Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakobstad - Jakobstadt - Jakobs älv - Jakob Ulfsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
941
Jakobstadt—Jakob Ulf sson
942
Torget (Kauppatori) och Storgatan (Isokatu) i Jakobstad.
dåv. staden, återuppbyggdes
denna enl. ny, regelbunden
stadsplan. Stadens gamla
träkyrka är uppförd 1731. Av
industriella företag märkas
främst Ph. U. Strengberg &
co. a.-b:s tobaksfabrik,
Finlands största (tillv.-värde 130
mill. fmk), Alholmens ångsåg
(tillv. 12,000 stds), tillhörande
a.-b. Wilh. Schauman, samt
Jakobstads mek. verkstad med landets
största tillverkning av jordbruksredskap
(tillv.-värde 30 mill. fmk). Betydande export av
trävaror, såväl sågvirke (103,000 kbm) som
rundvirke (275,000 kbm), från hamnen på
Alholmen. En 11 km lång bibana förenar
J. med stambanan. — Staden, uppkallad
efter riksmarsken Jakob De la Gardie,
som i förläning fått Pedersöre socken,
an-lades 1653 av dennes änka, Ebba Brahe,
fick 1660 och 1663 privilegier samt 1765
medelbar och 1793 egen stapelrätt.
Rederirörelsen var till slutet av 1800-talet J:s förnämsta
näringsgren; särskilt under tiden före
Krim-kriget betydande segelflotta. Under Stora
ofreden nedbrändes J. 1714, 1835 förstördes
förnämsta delen genom vådeld. J. L.
Runeberg föddes i J. Litt.: Alma Söderhjelm, »J:s
historia», I—III (1907—14); Hj. Björkman,
»Bidrag till J:s historia», I—III (1918—
24). O. Brn.
Jakobstadt, lett. Jékdbpils el. Jékabmiests,
stad i ö. Kurland, nu Lettland, på Dünas
vänstra strand, 5,656 inv. (1925). Vid J.
besegrade A. L. Lewenhaupt 26 juli 1704 en
rysk här under M. S. Wisniowiecki. Jfr H.
E. Uddgren, »Karolinen Adam Ludvig
Lewenhaupt», 1 (1919).
Jakobs älv (lapska Vuorjem, no.
Jakobs-elven), gränsvattendrag mellan nordligaste
Finland och Norge; 28 km. Vid mynningen
i Ishavet norska handelsplatsen och fiskläget
Jakobselv; 239 inv. (1920).
Jakob Ulfsson, ärkebiskop i Uppsala (f.
senast 1439, d. 1521). Tillhörde en uppländsk
frälsesläkt (vapen en örnfot), studerade vid
univ. i Rostock och Paris samt uppehöll sig
1465—70 vid påvehovet i Rom. Där gjorde
han en lysande karriär inom hemlandets
kyrka: 1468 utnämndes han till ärkedjäkne
i Växjö, 1469 till ärkebiskop i Uppsala i
tävlan med. konung Karl Knutssons och det
nationella partiets kandidat, Tord Pedersson
Bonde, som redan 1468 blivit ämbetets
fak-tiske innehavare. J. mötte vid hemkomsten
intet motstånd, då både konung Karl och
Tord Pedersson avlidit. Redan 1471 synes
han ha stått i spetsen för en mot Sten
Sture oppositionell stormannafraktion, som
påyrkade undfallenhet för Kristian I:s
tronkrav, och under veckorna före
Brunkebergs-slaget gjorde han herr Sten skarpa
förebråelser med anledning av de
truppsammandragningar, som voro segerns förutsättning. Efter
Jakob Ulfsson. Broderi på
en mässhake, skänkt av
honom 1482 till Uppsala
domkyrka.
det stora avgörandet närmade han sig
riksföreståndaren men intog från början av
1490-talet ånyo en mot herr Sten starkt
oppositionell ståndpunkt. Sedan den av J. ledda
rådsmajoriteten förklarat Sten Sture
avsatt, blev
ärkebiskopen av denne
innesluten på
Stä-ket 1497, men en
dansk här nödgade
herr Sten att
upphäva belägringen
och (okt. 1497) enl.
J:s önskan hylla
konung Hans som
rikets härskare.
Efter utbrottet(1501)
av resningen mot
denne tvangs J. av
Sten Sture (juni
1502) att åter
uppge unionskonung-ens sak. Även
sedermera framträdde han flera gånger
som Sturepartiets
motståndare; 1511
sökte han genomdriva Svante Stures
avsättning, 1512 var han ledare för den
rådsmajoritet, som motarbetade Sten Sture d. y:s val
till riksföreståndare. Även hans avgång från
ärkebiskopsämbetet (1514) med Gustaf Trolle
som efterträdare torde, ehuru närmast
motiverad av hans höga ålder, böra betraktas som
ett politiskt schackdrag, då han därmed ville
ge aristokratien en ny kraftfull ledare i
kampen mot »unge herr Stens»
självhärskarpo-litik. Då han i den därpå följande
inbördes-f ej den visade sina sympatier för Gustaf
Trolle, förföljdes han av Sturepartiet och
fördes 1520 som fånge till Stockholm. 1521
avled han i Mariefreds kloster, där han
till sist funnit en fristad; hans stoft
överfördes 1526 till Uppsala domkyrka; utanför
denna står hans staty (av Chr. Eriksson).
— På det kyrkliga och kulturella området
har J:s livsgärning alstrat varaktigare
frukter än på det politiska. Uppsala univ:s
grundläggning (1477) är i det väsentliga hans
verk, i Sveriges äldsta boktryckerihistoria
intar han ett hedersrum, och den religiösa
konsten hade i J. en verksam främjare. I
det hela framstår han som en typisk
sen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
