Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italiens fornspråk - Italienska folkpartiet - Italienska krigsskådeplatsen under världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
859
Italienska folkpartiet—Italienska krigsskådeplatsen under världskriget
860
översiktliga framställning av den språkliga
etruskologiens historia och nutida ståndpunkt,
som f. n. finnes); W. Schulze, »Zur Geschichte
lateinischer Eigennamen» (i »Abhandlungen der
königlichen Gesellschaft der Wissenschaften
zu Göttingen», 1904; det berömda jätteverket
har även för etruskologien den största
betydelse); S. P. Cortsen, »Lyd og skrift i
etruskisk. I. Konsonanterne» (1908), »Vocabulorum
etruscorum interpretatio» (listor på
etruskiska ord med angivna betydelser, vilka förf,
anser vara antingen med säkerhet eller med
en viss sannolikhet utrönta i Nord. Tidsskr.
for Filologi, række 4, bd 6, 1917, s. 165 ff.),
»Die etruskischen Standes- und Beamtentitel,
durch die Inschriften beleuchtet» (i Danske
Vi-denskabernes Selskab, Historisk-Filologiske
Meddelelser, XI, 1, 1925); Eva Fiesel, »Das
grammatische Geschlecht im Etruskischen»
(1922); »Studi Etruschi», I—II (1927—28), »Atti
del primo congresso internazionale etruseo,
Firenze-Bologna 27 Aprile—5 Maggio 1928»
(1929); A. Trombetti, »La lingua etrusca.
Graminatica, testi con eommento, saggi di
traduzione interlineare, lessico» (1928; saknar
ej värde men motsvarar icke de på sina håll
högt spända förväntningarna). O. A. D.
Italienska folkpartiet (it. Parti’to popola’re
italia’no), demokratiskt katolskt parti, som
bildades 1919, sedan Vatikanen frångått sin
tidigare, avvisande ståndpunkt mot troende
katolikers och särskilt prästers deltagande i
Italiens politiska liv. Partiet ville verka för
bl. a. påvestolens frihet, familjelivets skydd,
konfessionella skolor, sociala reformer,
skiljedomstolar och rustningsminskning. Det
organiserades skickligt av sin förste generalsekr.,
prästen don Luigi Sturzo, vann stor
anslutning och insatte vid 1921 års val 109 av sina
män (popolari) i deputeradekammaren.
Partiledaren Meda var medlem av flera
koalitions-ministärer. Efter fascismens seger 1922
splittrades snart partiet, många medlemmar
anslöto sig till fascisterna, och påven lät 1925
avlägsna don Sturzo. Numera har partiet
nära nog inställt sin verksamhet. V. S-g.
Italienska krigsskådeplatsen under
världskriget. Om de omständigheter, som ledde till
Italiens deltagande i världskriget, se Italien,
sp. 850—851. Krigsförklaring mot Österrike
utfärdades 23 maj 1915; med Tyskland
inträdde ej krigstillstånd förrän aug. 1916.
Gränsen mellan Italien och Österrike,
räknat från Schweiz, gick genom en utpräglad
berg- och alpterräng först till Gardasjön och
följde sedan Dolomiterna i n. ö. riktning samt
vidare Kariska alperna österut ung. till
järnvägsknuten Tarvis (it. Tarvisio). Den gick
därefter i huvudsaki. s. riktning över v. delen
av Juliska alperna utmed höjder, som mot
havet bli allt lägre. Gränsen var från båda
hållen på vissa sträckningar försedd med
befästningar. I berg- och alpterrängen
förefun-nos spärrfort. och på österrikisk sida hade
Trient (it. Trento) utbyggts til! en
central
punkt för Adigedalens försvar. För
österrikarna var det särskilt av vikt att kunna
hindra ett fientligt infall över Kariska
alperna; strax n. därom, i Pusterdalen,
framgick näml, den viktiga järnvägsförbindelsen
mellan Kärnten och Sydtyrolen (järnvägen
Villach—Franzensfeste). De fåtaliga passens
svårtillgängliga beskaffenhet under1ättade
denna uppgift. Gränsen i ö. var däremot ej
försedd med permanenta
befästningsanläggningar på någondera sidan, men redan hösten
1914 igångsattes av österrikarna ett
omfattande arbete i syfte att provisoriskt befästa
fronten ö. om gränsen utmed floden Isonzo
från Tolmein (it. Tolmino) till havet. Av
gränsområdena kommo på grund av sin
belägenhet dels linjen från schweiziska gränsen
till Gardasjön, dels den n. ö. om Suganadalen
(ö. om Trient) liggande Dolomitfronten, dels
ock norra fronten att spela en underordnad
roll. Huvudkrigsskådeplatser blevo
gränsområdet s. ö. om Trient samt Isonzofronten.
De 9^2 månader, som förgingo från
världskrigets början till Italiens krigsförklaring,
hade landet en förberedelsetid, som
utnyttjades till härens förstärkande och materielens
komplettering. Vid uppmarschen avdelades
starka krafter mot Sydtyrolen, för att hären
skulle vara tryggad mot anfallsföretag
därifrån. Huvudkrafterna disponerades mot
Isonzofronten; där skulle offensiven
omedelbart taga sin början i överensstämmelse med
Italiens specialintresse att sätta sig i
besittning av de eftersträvade områdena vid
Adriatiska havet. Till generalstabschef vid
italienske konungens sida utsågs general
Ca-dorna, som därmed blev operationernas
verklige ledare. Arméns sammanlagda krigsstyrka
uppges vid krigsutbrottet ha uppgått till
1,230,000 man, vartill kom
territorialmili-sen med 1,900,000 man. Vid Isonzofronten
grupperades 3:e armén, hertigen av Aosta
(till höger), och 2:a armén, general Frugoni
(till vänster), tills, omkr. 850.000 man. På
österrikisk sida blev ärkehertig Eugen
överbefälhavare på italienska fronten; under
honom förde general Boroevitj von Bojna
befälet över de till Isonzofronten hastigt
samlade trupperna. Tyrolens försvar leddes av
general Dankl. Huvudstriderna ägde rum
på Isonzofronten, där de österrikisk-ungerska
trupperna bjödo ett segt och uthålligt
motstånd mot italienarnas anlopp; på denna
front förekommo ej förrän i krigets sista
skede de upplösande tendenser på grund
av nationalitetsblandningen, vilka tidigt
gjorde sig gällande på övriga fronter. De
strider, som föranleddes av de italienska tid
efter annan företagna anfallen, betecknas
som första, andra o. s. v. Isonzoslagen. Om
händelserna på övriga delar av fronten
under krigets första del kan i korthet sägas,
att italienarna visserligen i många fall
lyckades tränga in pä österrikiskt område men
att deras terrängvinst var liten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
