Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italienska krigsskådeplatsen under världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
861
Italienska krigsskådeplatsen under världskriget
862
Gränser mellan Italien, Österrike och Schweiz före kriget.
Frontlinjen i jnni 1915 omkr. en månad efter fientligheternas början.
Piavelinjen, till vilken österrikarna nådde fram nov. 1917.
Första Isonzoslaget tog sin början
omkr. 25 juni 1915, då italienarna avslutat
den ganska tidsödande uppmarschen. Det
kulminerade 5 juli, varefter anfallet avstannade.
Detta hade företagits över hela fronten, från
Tolmein söderut, men i synnerhet riktat sig
mot österrikarnas brohuvud vid Görz (it.
Gorizia) och mot den s. därom på
nordvästspetsen av Karst belägna Doberdoplatån.
österrikarna hade överallt avvisat
angreppen. Dessa upprepades 18 juli med strider,
som nådde sin höjdpunkt 20 juli och
avslutades mot slutet av månaden,
andralson-z o s 1 a g e t. Denna gång lyckades
visserligen italienarna till en början sätta sig fast i
de österrikiska linjerna på Doberdoplatån vid
Monte San Michele. Men ställningen
återtogs, och intet resultat vanns av den blodiga
drabbningen, som för italienarna medförde så
stora förluster, att ett längre uppehåll i
operationerna blev nödvändigt. 12 okt. tog
tredje Isonzoslaget sin början. Efter
50 timmars trumeld igångsattes 21 okt. det
italienska infanteriets anfall både mot
Doberdoplatån och mot Tolmeins ställningar.
Anfallen förnyades 1—3 nov., men därmed
voro även denna gång italienarnas planer
omintetgjorda. Det dröjde dock ej länge,
förrän ett nytt anfall, denna gång måhända
övervägande av politiska skäl, företogs. Även
i fjärde Isonzoslaget. 11
nov.—början av dec. 1915, blevo italienarnas
an-fallsföretag tillbakavisade, och vid årsskiftet
1915/16 stod österrikiska fronten obruten
utmed i huvudsak samma linje, där försvaret
från början planlagts. — Vintern 1916 rådde
i början relativt lugn på italienska fronten,
men Frankrikes fordran på aktivitet
framkallade i mitten av mars 1916 ett anfall av
italienarna, vilka dock ej heller då, i femte
Isonzoslaget, hade några framgångar.
Nu var emellertid läget för
Österrike-Ung-ern så gynnsamt — Serbien var satt ur
spelet och ryska armén tillbakakastad —, att
tanken på en offensiv mot Italien kunde
upptagas. Detta var den österrikiske
general-stabschefen Conrads gamla önskemål, och med
avböjande av planerna om samarbete med
tyskarna på västfronten började österrikarna
förbereda denna offensiv, som för att
åstadkomma ett avgörande resultat skulle utgå
från Trient och riktas mot s. ö. En framgång
där skulle åstadkomma en katastrofartad
verkan på de mot Isonzo framskjutna
italienska arméerna, vilka på denna front skulle
bindas genom ökad verksamhet från
österrikisk sida. Men svårigheterna för anfallets
genomförande voro stora. Den alpliknande
terrängen hindrade förflyttningen av större
truppstyrkor, de trafikleder bakom fronten,
med vilkas tillhjälp trupperna hastigt borde
framföras, lämnade åtskilligt övrigt att
önska, och italienarnas försvarsanläggningar
voro starka. Dessutom voro de kvarlämnade
österrikiska Isonzotrupperna för svaga för
att kunna binda de mot dem stående
överlägsna italienska krafterna. Anfallet
igångsattes 14 maj 1916 genom det långskjutande
artilleriets eld, och framryckandet på fronten
mellan Rovereto (i Adigedalen) och Borgo (i
Suganadalen) kunde fullföljas på vänstra
flygeln och mitten. Sålunda togs bergsplatån
Sette communi med dess knutpunkt Asiago;
s. d. erövrades ock den s. v. därom liggande
orten Arsiero. Men högra flygeln var ej
lika framgångsrik, och Cadorna var, sedan
han fått klait för sig anfallets kraft, snabb
i sina motåtgärder, österrikarna fingo nöja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
