Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jak el. Grymtoxe - Jakaranda - Jakett - Jakin - Jako - Jakob (Isaks son) - Jakob (Sebedeus’ son) - Jakob (Alfeus’ son) - Jakob (»Herrens broder») - 1. Jakob I (konung av Skottland) - 2. Jakob II (konung av Skottland) - 3. Jakob III (konung av Skottland) - 4. Jakob IV (konung av Skottland) - 5. Jakob V (konung av Skottland)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
931
J akaranda—J akob
932
Jak, Bos (Poéphagus) grunniens.
korta och kraftiga. Håret är fint, långt,
delvis krusigt och utmed sidorna förlängt till en
man, som i likhet med den yviga svanstofsen
nästan når ned till marken. Höjden över
manken är 1,9 m och kroppslängden 3,5 m.
Honan är mindre. Den vilda j. är enfärgat
svartbrun, tamjaken ofta fläckig. J. finnes
i Tibet på högslätterna mellan 4,000 och 6,000
m ö. h. Den klättrar med stor skicklighet i
bergen. Värme tål den ej. Som husdjur
spelar den en mycket viktig roll, motsvarande
nötkreaturens i andra länder. Dessutom är
dess spillning ett viktigt bränsle. T. P.
Jakara’nda [Ja-], se Jacaranda.
Jakett [Jakä’t], se Jackett.
Ja’kin, den högra av de båda koppar pelarna
vid ingången till Salomos tempel. Jfr Boas.
Jako, zool., se Papegojor.
Jakob, Isaks son, gammaltestamentlig
patriark, även kallad Israel (se d. o.).
Slughet är hos honom ett iögonenfallande
karaktärsdrag (jfr bedrägeriet mot Esau och fadern
och senare överlistandet av Laban). Hans liv
är en serie av olyckor och lidanden, och på
ålderdomen bedrages han av sina äldre söner,
som äro avundsjuka på hans älsklingsson,
Josef. Jfr Ed om 2. S. H-r.
Jakob, Sebedeus’ son, nämnes i Mark. 1: 19
jämte brodern Johannes och brödraparet
Simon och Andreas som en av de lärjungar
Jesus först kallat. Han var en av de 12
apostlarna och tillhörde enl. Mark. 5: 37 m. fl.
ställen med sin broder och Simon Petrus Jesu
förtrognaste. Om Sebedeussönerna som
»tor-dönsmän» se Mark. 3: 17. J. led martyrens
död; han avrättades av Herodes Agrippa
senast år 44. Hans dag är den 25 juli. E. A.
Jakob, Alfeus’ son, nämnes i N. T:s alla
förteckningar på apostlarna som en av de 12
(Mark. 3:18, Matt. 10:3, Luk. 6:15, Apg.
1: 13). Huruvida han är identisk med den i
Mark. 15:40 och parallelltexter nämnde
Jakob »den yngre» är osäkert. E. A.
Jakob, »Herrens broder» (se om Jesu
bröder Mark. 6: 3), intog intill år 62, då han
dödades på översteprästens anstiftan, en
ledande ställning i den äldsta kristna
församlingen i Jerusalem. Paulus, som i 1 Kor.
15: 7 berättar om den uppståndnes
uppenba
relse för J., är ett vittne om J:s auktoritet i
judekristna kretsar (se Gal. 2: 9, och jfr Apg.
12:17, 21:18). Se J a k o b s brev. E. A.
Jakob (eng. James), konungar av Skottland.
1. J. I (1394—1437), son till konung
Robert III och Annabella Drummond. Var 1406
—24 fånge på olika slott i England och
frigavs mot en dryg lösepenning. J. äktade
därefter (febr. 1424) Jane Beaufort, dotter till
John Beaufort, earl av Somerset, for till
Skottland och kröntes vid Scone (s. å.). Han
sökte göra slut på adelns självrådighet och
uppbygga en stark konungamakt efter engelsk
förebild. Med Frankrike avslöt han 1428 ett
fördrag om sin dotter Margaretas giftermål med
dauphin (sedermera Ludvig XI) och skotska
hjälptrupper mot England; då Margareta 1436
sändes till franska hovet, utbröt krig med
England, och samtidigt gjorde de skotska
baronerna uppror. Sir Robert Graham överföll
och mördade J. i ett dominikankloster i Perth,
20 febr. 1437. J. anses vanl. vara förf, till
diktverket »The Kingis quair» (Konungens bok;
bäst utg. av W. Skeat 1884; 2:a uppl. 1911).
2. J. II (1430—60), son till den föreg. och
Jane Beaufort; efterträdde sin fader 1437.
J. dödade på slottet i Stirling med egen hand,
trots given lejd, 1452 den 8:e earlen av Douglas
(se d. o., sp. 1196). Han grundade 1451 univ.
i Glasgow. Vid belägringen av Roxburgh
castle dödades han av en exploderande kanon
3 aug. 1460.
3. J. III (1451—88), son till den föreg.
och Maria av Gelderland. Efterträdde sin
fader 1460 och övertog själv regeringen 1469.
Under ett stormansuppror besegrades J. 11
juni 1488 vid Sauchieburn (nära Stirling) samt
dödades under flykten.
4. J. IV (1473—1513), son till den föreg.
och Margareta av Danmark; efterträdde 1488
sin fader. J. var rikt begåvad, energisk som
styresman, tapper soldat men oduglig
fältherre, högfärdig och slösaktig. Han gifte sig
1503 med Henrik VII:s av England dotter
Margareta. J. sände sin morbror konung
Hans i Danmark några skepp till hjälp mot
svenskarna (1501—02). Han ingick 1512
förbund med Ludvig XII av Frankrike och lät
sin flotta understödja denne i hans krig mot
England. Följden blev ett engelsk-skotskt
gränskrig, varunder J. stupade vid Flodden,
9 sept. 1513.
5. J. V (1512—42), son till den föreg. och
Margareta av England. I nov. 1524
förklarades han myndig, men regeringsmakten
utövades av hans styvfader, earlen av Angus,
till juli 1528, då J. på ärkebiskop Beatons
råd flydde från Angus till slottet i Stirling.
J. upptog nu sin släkts gamla politik och
sökte hos präster och borgare stöd mot
högadeln. I utrikespolitiken bands han vid
Frankrike genom giftermål först med Frans I:s
dotter Magdalena (1 jan. 1537) och efter
hennes död (juli s. å.) med Maria av Guise (1538).
Med England utbröt 1542 ett gränskrig; J:s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
