deltagande i kriget på de
allierades sida mot arvfienden Österrike. Inom
regeringen fick krigspartiet insteg, då efter
San Giulianos död (okt.) Sonnino blev
utrikesminister. Förgäves sökte furst Bülow som
tysk ambassadör i Rom (från dec. 1914)
motverka interventionsivrarna genom att för I.
ställa i utsikt österrikiska landavträdelser. Det
var under denna övergångstid Salandra (i ett
tal 3 dec.) proklamerade »den heliga
egoismen» (sacro egoismo) som lösen för I:s
politik. Sonnino förhandlade samtidigt med
Österrike om priset för I:s fortsatta neutralitet
och med ententemakterna om lönen för
italienskt deltagande i kriget på deras sida. 26
april 1915 träffades i London det avgörande
hemliga avtalet med ententemakterna om I:s
inträde i kriget inom en månad mot
betydande, närmare angiven del i det väntade
segerbytet (Trentino, Trieste, Valona, Rhodos,
Tolvöarna, Görz, Gradisca, Istrien, n.
Dalma-tien m. m., däremot ej s. Dalmatiens kustland
eller Fiume). Krigspropagandan, ledd av
skal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
