Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jacaranda - J’accuse - Jáchymov - Jack - Jack (kontaktpropp) - Jackett, Jakett - Jackson - Jackson, Andrew
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
907
J’accuse—Jackson, A.
908
dubbelt parbladiga blad och stora, smalt
kloeklika, vanl. röda el. violetta blommor.
I camposområdena växande arter äro låga
buskar. Arterna i urskogen bli höga träd,
vilkas hårda, violettbruna ved (jakaranda,
palisanderträ) begagnas som faner.
»Jakaranda» fås även från andra träd, bl. a. av
baljväxtsläktet Machaerium. G. M-e.
J’accuse [$aky’z], fr., »jag anklagar», Zolas
anklagelseskrift 1898 mot de militära
myndigheterna i Dreyfusprocessen (se d. o., sp. 1253).
— Jfr även G r e 11 i n g.
Jåchymov [jä’£-], se Joachimsthal.
Jack [d^äk], eng., av fr. Jacques, Jakob,
även liktydigt med John. — U n i o n - J.
[jö’njan-], gös el. flagga, som utgöres av det
brittiska unionstecknet.
Jack, kontaktpropp för telefonväxlar.
Jackett, Jakett [Jakä’t] (fr. jaquette),
medeltida kort livrock; nu dels lång, nedtill
öppen mansrock med runda skört, dels
kortare åtsittande damkappa.
Jackson [d^äksn], stad i Michigan, U. S.
A., vid Grand river, 110 km v. om Detroit;
61,500 inv. (1927). Stort statsfängelse.
Betydande industri (lokomotiv, järnvägsvagnar,
automobiler, pianon m. m.).
Jackson [d^äksn], Andrew, president i
Förenta staterna (1767—1845). Var född på
nybygget Waxhaw på gränsen mellan
Nord-och Syd-Carolina och son till inflyttade
irländska föräldrar, växte
upp i Syd-Carolina och
deltog som yngling
1780 under
frihetskriget i försvaret mot en
i hans hemtrakt
infallande engelsk här.
J. slog -sig 1785 på
juridiska studier och
blev 1788 allmän
åklagare i Nord-Carolinas
v. distrikt (1796
förvandlat till staten
Tennessee). Han
val
des hösten 1796 till den nya statens
representant i kongressen, var 1797—98 senator
för Tennessee, 1798—1804 medlem av dess
överdomstol och 1801—14 befälhavare för dess
milis samt ägnade sig f. ö. åt skötseln av de
vidsträckta plantageegendomar han förvärvat.
Vid utbrottet av 1812 års krig med England
sändes J. med 2,000 man att skydda New
Orleans och ledde vintern 1813—14
krigsrö-relserna mot creekindianerna, vilka han i
grund besegrade vid Tohopeka 27 mars 1814.
Detta var sista gången en indianhär utgjorde
en allvarlig fara för unionens stridskrafter.
Vid det engelska invasionsförsöket mot New
Orleans s. å. utsågs J. till generalmajor och
befälhavare för undsättningshären, intågade
2 dec. i New Orleans och besegrade 8 jan.
1815 med 6,000 man dubbla antalet engelska
veteraner från Wellingtons pyreneiska
fälttåg under sir Edward Pakenham. Freden i
Gent var då redan sluten (dec. 1814); segern
återupprättade emellertid amerikanernas
under kriget rätt illa medfarna vapenära, och
personligen hyllades den förut föga kände J.
i alla unionens stater som en folkhjälte (»Old
Hickory»). — J. sändes 1817 till det då ännu
spanska Floridas gräns för att trygga
nybyggarna mot anfall från indianer, överskred
i mars 1818 utan formligt
regeringsbemyn-digande Floridas gräns och intog Pensacola.
Sedan Florida 1819 genom köp införlivats
med Förenta staterna, var J. (1821—22) dess
förste guvernör. Han blev 1823 ånyo
senator för Tennessee och var 1824 demokratisk
presidentkandidat. Vid valet fick han högsta
röstetalet men ej absolut majoritet av
elek-torsröster, varför det definitiva valet
förrättades av kongressen, där J. Q. Adams segrade,
sedan H. Clays anhängare övergått till denne.
När Adams sedan gjorde Clay till
statssekreterare, trodde J. blint på förtalet om ett
förkastligt bytesavtal dem emellan, och dessa
rykten underlättade vid 1828 års
presidentval J:s seger över Adams.
J:s ämbetstid — han återvaldes 1832 och
satt som president 1829—37 — betecknar det
stora demokratiska genombrottet i Förenta
staternas statsliv; han valdes som en populär
handlingens man från västern i motsats mot
de ämbetsmän eller plantagearistokrater, som
förut innehaft presidentstolen. Om J:s
verksamhet som president se Amerikas
förenta stater, sp. 820—821. Han omgav
sig med ett svagt partikabinett, vars ende
framstående medlem var statssekreteraren
Martin van Buren; oftare än i kabinettet tog
han råd från en liten krets förtrogna
(»köks-kabinettet»), bland vilka W. B. Lewis och A.
Kendall voro de inflytelserikaste. Under
deras påverkan infördes det fördärvliga s. k.
»spoils-systemet», som kännetecknades av att
ämbetsmän i massa avskedades för att lämna
rum för presidentens partivänner, vilka
pockade på andel i »segrarens byte». På sin
beslutsamma pliktkänsla gentemot unionen
gav J. prov, då han 1832 med kraft
undertryckte den av själve vicepresidenten Calhoun
uppmuntrade rörelse i Syd-Carolina, som
hotade med denna stats utbrytning ur unionen.
J:s fälttåg mot Förenta staternas bank bidrog,
jämsides med gynnandet av privatbanker i de
särskilda staterna, i någon mån att framkalla
1837 års allvarsamma affärskris. Under J:s
ämbetstid förbereddes Amerikas senare raska
ekonomiska utveckling genom anläggandet av
de första järnvägarna, byggandet av
propellerångare och immigrationens hastiga tillväxt.
Efter sin avgång från presidentämbetet levde
J. i lantlig tillbakadragenhet på sin gård The
Hermitage i Tennessee. — J. visade sig som
president alltför lättledd, då det vädjades till
hans personliga känslor eller fördomar, men
han var en modig och redbar kraftnatur; hans
»magnetiska personlighet» och panegyriskt
skildrade krigsbedrifter ha åt honom
förvär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
