Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Japan - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
997
Japan (Historia)
998
först kommo i åtnjutande av nymodigheterna,
och 1567 öppnades den förträffliga hamnen
Nagasaki, dit årligen »det stora skeppet» kom
från portugisernas huvudort i Kina, Macao.
1582 beräknades omkr. 150,000 japaner ha
övergått till kristendomen, därav omkr. 25,000
från huvudön.
Västerlänningarnas öden blevo snart
beroende av de stora kriser, som i slutet av
1500-talet bildade avslutningen på J:s krigiska
ridderskapstid. Det var Oda N obun aga,
furste i det lilla landet Owari, s. ö. om Kyoto,
som raskt svingade sig upp till en ledande
ställning, med undanskjutande av det
urartade Ashikagahuset, kraftigt understödd av
Toyotomi Hideyoshi, en ung bonde,
som genom lysande begåvning snabbt arbetat
sig fram till Nobunagas högra hand, samt i
välvilligt samarbete med den likaledes unge
fursten Tokugawa leyasu, som
skaffade sig ett betydande välde i Kwanto. Omkr.
1582 hade Oda Nobunaga underlagt sig hela
centrala huvudön, knäckt de mäktigaste
bud-distkyrkorna, vilka med sina stora legotrupper
voro lika starka stater i staten som trots
något länsrike, och var på god väg att krossa
den förnämste fursten, Mori Terumoto, som
behärskade v. huvudön. En av Nobunagas
generaler, Akechi Mitsuhide, gjorde förräderi
och mördade sin chef men blev ögonblickligen
krossad av Hideyoshi, som nu tog arv efter
denne. Efter att med svårighet ha förmått
leyasu att underordna sig erövrade Hideyoshi
snart hela J., även de genstörtiga rikena på
Kyushu (1587), och gav sig nu i kast med
en storstilad plan att erövra Korea. Två
väldiga krig, 1592—93 och 1597—98, ledde först
till snabba framgångar men sedan till
allvarliga bakslag, och på sin dödsbädd 1598 gav
Hideyoshi order om Koreas definitiva
utrymmande. Kampen om Hideyoshis stolta arv
blev bitter mellan hans generaler och vasaller,
men i ett väldigt slag vid Sekigahara (1600)
— det sista stora fältslaget på japansk mark
— nedslog leyasu allt motstånd, och efter
Osakas fall 1615 tog sig Hideyoshis unge son
Hideyori själv av daga. leyasu grundade
en ny shogunregim,
Tokugawashogu-natet (till 1867). Liksom de forna
shoguna-ten var även detta baserat på krigarklassen
och dess högsta organ, generalstaben (bakufu),
såsom regeringsorgan, men systemet avvägdes
så, att å ena sidan shogun ej kunde genom
svaghet fördärva regimen, emedan bakufus
korporativa makt var tillräcklig för att
garantera en fast styrelse, och å andra sidan
en kraftfull och dugande shogun — flera av
leyasus efterträdare, t. ex. Hidetada (reg.
1616—22, formellt från 1605) och lemitsu
(1622—51), voro lysande och kraftiga
potentater — ej kunde nedtryckas av bakufu utan
hade en kraftig tumme över denna. Länen
fördelades så, att furstar av Tokugawahuset
eller av Tokugawatrogna familjer hade sina
områden insprängda mellan opålitligare
fa
miljers, vilket förebyggde farliga koalitioner,
och åtskilliga säkerhetsanordningar vidtogos,
såsom att furstarna vissa tider på året måste
bo i den nya shogunhuvudstaden Edo (nuv.
Tokyo) och ha sina familjer boende där såsom
ett slags gisslan. Medan somliga länsfurstar
(de s. k. tosama daimyo) ej voro direkta
vasaller under shogun utan med honom
jämställda (ehuru han var primus inter pares
och politiskt avgörande), voro en mängd andra
(fudai daimyo) hans verkliga vasaller.
Dessutom behöll han väldiga län (och viktigare
handelsstäder) som direkta besittningar,
skötta genom hans egna lägre riddare.
Genom detta system kunde man definitivt göra
slut på de krigiska förvecklingarna i landet.
De främmande missionärerna och
köpmännen hade gynnats av Nobunaga, som ville
spela ut katolikerna mot de besvärliga
bud-distprelaterna, och till en början även av
Hideyoshi. Men vid sin erövring av Kyushu fick
denne upp ögonen för jesuitfädernas stora ej
blott andliga utan även politiska makt över
proselyterna, och särskilt sedan spanska
fran-ciskaner (från 1593) börjat uppträda alltför
djärvt och ostentativt, växte hans misstro
mot det spanska världsväldets avsikter. Ett
första edikt 1587, vari missionärerna ålades
lämna J., blev ej strängt upprätthållet, utan
landet översvämmades av jesuiter (de voro
137 år 1596, och omkr. 300,000 dop ägde rum
åren 1587—96). Men 1597 grep Hideyoshi till
strängare åtgärder, och s. å. korsfästes i
Nagasaki 6 franciskaner, 3 infödda jesuiter och
17 proselyter. Likväl kvarstannade en mängd
missionärer i hemlighet. leyasu var till en
början ivrig att rikta sig genom
utlandshan-deln, men han fick blott missionärer och föga
handel till J. Han uppmuntrade därför de
katolska ländernas konkurrenter holländarna
att upptaga handel i J., och 1609 grundade
dessa, som avhöllo sig från all mission, ett
faktori i Hirado (Kyushu). Nu följde
energiska försök att utdriva katolikerna; 1612
gjordes rent hus i Kyoto, och 1614 påbjöds
kristendomens undertryckande i hela landet.
Det var doek först efter leyasus död, som
dennes son Hidetada (1616) tillgrep verklig
terror. Ej ens de portugisiska köpmännen i
Nagasaki fingo ha kristna själasörjare, och
mot de infödda kristna gick man fram med
blodiga förföljelser, tortyr och dödsstraff.
Kristendomen visade sig dock svår att
undertrycka. 1636 flyttades de portugisiska
faktorierna till en konstgjord ö, Deshima, i
Naga-sakis hamn, och handeln pågick under sträng
kontroll. Efter ett uppror på Kyushu (1637—
38), som ansågs inspirerat av de kristna,
förbjödos den spanske kungens undersåtar att vistas
på japansk mark, och när 1640 ett
ambassadskepp med rika skänker ankom från Macao
för att utverka ediktets upphävande,
avrättades de fyra förnäma ambassadörerna och 57
av deras män. Härmed upphörde alla japanska
förbindelser med spanjorer och portugiser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
