Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakobiter - Jakobsberg - Jakobs brev - Jakobsdal - Jakobshavn - Jakobsstaven - Jakobstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
939
J akobsberg—J akobstad
940
envoyén i London, Carl Gyllenborg, dels genom
ambassadören i Paris, Erik Sparre, planer på
en väpnad svensk landstigning i
Storbritannien till understöd åt en jakobitisk resning
där. Karl kunde emellertid ej då ingripa, och
j:s förslag vunno intet gehör. J. grepo
emellertid själva till vapen. I sept. 1715 började
lord Mar i Skottland ett uppror, som spred
sig även till n. England, men illa organiserat
och mött av den kraftigt ingripande engelska
regeringen, kunde det efter den oavgjorda
drabbningen vid Sheriffmuir (13 nov.) och
rebellernas förlust av Preston (14 nov.) anses
misslyckat. Först 2 jan. 1716 kom
pretendenten till Skottland, men redan 4 febr, måste
han fly, och en sträng efterräkning följde.
Nya jakobitiska förslag om svensk hjälp
framställdes hösten 1716 till baron Görtz (se d. o.),
då denne i Holland sökte upptaga ett svenskt
lån, och Görtz lät på eget ansvar dem förstå,
att konungen våren 1717 skulle sända en
expedition från Göteborg. Engelska
regeringen, som låtit öppna och dechiffrera
Gyllenborgs korrespondens samt således kunnat
följa de svenska ministrarnas jakobitiska
förbindelser, lät i jan. 1717 arrestera Gyllenborg
och konfiskera hans papper, och samtidigt
sattes Görtz, på order av prov. Hollands
ständer, i fängelse i Arnhem i prov. Gelderland.
Sedan den franske regenten i juli 1717
högtidligt försäkrat konung Georg, att Karl XII
ej haft del i Gyllenborgs och Görtz’ planer,
återfick Gyllenborg friheten, samtidigt med
att Gelderlands ständer på eget bevåg frigåvo
Görtz. En spansk flotta sändes mars 1719
av Alberoni till Skottland, men den
skingrades av stormen, och lokala resningsförsök
undertrycktes. Ett försök 1745 av Jakobs son Karl
Edvard att med vapenmakt upprätta »Jakob
III:s» tron lyktades med j.s nederlag vid
Cullo-den 16 april 1746 (jfr Karl Edvard).
Ja-kobitcheferna avrättades eller deporterades,
och därmed var det för alltid slut med partiets
makt. — Litt.: W. K. Dickson, »The
jaco-bite attempt of 1719» (1895); A. Lang, »Prince
Charles Edward Stuart, the young chevalier»
(ny uppl. 1903); J. F. Chance, »George I. and
the northern war» (1909); P. Sörensen,
»Sverige och Frankrike 1715—1718», I (1909), och
där anförd litteratur. Se även litt. vid art.
Görtz samt Jakob, engelsk tronkrävare,
och Karl Edvard. J. Th. W.*
Jakobsberg. 1. Fideikommissegendom i
Björnlunda socken, Södermanlands län, 8 km
v. s. v. om Gnesta; 1,707 har, därav 445 har
åker, tax.-värde 643,400 kr. (1927).
Bebyggdes till säteri på 1670-talet av Jakob
Wattrang och erhöll namnet J. (förr Löta).
Inne-haves som fideikommiss av släkten Wattrang.
2. Numera styckad egendom i Järfälla
socken, Stockholms län, vid J :s station på
Väs-teråsbanan; hade 1927 ett tax.-värde av
175,500 kr. Äges nu huvudsaki. av a.-b.
Upplandshem och Jakobsbergs folkhögskola,
vilken är förlagd till en äldre huvudbyggnad
från 1700-talet. — På 1600-talet tillhörde J.
bl. a. släkterna Krus, Lilliehöök och Bielke,
på 1700-talet Dücker, Barck och Adlerberg,
växlade på 1800-talet ofta ägare.
Jakobs brev, ett av de s. k. katolska breven
i N. T. (se B i b e 1 k a n o n), anger sig självt
som skrivet av »Jakob, Guds och Herrens,
Jesu Kristi, tjänare» till »de tolv stammar,
som bo kringspridda bland folken». Brevet
består av en rad förmaningar och har i stilen
åtskilliga drag, som påminna om den judiska
vishetslitteraturen. Uppfattningen av brevets
härkomst går i två huvudriktningar. Många
forskare se i brevets betoning av gärningarna
(»tron utan gärningar är död») ett
bekämpande av Paulus och ett vittnesbörd om en
senare epok; brevet skulle då tillhöra det
första sekelskiftet e. Kr., och de 12
stammarna äro blott en allegorisk beteckning för
alla kristna. En annan mening ser i
författaren Jakob, Herrens broder (se Jakob, sp.
931), och låter den struktur hos de kristna
församlingarna, som framgår av brevet, vara
ett vittnesbörd om att man ännu befann sig
i urförsamlingen; adressaterna böra då ock
sökas bland de judekristna. E. A.
Jakobsdal, se Ulriksdal.
Jakobshavn, koloni på Grönlands västkust,
vid Diskobukten; 599 inv. (1921), därav i
kommunen J. 382 inv. (5 européer). Huvudplats
för fångst av helgeflundra. Kateketskola och
sjukhus.
Jakobsstavens användning. Träsnitt från 1500-talet.
Jakobsstaven (lat. ~ba’culus geome’tricus),
ett instrument (stundom även kallat
gradstock, se d. o.), som i äldre tider brukades
för mätning av höjdvinklar. Det bestod av
en längre, graderad stav och en mot denna
vinkelrät, förskjutbar mindre sådan. Vid
användningen (se fig.) höll man den graderade
staven horisontalt, satte dess nollpunkt intill
ögat och försköt den mindre staven, så att
dess ändpunkt täckte den punkt, som
viserades. Med kännedom om den mindre stavens
längd och det delstreck, där den fästs, kunde
man då omedelbart beräkna den sökta
höjd-vinkeln. — J:s namn anses härröra av det
spräckliga utseende den graderade staven
ofta hade, varigenom den erinrade om de
stavar, vilka patriarken Jakob enligt 1 Mos. 30
förfärdigade för att påverka utseendet hos
Labans getters avkomma. (B-d.)
Jakobstad (fi. Pietarsaari), stad i Vasa län,
Finland, vid Bottniska viken; 28 kvkm, 7,590
inv. (1928), övervägande svenskar. Efter 1835
års brand, som ödeläde största delen av den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
