Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Japan - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1003
Japan (Historia)
1004
Utlandsproblemen hade ej ordnat sig så
lätt, som restaurationens män naivt hoppats.
En av Iwakura, Okubo och Kido ledd
kommission hade 1871 rest jorden runt för att få
de gamla fördragen upphävda, i vilka
ex-territorialiteten ansågs skymflig och de låga
tulltarifferna hinderliga och stridande mot J:s
självbestämmanderätt. Med hänvisning till
bl. a. J:s bristfälliga strafflag och
fängelse-väsen hade man fått nej överallt. Mot Korea
och Kina hade J. (1873—74) ej skördat lagrar,
och japanska framstötar mot Korea i
samband med pöbelupplopp i Söul (1882, 1884)
resulterade i att Kinas ombud där, Yüan
Shf-kai, helt utträngde J. från inflytandet
över regeringen. Emellertid lyckades Ito som
underhandlare med Li Hung-chang
åstadkomma ett fördrag, som var en betydande seger
för J.: båda länderna förbundo sig att draga
sina trupper från Korea och att ej i
framtiden ditsända sådana utan att först notificera
grannen — ett uppgivande från Kinas sida
av en del av den gamla suveräniteten över
Korea. 1887 återupptogos, nu med hänvisning
till genomförda grundliga reformer i
rättsväsendet, förhandlingar med de europeiska
makterna om nya fördrag på likställighetens och
autonomiens grund. England (1894) och sedan
i rask följd övriga länder gå vo då vika.
J. var efter 1880-talets erfarenheter fast
beslutet att vinna hegemonien i Korea och
ansträngde sig i åratal, ehuru förgäves, att
vinna avgörande inflytande där. 1894 kom
tillfället att gripa till vapen. Ett uppror (av
de s. k. tonghak) utbröt, och Koreas regering
påkallade Kinas hjälp. Li Hung-chang sände
en mindre styrka och underrättade
traktats-enligt J., som strax ditsände tredubbla
styrkan. Efter upprorets avveckling föreslog Kina,
att båda skulle hemföra sina trupper, men J.
vägrade och begärde först fördrag med Kina
om Koreas reformering. Kina vägrade att
falla undan för J:s vapenhot, och i juli 1894
gjorde japanerna en kupp: kungliga palatset
i Söul besattes, och en ny, »reformvänlig»
regering uppsattes. Denna bröt förbindelserna
med Kina och begärde J:s hjälp att utdriva
de kinesiska trupperna. Nästa dag sänkte ett
japanskt örlogsfartyg ett transportfartyg, som
hade kinesiska förstärkningar ombord. Så
påtvingades Kina ett krig, som var dömt att
gå olyckligt, emedan dess rustningar voro vida
underlägsna J:s sedan ett par årtionden
effektivt bedrivna. Redan i sept. voro kineserna
utdrivna ur Korea. Japanerna gingo nu fram
på två linjer, dels över Liao-tunghalvön, där
den av Li anlagda fästningen Lü-shun-kou
(Port Arthur) föll (nov.), och Sydmanchuriet,
där Niu-chuang erövrades i mars 1895, dels
över Shantung, där i febr. 1895 Wei-hai-wei
besattes. Kina begärde nu fredsförhandlingar,
och i april 1895 gjordes en överenskommelse
i Shimonoseki, enligt vilken Kina erkände
Koreas självständighet, avträdde
Pescado-resöarna, Formosa, s. ö. hörnet av Manchu-
riet med Liao-tunghalvön (med fästningen
Lü-shun-kou) och betalade 200 mill. taels i
krigsskadestånd. Denna uppgörelse tillfredsställde
ej Ryssland, som såg sina östasiatiska planer
korsade, och det lyckades vinna Frankrike och
Tyskland för en gemensam aktion (april s. å.),
vari J. »avråddes» från landförvärv på
kontinenten »i den östasiatiska fredens intresse».
J. var för svagt för att vägra lyda,
erövringarna i Manchuriet utbyttes mot ytterligare
30 mill. taels, och den slutgiltiga freden slöts
i Chf-fu i maj.
J:s tro, att det kunde fritt disponera över
Korea, kom på skam. Dess till en början
alls-mäktiga ombud där, Inoue Kaoru, begick
missgreppet att alltför bryskt och opsykologiskt
genomföra en mängd reformer. Han efterträddes
redan 1895 av general Miura, som förbittrad
över koreanska hovets motstånd organiserade
en sammansvärjning, lät överrumpla kungliga
palatset och mörda drottningen och hennes
hovdamer. Den förskrämde konungen flydde
till ryska legationen, stannade i dess skydd i
två år och bedrev mot de vanmäktiga
japanernas alla försök till ändring en starkt
reaktionär politik. Ryssland, som härmed fått
överhand i Korea, utbyggde raskt sin
östasiatiska maktställning. I Kina hade efter
kriget stormakterna kappats om prerogativ
och koncessioner, och 1896 fick Ryssland
koncession på byggande av Östkinesiska
järnvägen i Manchuriet, 1898 utarrenderade Kina
till Ryssland på 25 år Lü-shun-kou (Port
Arthur) och Ta-lien-wan (Dalnij, nu Dairen);
Ryssland fick tillstånd att förbinda Port
Arthur medelst en järnväg över Mukden med
Charbin. Vladivostok och Port Arthur voro
nu hörnstenarna i dess östliga välde, så
mycket mer som det fått tillstånd att »skydda»
sina järnvägar med egna trupper. J.
uppfattade med rätta Rysslands framträngande
som ett hot mot dess egen expansionspolitik
på fastlandet och ville gå till motanfall, men
detta blev möjligt först sedan det tryggat sig
mot en fientlig allians, liknande den, som
1895 ryckt Liao-tung ur dess händer. Den
jan. 1902 ingångna engelsk-japanska alliansen
innehöll med hänsyn till »status quo och fred
i Fjärran östern», att om en av de allierade
i krig med annat land överfölles av
ytterligare en eller flera makter, förbundsbrodern
skulle inskrida på hans sida. J. hade nu
händerna fria mot Ryssland, och de följ, åren
rustade man ivrigt på båda sidor. Ryssland
hade, trots löften till Kina om motsatsen,
efter boxarkrisen kvarhållit sina trupper i
Manchuriet och rent av sänt avdelningar in
i Korea. J. protesterade och föreslog 1903
förhandlingar för ordnande av de båda
ländernas intressen i Manchuriet, vilket snävt
avvisades. Nya ryska truppsändningar till
Manchuriet föranledde nu J. att 6 febr. 1904
avbryta de diplomatiska förbindelserna och
att 9 febr, göra ett förödande anfall mot
ryska flottan på Port Arthurs redd.
Rysk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
