Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Japan - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
999
Japan (Historia)
1000
Den holländska handeln flyttades nu till
De-shima (Nagasaki) och kontrollerades
utomordentligt strängt. Bortsett från de holländska
och kinesiska fartygen, som handlade i
Nagasaki, var J. fram till 1800-talets mitt h. o. h.
avspärrat från alla förbindelser med utlandet.
De fredliga och ordnade förhållandena
under Tokugawaregimen skänkte J. ett par årh.
av blomstring och välmåga, men då den därav
följande folkökningen ej kompenserades
genom utvandring eller internationella
handelsförbindelser, som kunde skänka bröd åt de
övertaliga, uppkommo snart svåra
ekonomiska kriser. Edoregeringen var ej dessa
mäktig, och missnöjet växte ständigt från slutet
av 1700-talet. Ridderskapet råkade i misär
och måste inskränka sina samuraiskaror,
varvid en mängd avskedade knektar såsom ronin,
herrelösa äventyrare, blevo ett farligt
oros-element. Nya andliga strömningar, dels en
kinesiserande historieskrivning, som framhöll
kejsarens rätt (gentemot shoguns anspråk)
att vara allhärskare, dels en lärdomsriktning,
som svärmade för den japanska antiken, då
kejsaren ännu var härskaren, bidrogo starkt
att underminera marken. Man tvivlade även
på regeringens förmåga att upprätthålla den
som nödvändig betraktade avspärrningen mot
utlandet. Upprepade (visserligen snävt
avvisade) försök av ryssar, amerikaner och
engelsmän att vinna fotfäste i landet och framför
allt Kinas varnande öde i »opiumkriget»
(1840—42) ledde till en verklig chauvinistisk
rörelse med furst Nariaki av Mito (ett
grenhus till Tokugawaätten) som ledare. Till
en akut kris kom det ögonblickligen, när det
av Förenta staterna i hopp om lukrativa
handelsförbindelser utskickade sändebudet,
kom-modor Perry, med en mindre eskader anlände
till Edoflodens mynning (1853) för att till J:s
härskare överlämna ett brev från presidenten
och utverka ett handelsfördrag.
Shogunrege-ringen under Abe Masahiro sökte
närmast vinna tid genom att lova Perry svar
nästföljande år (denne avseglade då till Kina)
och samtidigt uppmana landsfurstarna till
försvarsrustningar; men man hade ej
förtroende för regeringen, och det kom till
våldsamma demonstrationer. Regeringen, som
ensam var tillräckligt underrättad för att förstå
utlandsfarans vidd, sökte avvälta ansvaret
genom att konsultera kejsarhovet i Kyoto och
de främsta landsfurstarna men fick blott en
kategorisk uppmaning att upprätthålla
landets avspärrning. Vid Perrys återkomst
vågade regeringen väl ej gripa till våld, men
det fördrag, som medgavs, blev intet verkligt
handelsfördrag; de två dåliga hamnar, som
öppnades för handel, skulle visserligen
mottaga främlingarna utan kränkande
restriktioner, men handeln skulle gå genom
mono-polägande regeringsagenter. Väl blev det nu
ett par års lugn, särskilt sedan Abe genom
att utse Nariakis son Yoshinobu till
sho-gun lesadas (reg. 1853—58) blivande
efter
trädare stämt chauvinistlägret gynnsammare
och goda förbindelser nåtts med det över sin
nyvunna betydelse smickrade kejsarhovet.
Efter Abes död kom den om J:s maktlöshet utåt
fullt medvetne Hotta Masamutsu till
ledningen. När amerikanske konsuln
Towns-end Harris sökte framtvinga en verklig
handelstraktat (1857), godkände Hotta utkastet
till ett sådant, lät Harris komma till audiens
i Edo och utlovade kejsarens godkännande.
Men stark i känslan av att vara centralpunkten
i en omfattande chauviniströrelse, stödd på
hovadel, ronin och Tokugawafientliga furstar,
vägrade kejsar K o m e i (reg. 1847—67) att
ens mottaga Hotta i audiens. Denne avgick
då ur regeringen och efterträddes av den
kraftfulle fursten av Hikone, Ii Naosuke
(med titeln Kamon-no-kami). Denne återtog
hela shogunregeringens envälde och
ratificerade juli 1858 fördraget med Amerika, vilket
strax efterföljdes av en rad liknande fördrag
med andra länder. Den fria utländska
handeln i vissa fördragshamnar, av vilka
Yokohama kom att bli den viktigaste, sköt rask
fart, utländska konsuler med domsrätt över
sina landsmän i J. bosatte sig där, och en
fix, låg tulltariff blev fastställd. Efter
lesadas död uppsatte Ii egenmäktigt den tolvårige
lemochi som shogun i st. f. Yoshinobu, vilken
med sin fader hölls under bevakning i Edo.
Ii mördades 1860, och hans efterträdare Ando
lyckades trots ett formligt skräckvälde ej
upprätthålla ordning i landet, än mindre
skydda de hatade främlingarna, som samlades
i Yokohama under skydd av egna trupper.
Hovkretsarna i Kyoto kommo att domineras
av fursten i Satsuma (länet på sydligaste
Kyushu, traditionellt självständigt och
Toku-gawafientligt), och denne tågade med
kejsarens bemyndigande med. en Satsumahär till
Edo och tvang shogunregeringen till avgörande
eftergifter. Yoshinobu gjordes till den lille
shoguns förmyndare, och det beslöts, att
regeringen i samarbete med kejsare och
landsfurstar skulle utarbeta ett nytt statsskick
(1862). Krisen hade nu alltså lett till
shogu-natets försvagande, men konsekvensen blev,
att de utlänningar det skyddat blevo utsatta
för nya attacker. Mord på en engelsman av
Satsumavasaller 1862, beskjutning av
främmande fartyg från furstens av Choshu fort vid
Shimonosekisundet 1863 o. dyl. resulterade i
att stora engelska och franska truppstyrkor
förlädes till Yokohama, att Satsumas
huvudstad, Kagoshima, bombarderades av ett engelskt
örlogsfartyg och att en utländsk eskader
demolerade Choshuforten. Detta bragte hela J.
till besinning, skadestånd betalades, och
kejsaren godkände (1865) traktaterna. Under
Yoshinobu såsom shogun (lemochi dog 1866)
syntes shogunatet kunna återtaga
ledningen.-nu i gott samförstånd med kejsarhovet; men
den nya tiden hade ej längre bruk för det
otympliga dualistiska systemet. En verklig
sammansvärjning kom till stånd mellan
le
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
